[Schnygge Perra]

Man 37, snusat i drygt 20 år. Cold turkey för två veckor sedan. Duktigt abstinent första dagarna, men det har blivit klart bättre. Dock en del sömnbesvär fortfarande, vaknar inte sällan kl.03 och har svårt att somna om.

[Schnygge Perra]

Tillägg; som Snustroll är inne på, det är inte omöjligt! Själv har jag i dryga tio år tänkt att så är fallet, ”det är som att kliva av heroin”, vilket det kanske är, vad vet jag som inte har någon erfarenhet?

Heroinförklaringen har varit ett alibi för mig dom senaste 10 åren att inte ens försöka, det var därmed omöjligt..

..tills jag bevisade motsatsen. Jag går inga händelser i förväg, jag är fortfarande nikotinknarkare, men nu känns det väsentligen lättare och att suget på allvar håller på att släppa.

[Schnygge Perra]

För att tala klarspråk, jag är inte kristen men å herre jävlar vilken tur att man hittade till denna sida där folk verkar förstå vad fan det är man utsätter sig för

Själv är jag 36, har snusat sen jag var 14 med 2 uppehåll på ett år per gång, det senaste dock så långt tillbaka i tiden som -95.

Jag är inne på dag 13 som nikotinfri nu, men som tidigare antytt, är det värt eländet? Fram till dag 3 var snudd på helt olidligt (eller antagligen inte eftersom jag trots allt uthärdade det), sedan var det relativt ok i ett par dagar för min del. Det var ungefär som att jag mentalt ropat faran över när dag 6 infann sig och abstinensen kom i en andra våg, med full tsunamikraft.

Jag svär aldrig i dagligt tal, men i detta forum där andra vet vad jag åsyftar, fy helvete vad jag mådde. Jag hade emellertid varit smart/dum (?) nog att varna familjen om mitt försök till snusstopp, så dessa befann sig hos svärföräldrarna när jag låg och sprattlade som en Duracell-kanin i soffan.

”Inte ge upp” var min enda tanke trots allt så vad göra? Med myrkrypningar i exakt hela kroppen satte jag igång datorn, mailade min chef och kollegor att jag efter dryga 20 år som nikotinslav nu slutat och kanske kan vara lite oberäknelig någon vecka eller två framöver.

Med facit i hand var detta ett korrekt beslut, hade jag inte satt denna press på mig själv så hade jag antagligen låtit mig besegras av suget. Dag 6-8 var i mitt fall lika jävliga som 1-3, men nu har det verkligen klingat av.

Men jag ger inte upp. Best wishes to all of you.

[Författare]

Inlägg