[REB]

Jag hade nytta senare av att riktigt grotta ner mig i alla egendomliga abstinensyttringar under den första veckan, allt från sömn-vaken-sömn-vaken-sömn som om någon huligan lekte med reglaget, till en fruktansvärd förstoppning för första gången i livet osv. Det gav en så himla tydlig och skrämmande bild av hur hårt på kroken man verkligen varit i sitt beroende, och hur riktigt äkta tung drog nikotin är. Egotrippat frossande i alla abstinens-uttryck kan alltså vara bra. Det hjälper till för att  förstå och försona sig med varför man fortfarande  bortåt tremånadersgränsen eller ännu längre inte alltid mår så bra. Så, kanske kan låta som litet konstigt råd; bara gräv ner dig i freak-showen de här första dagarna, det finns liksom inget annat. Den fasen är ändå över efter ganska kort tid och sedan är egentligen det värsta gjort!

[REB]

Intressant är ordet, Mike! Välkommen till en berg- och dalbanefärd som varar länge, blir en helt unik livsupplevelse och som dessutom inte bara är gratis utan går på plus ekonomiskt. Läs och skriv här på forumet. Ingen annan stans hittar du så många som VERKLIGEN vet hur det är! Du klarar det, men det är INTE lättare än du tror, bara konstigare än du tror… Kör! Vi fixar stödet som behövs.

[REB]

Härligt med fungerande räknare nu när jag på fredag skall fira halvår som clean efter 45 år med nikotin. Jag önskar det kändes bättre, dock. Fortfarande är det litet som att vara själsligt amputerad. Riktigt riktigt bra mår man bara som helt utmattad efter tre mils cykling i ursinnigt tempo i alldeles för kallt väder. ”Lättare än du tror”, jojo! Men jag ångrar inget och jag vill ändå rekommendera alla att hänga i och kämpa på. Mitt livs överlägset märkligaste resa och jag har varit med om en del…..

[REB]

Exakt fyra månader 121 dagar helt nikotinfritt. Fast glädjen grumlas av fruktansvärda hämndförsök av nikotindjävlarna. I går och idag värsta abstinensen eller vad man skall kalla det: Må jättedåligt och vara spiksäker på att en prilla skulle blåsa bort det på nolltid. Bomullsvadd i huvudet, disträ och koncentrationsstörd till psykopatologinivå. Så kändes det ju för f#n dag tre-fyra, borde vara borta nu? Jag var inte beredd på att det skulle gå att lägga ner överhuvudtaget, men heller inte alls beredd på att det så här långt in i matchen skulle vara så svårt. SKit samma: aldrig mer! Jag känner mig ändå trygg och säker på det trots att inte livet funkar särskilt bra.

[REB]

113 dagar. Ett av mitt livs märkligaste tripper, den här hösten och vintern. 46 år med nikotin kastat över ända. Nu, först nu sedan någon vecka, en otrolig njutning och ökad självkänsla och stolthet över att slaven befriats. Litet lugnare. Mår litet bättre. Litet mer känslor i alla sammanhang, mer närvaro. Snustanken dyker upp varje dag, men det mirakulösa sker nu ibland att man kommer på att det gått 8-10(-12) timmar utan nikotintanke överhuvudtaget.

Jag slutade ju cold turkey och har nog delvis löst abstinensproblemen med mat och godis. 3 kg plus nu men uppgången har planat ut så jag löser det nog under året. Cykel i motionstempo 3-7 mil i veckan + en skittråkig crosstrainer ibland när vädret är dåligt.

Till dig som läser detta och undrar om du skall våga-orka-kunna sluta: JUST DO IT!

[REB]

Håll åtminstone med om att det är intressant! Alltså att det kan bli så mycket och så många själsliga och kroppsliga fenomen bara av att låta bli snusen. Intressant och skrämmande och i sig motiverande för att fortsätta kämpa. ”Bättre imorrn” finns nog däremot inte. Imorrn blev det – som jag minns resan – bara något nytt, ännu en tanke- blockering, ännu en konstig typ av sömnstörning, plötsligt inte kunna bajsa ordentligt, eller något annat. Det går att vända detta scenario till något positivt: spännande att se vad som skall hända i morgon.

Venceremos!

[REB]

Frågan är om det skall kallas abstinens efter så lång tid som två-tre månader eller mer. Jag tror snarare på det här som nybrocorner eller cumulosnimbus – jag minns inte vem av Er – så jättebra utvecklade för ett tag sedan om att man har ett defekt, skadat, outvecklat belöningssystem i hjärnan eftersom det bara gått på nikotin, och att det behöver jättelång tid för att börja läka, utvecklas. Det vi upplever som abstinens – men ändå inte, ju, det är ju en mer mysko och komplex känsla/sinnesstämning/reaktion, eller hur? – är alltså ”bara” hålet och avsaknaden av inkickande belöningssystem, dopamin if you will.

[REB]

Kan bara hålla med Nybro om det där med ”livs resa”. 83 dagar nu, som varit de märkligaste i vuxenlivet hittills. Spännande, läskigt, osäkert, men bara fläckvis obehagligt och kan helhjärtat rekommenderas. Häng i, ElPappo!

[REB]

Din första mening där, nybrocorner., är på pricken, bra beskrivning. ”Litet tråkigare”. Exakt så känns det. Fast hur himla kul var man innan, EGENTLIGEN? Och, visst, jobbmässigt, möjligen finns en tröst i att man själv upplever och kanske förstärker upp skillnaden, men jag är rädd för att det rör sig om en alldeles äkta prestationsnedsättning också. Som varar länge. För alltid??

[Författare]

Inlägg