[promenadlimpan]

Fortfarande jobbbigt. Trött och sur. Lackade ut i helgdn när jag gick ut när en kompis snusade och inte bjöd. Vilket jag strängt informerade denne om innan vi gick ut. Var på väg hem men övertalades att stanna kvar och jag glömde snabbt bort det… och kunde ha roligt utan snus.
Nu håller jag mig borta från alkoholen tills dess att det känns som att jag har detta under kontroll.

Sover dåligt pch har i denna stund en stessig period i skolan. Men jag vägrar ge upp!!

Försöker äta bra och bra och nyttigs mellanmål för att dämpa suget efter ”något”. Tränar varje dag så denna gång ingen vätskefylld kropp (än så länge).

Behöver dock tips:
Hur klarar ni de sömnlösa nätterna?
Vad gör ni när suget är som värst??

[promenadlimpan]

Dag tre. Jag hatar dig. Och tydligen allt annat också. Vilken vidrig eftermiddag jag haft. Sov en stund på dagen och efter det har helvetet i huvudet brakat lös. Jag har varit så arg. Så otroligt arg. På allt.
Minsta lilla sak. Och värre är att jag samtidigt tyckt synd om mig själv. Drog och tränade 90 minuter för att göra mig av med lite energi. Jag har precis haft ännu ett utbrott på sambon där smällda dörrar var temat. Sambon är kolugn och nappar inte på mina försök att starta ett bråk. Tillslut gav jag upp och insåg att det är ju inte han jag är arg på utan den där jäveln.

Nikotin. Jag hatar dig. Det är dags att du sticker.
Du gör mig inte lycklig. Du förändrar mig.

[promenadlimpan]

Hej!
Jag har inte varit inne på ett tag för jag har skämts.. Jag klarade mig fram till helgen, sen så blev det för mycket. Jag hamnade på en fest där varenda jävel snusade och påverkad av alkoholen klarade jag inte av att stå emot. Har varit besviken på mig själv och ännu värre när jag dagen efter köpte en ny dosa som jag snusade i smyg. Gömde dosan i byrålådor som en annan junkie..

Nåja, bara att bita ihop och börja om. Idag är jag inne på en dag 3 (igen) och det känns faktiskt helt okej. Igår hade jag en tung dag. Blir så otroligt trött vissa stunder att ögonen går i kors. Sjukt trött tidigt på kvällarna, men sover oroligt. Jag har haft sömnsvårigheter pga hjärtklappningar. Jag vågade nästan inte somna för att jag seriöst inte trodde jag skulle vakna upp igen så snabbt och hårt slog hjärtat. Någon annan som känner igen sig?

Har läst lite och köpt hem B-vitamin så hoppas det ska hjälpa.

Annars är jag tacksam över en förstående sambo som står ut med min irritation och låter mig vara ifred när jag känner att det blir för mycket och stänger in mig i sovrummet. Igår var jag en riktig bitch, arg över precis allt.

Nåja, bara bita ihop. Inte det minsta sugen på snus. Det äcklar mig. Just nu.

[promenadlimpan]

Dag 2.
Inte lika enkelt. Fick en rejäl dipp efter lunch. Kunde dock fortsätta koncentrera mig genom att tugga tuggummi och snusa fusksnus. ”Grönsaks”-känslan intog sig sedan vid 6-tiden och jag blev sjukt irriterad och vresig. Huvudvärk. Misär.
Köpte en sallad på stan och blev lite mer levande. Drog iväg och tränade jävligt bra pass. Ökade på allt och bara körde på. Nu är jag för trött för att ens orka bry mig om snuset. Längtar efter att sova. Längtar inte efter dag 3. Den värsta dagen minns jag det som…

[promenadlimpan]

Snart ett dygn utan snus. Ännu har jag inte upplevt det lika jobbigt som sist. Kunde koncentrera mig på dagens föreläsning och till och med fixat att sitta i ett bibliotek och läsa. Iofs har jag haft en låtsasdosa (onico, unico??) till hjälp. Inga nicotintuggummin heller som jag använde mig av mina förra försök.
Lite virrig, men annars helt ok.

[promenadlimpan]

Sådärja. Då var jag igång. Är glad att jag slängde dosan igår, hade inte gått att spara på den. Nu har jag inte snusat på över tolv timmar och vad känner jag än så länge då? Jo, sjuk frossa (isbitar till fingrar) och lite snurrig i huvudet. Jobbigt var detatt inte ta den ”fantastiska” morgonsnusen, men det gick. Drack en energidryck för att vakna till. Har möte med min uppsats-handledare idag och vågar inte vara helt snurrig.

Jag ser inte fram emot vad som komma skall. Vet ju precis hur det känns att sluta, men denna gång har jag ju verkligen insett att det inte är det som är det svåra. Det svåra är att inte börja med skiten igen.

[promenadlimpan]

Oj, snabbt svar. Jag skulle precis in och skriva igen. Jag skiter i nedtrappningen. Läste runt lite här och kände bara att ”nej nu är det slut. På riktigt”. Jävligt motiverande sida. Kastade precis min sista dosa och därmed har jag nu varit snusfri i 60
minuter.

[Författare]

Inlägg