[Sorgen]

Måste skriva ett till inlägg för att det är så viktigt glömde ju; VILA!! Sov, sov och sov så mycket du kan. Sen glömde jag också skriva att av träningen får man ju ut endorfiner som är kroppens eget morfin vilket lindrar dopaminbristen men det visste du säkert. Mvh

[Sorgen]

Värst är koncentrationssvårigheterna pga trött och segheten i skallen. Kan vara mycket ansträngande att hänga med i samtal. Ilskan har lagt sig och är inte lika okontrollerbar, deppigheten är inte lika genomsyrande in i själen. Jag kan värja, hantera den och må bra. (Idag). Peppa Peppa ta i trä.

God fortsättning//
Sorgen

[Sorgen]

Hej Bulel!

Känner igen mig precis. Det är riktigt riktigt jobbigt. Det jobbigaste av allt som har med sluta snusa att göra för min del. Den plötsliga och omotiverade sorgen/deppen. Därav mitt användarnamn hehe. Det jag hanterade det på är att 1. veta exakt vad det är som händer med hjärnan när man slutar. Nikotinreceptorer, dopamin, binjurar, stress, amygdala, återhämtningsperiod m.m… Men minst lika viktigt har 2. träning och 3. meditation hjälpt. Det man får ut av meditationen och kunskapen och träningen är att man 1. får motivation och 2. Lär sig att inte identifiera sig med sorgen känslorna utan att se dom som ”moln som åker förbi en” precis som tankar och tillslut mår man bättre än vad man gjorde innan man slutade. Jag har djupa svackor fortfarande men så jag mår när jag mår bra nu är 10 gånger bättre än när jag mådde bra som snusare.

Hur man hanterar att behärska sig bland sina nära har jag inget svar på. Totalt omöjligt var/är det för mig. Så jag låter bli att vara i närheten av dom så mycket jag kan. Hade jag varit tvungen att involvera mig i min familj hela tiden hade jag aldrig klarat sluta.

Ta hand om dig och vet att belöningen är värd all möda//
Sorgen

[Sorgen]

Att somna är inga problem & sömnen djup och skön. Kan vakna utsövd om jag får tillräckligt mycket sömn. När jag snusade spelade det inte någon roll hur mycket jag sov, vaknade alltid jätte trött.
Min motivation till livet är bättre. Snus-suget är noll. Känslan av att vara klar och pigg i huvudet är mycket bättre än kicken av snuset och den grumliga känslan. Skönt att vara ledig idag, ska nog yoga, börja läsa Gandhi:s självbiografi och sen åka in till sjukhuset och ser hur det går med farfar.

Livet ändras hela tiden, inget är konstant, allt går över, sköt om er och kämpa på
/Sorgen

[Sorgen]

Idag vaknade jag upp av att min plast-farfar, en mycket vis man, höll på att dö. Eller ja, han dog men med hjälp av hjärt och lungräddning är han nu i livet igen fast medvetslös och med respirator. Har väldigt svårt för att gråta men nu brast det, tårarna bara rann ner för kinderna. Skönt att gråta ut iallafall. Seg och lam i huvudet, ska jag nu ha ett möte med jobbet om en timme som också är stressande för jag kommer inte kunna prestera och vara med i matchen så som jag vill och brukar vara. Det är ju det som är så jobbigt att man är medveten om hur efter i huvudet man är.

Tack Ante Vante för dem orden behöver dom verkligen!
Kämpa på alla fina människor

Sorgen

[Sorgen]

Hej mumintrollet!
När var det som värst för dig? För mig är det inte så kul just nu. Vill gärna veta när det vänder. 🙂

MVh

[Sorgen]

Gick upp 7 för att piggna till tills yogan kl 9. Efter det solade jag solarium, sen lagade jag mat. Efter detta var klockan ca 13. Totalt slut gick jag och la mig, vaknade igen 18, 5 timmar senare, lika trött. Usch vill inte bli deprimerad. Får väl söka upp hjälp om det blir värre. Snussuget har kommit tillbaka.

[Sorgen]

Fick ”igenkänningshumor” när jag läste om ”snusgrinigheten”. Kämpa på, vi klarar det här, vi älskar våra kroppar för mycket för att förstöra det med en massa gifter.

Kämpa på och ha det bra darvartagan!

[Sorgen]

Vad har varit det värsta de senaste dagarna?
H U M Ö R S V Ä G N I N G A R
Lätt till ilska, och skratt. Mycket lättare att brista ut i ap garv men också skrik.
Det är också svårt att ta det lugnt, att prata med andra, komma på nått att säga. Det stog helt still i huvudet när jag försökte umgås med folk på nyårsafton. Samtidigt är det mycket lätt att få ur sig hela bibeln på en minut när det gäller att prata om saker som man är arg över eller om man har nått att klaga på till familjemedlemmar. Känner mig ond.

Aja jag har verkligen tröttnat på att klaga och tycka synd om mig själv. Så vad tycker jag har varit bäst?
Känslan av att veta att jag har klarat av 39 dagar utan snus. Den känslan är bäst, stärker självförtroendet och självkänslan.
Bara jag som tycker det är lite svårt att veta vilka saker som beror på snusstoppet och vilka saker som beror på normala saker? Tänk om det är så att mitt normala tillstånd är såhär som jag är nu och att snusandet hela tiden gjort att jag kommit bort från detta tillstånd? Tänk om jag har landat och det inte blir bättre? Hur lång tid tar det innan man rent fysiskt är helt återställd? Jag känner mig inte återställd. Kommer jag kunna känna mig som jag gjorde, när jag snusade? Det hade ju varit nått. Skulle vara skönt att kunna lugna ner sig. Jag är dock väldigt trött/lugn när jag är själv men så fort jag ska prata så är det lätt att det brister. Jag är ofta mentalt slut men kroppen har en känsla av väldans rastlöshet. Där satt den. Så känns de. Och denna mentala grej i huvudet ska jag försöka beskriva mer i detalj. Om hjärnan vore gjord av vatten, så känns det som min hjärna är tömd på vattnet ibland och strömmen ut ur huvudet bildat ett undertryck i huvudet så ögonen peter inåt istället för utåt. Men på förmiddagarna är hjärnan fylld med vatten och livet leker. När jag snusade var hjärnan kanske 75% full med vatten på månarna 40% full på kvällen. Nu är hjärnan 100% full på morgonen och -20% på kvällen. Denna mentala trötthet beror säkert på dopamin-bristen i huvudet. Hoppas det blir bättre och jag blir mer ”normal”.

Måste påminna mig om varför jag slutade snusa:
1. Är ett beroende, kände mig mindre fri pga snuset
2. Gula tänder
3. När jag log med snus inne kändes det väldigt fel och obehagligt, vilket gjorde att jag begränsade mitt leende, vilket gjorde att jag blev mindre glad. Har läst att bara le skapar glädjehormoner. Mitt leende blev inte naturligt.
4. Högre vilopuls –> svårare att somna
4,5 Sömnsvårigheter
4,75 Trött på morgonarna
5. Sämre kondition
6. Känslan av att vara annorlunda pga snuset. Känsla av att vara sämre än andra. (Jag tycker verkligen inte själv att man är sämre än andra när man snusar men jag kände mig så)
7. Seg i huvudet
8. Blev oproduktiv
9. Fick bristande motivation till att träna
10. Kostar pengar (Väldigt litet skäl om det bara hade varit pengarna som var nackdelen hade man ju kunnat unna sig lite snus)
11. För att jag kände mig otrygg i mig själv med en prilla inne när jag skulle dejta tjejer. Vilket gjorde att jag sket i det för jag föredrog att snusa. hemskt.
12. Fick svårigheter att bli arg. Jag kunde inte bli arg överhuvudtaget knappt. Det är ju ganska viktigt att kunna bli arg för det hjälper ju en att stå upp för sig själv och inte låta andra få en att bli nerstämd. Istället för att bli nerstämd nu tillåter jag inte det, blir arg och säger ifrån istället.
13. Känslan av att vara drogad, för jag var väldigt lättpåverkad av snuset, fick nikokick efter 3h uppehåll och varje morgon, har snusat i 4 år. Denna kick gjorde mig oklar i huvudet.
14. Risken att få cancer i läppen & svalget
15. En sak mer att hålla reda på, alltså vart dosan ligger, och nervositeten när man har börjat gå någonstans att man glömt dosan och febrilt börjar känna på fickorna så att den är där.
16. Tandköttet som började frätas bort
17. Nikotin är ett nervgift som påverkar det centrala nervsystemet, används ursprungligen av en blomma för att försvara sig mot insekter. Höga doser av nikotin dödar. Det är med andra ord väldigt onaturligt att snusa.

Fear is the memory of pain
Addiction is the memory of pleasure
Freedom is beyond both

[Sorgen]

Vilken dramatik det blev igår kväll. Det är dock inget nytt för mig, jag är smått dagligt manodepressiv. Spritt språngande glad och kärleksfull på morgonen/ förmiddagen sen går det utför och blir som värst på kvällen. Så jag vill be om ursäkt om jag fick er att bli oroliga för mig. Det var trots allt så jag kände och så det var just då, men jag kommer faktiskt ut och yogar och träffar människor, det är bara efter kl 14 som jag isolerar mig, skämt å sido. Nu är klockan 14.36 så jag känner mörket smyga sig in nu.. Börjar bli seg i huvudet och mentalt slut.

Såhär har mina känslor utvecklat sig under dessa dagar:
Första två veckorna:
Rastlös, hyperaktiv, morgonpigg, stunder av eufori, tungt i huvudet, kort stubin, plötsliga attacker av nedstämdhet, lätt sårbar

tredje veckan och framåt:
Mer av en ihållande ilande känsla i solarplexus, väldigt lätt till att bli arg och ledsen. Inget sug för att snusa mer bara väldigt jobbiga känslor kvar av ledsamhet och ilska. Alltid när jag kände mig ensam innan så kunde jag ta en snus och problemet var löst. Så det var ju att skjuta upp skit under mattan bara. Nu har jag ingen matta längre och måste ta tag i mitt liv så det är ju bra att jag tar tag i rötterna till problemen istället för att snustrollet trollar bort dom för en stund.

Måste säga att jag är väldigt tacksam för era dagböcker jag blir glad av att veta att jag inte är den enda som befinner sig i plågorna. Tycker det är väldigt humoristiskt när folk uttrycker ilska också. Så tack. Sen läste jag någonstans att det är som värst dag 38-40 och det känns också befriande att peaken är nära så det kan börja ljusna lite mer. Livet blir ju mycket lättare att leva om man har känslolivet på rätt plats så att säga.

Tack & hej, leverpastej

[Författare]

Inlägg