[Per74]

Eric, att vissa hållit på mycket längre än du är inget att hänga upp sig på, min erfarenhet är att det handlar mer om motivation. Beroendet är inte 20 gånger värre om man snusat 20 år jämfört med den som snusat i ett år, har man väl blivit beroende så kvittar det. (Förvisso min egen hemsnickrade teori, vet ej om den har någon som helst evidens, men ändå..)

Jag började snusa -88, höll upp nästan hela -92 och detta var jävlar i mig avtändning modell dubbelt så illa som när jag slutade för 6 veckor sedan, då med dryga 22 års snusande i bagaget.

Eric, om du fortfarande är snusfri så har du helt klart det värsta bakom dig.

[Per74]

Samma här. Efter dom första helvetesdygnen, när man så smått börjat ropa faran över, så kom sömnproblemen. Oavsett när jag lade mig så vaknade jag 02-03, pigg som satan. Detta försvann dessbättre efter en dryg vecka.

Nu har jag varit snus (och nikotinfri) i dryga sex veckor, enda sömnrelaterade dilemmat är att jag fortfarande kan bli väldigt trött och orkeslös dagtid. Hoppas även detta lägger sig.

(Fotnot; snusat en dosa lös om dagen i 22 år.)

[Per74]

Föga meriterande kanske Peo, men även jag tillhör skaran som började snusa på 80-talet , närmare bestämt som 14-åring -88. I åtminstone femton år har jag legat på dryga dosan lössnus per dag.

Sex veckor efter cold turkey mår jag bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig på förhand. Helvetesdygnen i början har jag förvisso glömt/förträngt vid det här laget, liksom när man efter någon vecka vaknade till klarvaken kl.03 och inte på några villkor kunde somna om.

Biverkningar är att jag fortfarande kan bli väldigt trött dagtid, samt att jag bejakat ett sockersug som plötsligt infunnit sig. Får bli socker-detox när man är mentalt återställd till fullo

[Per74]

Det får bli ett senare problem, att ta itu med småätandet. Till att börja med försämras ju ämnesomsättningen när man slutar och sedan så är man konstant hungrig känns det som. BAH, dubbel bestraffning, varför utsätter man sig för detta?!

Dryga sex rena veckor efter dryga 20 år av relativt massiv konsumtion, att det bara gick, jag kan knappt fatta det själv. Vågar dock inte vara stursk och påstå att jag slutat ännu, jag kör på linjen att jag håller på att sluta fortfarande. Den mentala besattheten har på allvar börjat släppa, mår förhållandevis ok vågar jag påstå.

Däremot blir jag emellanåt riktigt trött, inte sällan dagtid, vilket jag hoppas kommer gå över inom kort. Hade å andra sidan räknat med 3 månaders ”avtändning” och jag är således bara halvvägs. Men hittills har det ändå gått över förväntan.

Best wishes to all of you!

[Författare]

Inlägg