[sverker]

Såna tankar och drömmar har jag också haft, ganska hemska faktiskt men säkert helt naturliga, om man som vi har snusat mycket och länge. 84 dagar snart 90. Haha, önskedröm att bara snusa en dosa och sedan återgå till ett snusfritt liv, som om inget hade hänt. Ja, men bra då att det slutade lyckligt 🙂 Fortsatt God Kamp!

[sverker]

Jag har haft det jobbigt med just sömnen särskilt i början, och mellan 30-40 dagar. Men nu har det stabiliserat sig. Var glad att du inte känner något än så länge. Tycker inte heller att du ska problematisera substituten för mycket nu. Samma här det går flera dagar mellan att jag kollar här. En dag i taget Van Quijote, så rullar det på.

[sverker]

Tack LinaMie!

Japp, nu har jag trots en väldigt kämpig tid uppnått 50 dagars snusfrihet. Grattis till mig själv! Har känt mig deprimerad och allmänt låg sedan jag skrev senast, sover lite hipp som happ, ibland mer än vanligt ibland mindre. ”The ghost of snuff” har bråkat ordentligt med mig. Räknar med att det blir bättre, och att det kanske tar 50 dagar till. Men har jag klarat de 50 första dagarna, så ska jag banne mig klara 50 till och vinna kampen mot snusmonstret 🙂

Trevlig helg på er alla fighters!

[sverker]

Tack för uppmuntran Cumulusnimbus det behövde jag. Visst går det att bryta gamla vanor, som det är just i denna period så känns det inte så. Ibland så är jag nära att ge upp men som ni skriver handlar det om att vänta ut den här tunga tiden när dopamin nivån ligger nere i fotknölarna. Och vad jag känner när jag läser hur andra lyckats, så varför skulle inte jag göra det. Om jag ser det i ett längre perspektiv så är ju den här tiden relativt kort. Ska lägga fokus på något annat för att inte hamna i grubblerier, som inte löser någonting. Jag fortsätter och lever på hoppet om att ljusare tider kommer, och att det är värt allt slit för att bli fri 🙂

[sverker]

Himmelriket känns väldigt avlägset. Jag tror inte att jag någonsin uppnår det, svarta guldet finns i min hjärna alla dagar och framförallt nu efter att ha varit heltidsanställd i 47 år. Efter att ha jobbat kväll och natt med det så funderar jag om allt brännande slit är värt det här, det går upp och ner ideligen men framsteg skönjer jag även om det är svart just nu.

Frustrerande är det – ingen lätt uppgift men jag har gett mig fan på att ro det i hamn. Nej, du har rätt att inte fundera på varför jag gör det här. I min bild så finns det varken jungfrur eller matroser, det är en kamp som för mig känns oändlig. Reptilhjärnans klurighet gör mig vansinnig. 🙁

[sverker]

Dag 46. Det är en tuff tid nu, med en molande rastlös känsla där jag brottas med reptilhjärnans impulser. Saknar snus men vill inte ha det alls. Börjar känna igen symptomen, främst på kvällarna när jag kopplar av och tittar på tv eller läser. Då poppar det upp när allt som oftast. Jag skulle vilja likna det med en flock hyenor som utser sitt offer gasellen som hamnat på efterkälken från den övriga gasellflocken DÅ passar dem på – det liknar ett ihållande gnisslande ljud, som inte går att få stopp på.

Alltså, kvällar är värst för mig. På dagarna fungerar det bra, de är inte så gråa som jag trodde att de skulle bli, kanske beror på vädret som är riktigt fint och att jag hela dagarna sysselsätter mig. Hittade en gammal dosa i en jacka jag har i garaget och blev fundersam ta eller inte ta. Öppnade locket och såg bara torrt ”grus” utan lukt, så den kastade jag direkt. Men, kan gott erkänna att det var frestande när jag fick syn på den. Det här är den psykologiska prövningen när den är som listigast, gäller att täppa till alla dörrar, vinklar och vrår från reptilhjärnan att lyckas få mig på fall.

Kontentan av det här: Att aldrig kunna koppla av ordentligt, då öppnas dörren till det lilla snustrollet att slinka in.

[sverker]

Starkt Vante Ante! Att klara av så mycket sedan förra hösten och att du dessutom lyckades sluta med snuset, är imponerande. Grattis till 100 dagar en STOR bedrift!

Trevlig helg!

[sverker]

Tack Perseus!

Ja, jag tycker inte att man ska ändra på alltför mycket av sitt leverne. Utan försöka leva så ”normalt” det bara går, som vanligt i princip och unna sig det som man tycker är gott. Att slaviskt förbjuda sig vissa saker tror jag gör att man tappar motivationen i slutänden. Och i min ålder så ser jag ingen som helst anledning till att ”göra om mig” mer än att vara utan snuset, som jag inte vill ha mer. Känns tomt att inte ha något under läppen. Men tuggummi och godis hjälper + att jag äter regelbundet.

Jag har läst här hur ”hårt” en del går ut och ska förändra allt. De ger upp till slut, själva förändringsprocesserna blir FÖR många och övermäktiga. Jag är van sedan länge att ta mig ett glas ibland på kvällen, men nu tar jag en vit månad för säkerhets skull och att kroppen får vila ifrån det. Promenaderna stärker mig och min fru tycker att jag ser fräschare ut nu, mot vad jag gjorde när jag påbörjade sluta projektet dessutom så är både puls och blodtryck avsevärt bättre. Det blir bara bättre vartefter tiden går 😉

Trevlig helg!

[sverker]

Grattis till 80 dagar! Som du säger vi ska stötta varandra här.

[sverker]

Japp! Vi ligger lika i tid så visst klarar vi det 🙂

[Författare]

Inlägg