[REB]

Jajaja, nikotinsug. Vi vet vad du menar. Det gäller nog alla läsare och skribenter på sajten. Det märks på ditt sätt att formulera dig, att du kommer att lyckas hela vägen denna gång. Så vältra dig du i nikotinsuget när det kommer; skratta åt att det kan vara så himla starkt och allt överskuggande och ge så mycket rent kroppsliga symptom; och försök sedan bryta av och göra något annat för att distrahera och förvirra Mr Nico Tin. Jag tror du är rätt ute i tankar och planering. Det verkar så.
Jag var hos tandläkaren i dag, för första gången sedan snusstoppet för ett drygt år sedan. Han berömde tandköttet, sade att det såg helt normalt ut nu vilket absolut inte varit fallet de senaste åren. Jag slapp t.o.m. hamna hos tandhygiesadisten. Detta sagt bara-så-´ru-vet att det finns diverse bonuspoäng att hämta in så småningom i det här svåra flipperspelet.

[REB]

Här är ett råd: Lägg in högsta växeln! Med andra ord, sluta direkt nu med nikotintuggummit också. Annars bara fördröjer du besvärsperioden, och håller dessutom kvar en öppen dörr till nikotinslaveriet. Du nämnde plånboken. Tuggummina är ännu dyrare än snus.

[REB]

Jag fördröjde mitt slutande med åtminstone 5 år med det upplevda absoluta hindret att mitt arbete som specialistläkare på sjukhus skulle krakelera för att hjärnan inte funkar utan nikotinet. När jag väl till slut kom till skott blev det precis så – hemskt, mer svettningar än konstruktiva tankar, ingenting, comastunder utan förvarning osv. MEN himlen föll inte ner, omgivningen på arbetet märkte ofattbart litet av det här skådespelet, saker blev gjorda ändå på ngt märkligt sätt. Det är nog som N säger ovan: lägg ut, lägg ner, ta en timme i taget, katastrofkänslorna för arbetet är nog f-n också ett av nikotintrollets – proudly sponsored by Swedish Match – många många tricks. Kör!

[REB]

Hej Malou. Du har med tur och skicklighet hamnat på alldeles rätt ställe för det stöd du behöver. Styrkan har du. Det har du visat redan med beslutet. Vi är rätt många som har en hum om vad du har framför dig, och skall försöka hjälpa till. Nu i kväll kan du försöka tänka igenom varför du vill sluta. Du kommer att behöva påminna dig själv om detta/dessa ”varför” rätt många gånger under den närmaste tiden. Mitt bästa råd när det gäller rädslan för själva abstinensen – värst första veckan – är dels att ge sig hän, alltså typ ”javisst, jätteabstinent, så här kan jag ju inte leva men ju har det faktiskt gått en stund till”, att timme för timme dag för dag försöka titta på sig själv så att säga utifrån. Det är ett fascinerande kraftfullt skådespel med en del inslag som man inte riktigt var beredd på. Märkliga sömnstörningar t ex. Dock är ju allt det där litet olika från person till person. Och det är inte särskilt skrämmande när man väl är mitt uppi, bara krävande.

Ett av ditt unga livs viktigaste beslut verkar vara fattat. Go go go!

[REB]

Lycka till på lördag! Bara som aptitretare för framtiden kan jag berätta att jag i måndags drev en heldagsutbildning med mig själv som ende föreläsare, fyra långa presentationer och spretig diskussion däremellan. Och hör och häpna, kom på först efteråt att någon snustanke inte funnits på hela dagen. Detta från att ha haft det som du, så sent som i vintras. Och hade det varit något år sedan så hade det ju gått en halv dosa Grov lös på de timmarna, med toaspring och äckelpappersnäsdukar och nervtrådarna som av glas osv. Så häng i, du har positiva saker att se fram emot, jag lovar!

[REB]

jag kom på en viktig sak till: omgivningen på jobbet upplever det inte som du. De antingen märker inte skillnaden, eller tycker du fungerar bättre än innan!! Det är åtminstone min egen och ett par likasinnades erfarenhet. Det nikotin-adrenalinstinna flaxandet och farandet är över tid ibte riktigt så produktivt som man tror. Och man har en benägenhet att skylla arbetsproblem och -frustration på att man ”inte får snusa”, men det kanske hade varit lika illa eller värre just nu med en pris eller påse under läppen?

[REB]

olle, jag känner så jätteväl igen problemen med jobbet. Det var egentligen största orsaken till jag under många år så att säga inte vågade sluta: rädsla för att arbetet skulle gå alldeles överstyr för att ingenting blev gjort eller för att man i distraktion och abstinens-svallvågor skulle göra något allvarligt fel. Himlen faller dock inte ner. Man kanske t.o.m. Skall dra ner litet på ambitionerna. Nikotinslaveriet är kopplat till prestationsbehovet. Jobbet går sämre, javisst. Ingen golfrunda har riktigt funkat sedan snuset försvann. Lik förbannat mår man bättre och har ett bättre liv och vänjer sig vid det nikotinlösa livet…. Du är stark. Jag blir imponerad av det du beskriver!

[REB]

Tack för vänliga ord, och kanske var det litet av egotrippskäl jag annonserade ettårsjubileet efter att inte ha varit inne på forumet på ett bra tag. Det kanske t.o.m. Har litet att göra med det där av nikotin permanentskadade belöningssystemet som behöver andra stimuli. MEN avsikten är framför allt att för alla kämpande därute framstå som ett livs levande exempel på att det går att bli fri. Kan jag så kan du, för jag är långt ifrån karaktärsfast i grunden.
Också en tacksam tanke åt Cumulusnimbus och Nybrocorner, som spelat i en särskild division här på forumet och hjälpts både mig och säkert hundratals andra med oändligt insiktsfulla och kloka analyser tips och annat. Inte minst om saker som kanske inte är så uppenbara, t ex att man får akta sig litet för att drunkna i kaffe, öl och socker istället för snus. Och att alla andra sätt än cold turkey är att lura sig själv.
Jag kanske förblir hängande här som C. Och N., men antagligen glest. Som sagt, och eftersom ni båda verkar läsa tråden, a big hand för Cnimbus ochNcorners insatser!

[REB]

Drygt 8 månader. Efter nikotin 45 år! Nu, först nu, senaste veckorna – månaden har mödorna växlat in i ett bättre liv. Frågan är om inte det där djävla belöningssystemet har vaknat till litet grand och förstått att det kanske måste börja fungera som det var konstruerat från början en gång i tiden. Den enda bestående nackdelen med nikotinfriheten är att golfen inte fungerar. Man bryr sig liksom inte tillräckligt. Sunt och vuxet det också kanske?
Budskap till dig som kämpar: 1. Tro inte på belackarna som säger att det är omöjligt att sluta snusa 2. Det blir bra!

[REB]

Bra jobbat så här långt! Bra grej, det där med disken: någorlunda enkel och konkret och monoton aktivitet utan stressmoment eller krav på krånglig problemlösning är väldigt bra. Allt som blott för en stund får bort tankarna från vi-vet-vad är ju guld värt.

 

[Författare]

Inlägg