WestToEast: Visst känns det bättre efter att man har fått vräka ur sig sin ilska.
(Läste precis igenom vad jag skrev och det lät som om jag anklagade dig för att vara heroinist, men det var ju inte min mening)
Nu har jag aldrig varit heroinist, men jag tror nog att känslan är precis den samma som när de tänder av. Förklarade min känsla för en vän inom sjukvården och enligt honom lät det precis som om när heroinisterna tänder av. Skillnaden är att snusare har ett ganska drägligt liv sidan om snuset till skillnad från stereotypen av heroinisten som inte har det. Det är därför snusare klarar av att sluta och heroinisten ofta faller tillbaka. En snusare kan ringa till sin förstående fru, det kan inte heroinisten und so weiter… Det handlar enbart om att bestämma sig, en snusare har grundförutsättningen för att sluta medan det har inte drogmissbrukare/alkoholister etc. då många i dess omgivning oftast har lämnat dem.
Och varför skriver jag allt detta? Inte en s(n)usning, men det känns ganska skönt efteråt.
Jo, nu tror jag att jag hittade tråden. Det är sjukt jobbigt att sluta, lika svårt som för drogmissbrukare att sluta skjuta droger, men det handlar om att bestämma sig. Var glad att du har en fru som kan hjälpa dig och förstår. Men vad du än gör, tänk inte följande: ”Svik inte henne genom att börja igen.” Tänker du så så kommer du garanterat att börja igen. Inte för att du vill svika henne, utan för att nu låter du bli att snusa för hennes skull. Låt bli snuset för snusets skull, för att bevisa för dig att du har självkontroll. Själv har jag en halv stock + två öppna dosor i kylen. När suget är riktigt stort så går jag dit, öppnar Knoxen (finns även öppen Granit) med enhandsöppningen som bara en snusare kan, drar ett djupt andetag genom näsan och njuter av doften. Efter det stänger jag locket, lägger tillbaka dosen bland potatisen och morötterna. Måste dock säga att jag inte riktigt längre njuter av doften. Det luktar inte så gott längre. Kan luktsinnet ha kommit tillbaka tro?
Trevlig helg!
. Alla aggressivitets problem har försvunnit, jag kan fokusera på jobbet igen (jag menar 9 timmar stirrandes på datorskärmen utan att flippa) etc. Vad som dock är kvar är behovet av den orala stimulansen. Saknar att ha något i munnen. Har börjat tugga vanliga tuggummin, det löser problemet. Men det är helt klart ett beteende som inte kan pågå en längre tid.
