[sverker]

Tack för pepp alla härliga slutare!

Vad det handlar om är att acceptera de grå dagarna, även om det bitvis kan kännas som ridå ner att jag helst vill gömma mig och ge fan i allt. Men skulle jag välja den vägen, så har jag förlorat min egen vilja, min kamplust. Visst har jag mer energi och glädje stundtals. Lika fort kan det förbytas till ett oigenomträngligt mörker där jag famlar med ficklampan för att hitta tillbaka till vägen som i början var relativt enkel, jämfört med den här perioden. FIGHT, FIGHT, FIGHT är vad det handlar om. Att kapitulera inför något som som är starkare än mig själv – en drog som suger musten ur en och lägger lim på hjärnan är inte mitt längre. Och att det finns så mycket känslor som kommer fram är något jag välkomnar även om de är jobbiga. Sist men inte minst så gäller det att vara ödmjuk – lättare sagt än gjort kanske men så är det.

God Helg allihop.

[sverker]

Hoppas att du klarar av det. Är ju en känslig tid att göra det dricka öl alltså, särskilt som du också känner dig lättirriterad och arg. Jag avstår från något drickande nu när jag har sämre dagar, risken är stor att jag ska börja igen om jag tar någon alkohol.
I början hade jag inga problem med det, men nu är situationen en annan åtminstone för mig.

Se till att du kommer välbehållen ur det. Trevlig helg!

[sverker]

Jag kan säga: Nu är det INTE roligt! Uttråkad, irriterad, vilsen och allmänt förbannad. Det är liksom läge för den där ” enda lilla snusen” allt är en salig röra av en massa känslor. Den grå vardagen som ni andra har pratat är här för mig. Ska försöka tänka som så att det här är en ”mindre” bra dag, jag vet att det är snusmonstret som vill få mig att tappa fattningen och ta en snus men jag ska stå ut. Men fruktansvärt jobbigt när det kommer såna här attacker ”stup i kvarten”, jag bli så jäkla arg.

SKA stå emot detta, vill stå emot, behöver inte vika ner mig! Snusmonster: Dra åt helvete och kom aldrig tillbaka! Å hör sen!

[sverker]

Njut så mycket du kan av medvinden mumintrollet 🙂

[sverker]

1 månad. Känns bra. Inget större sug på snus förutom på morgnar men det brukar gå över om jag tar djupa andetag, och borstar tänderna. Har läst en del om hur både hjärnan och kroppen påverkas av nikotin, vad jag inte visste men som jag nu vet är att
skelettet påverkas mer än vad jag kunde föreställa mig, det urholkas. Allt i kroppen påverkas av nikotin varenda liten cell.

Och att diabetes är vanligare bland nikotinister än icke nikotinister. Har även börjat träna styrka 2ggr/vecka på gym (lättare pass) som jag kompletterar med promenader. Tar en dag i taget mot nästa mål som sägs vara det svåraste runt 40-50. Kämpa på alla ni andra också 🙂

Sverker

[sverker]

jag förstår. Om man som du nu snart har klarat 1000 dagar, så måste det gå betydligt lättare. Verkar vara väldigt individuellt från person till person. En del verkar inte ha några större problem i sitt slutande, men när jag läser om en som varit snusfri i 9 år och fortfarande känner sug då blir jag både betänksam och smått deprimerad. Bra att du skriver jag är ingen snusare mer det intalar jag mig själv om, att inte jag heller är. Men likafullt så är det ingen lätt resa. Att få leva ett liv som inte är inrutat av snus är mitt mål, jag tar 1 dag i taget mot 90 sen tar jag ställning och utvärderar resultatet. Längre sträcker jag mig inte i nuläget. Hälsoeffekterna är en viktig faktor (om inte den viktigaste) och även att det blir mycket pengar över. Grattis till en ny cab 🙂 de är inte billiga.

[sverker]

Jag känner igen mig att morgnar och kvällar är värst. De positiva effekterna för mig är att jag blivit snabbare, rörligare och mer effektiv i det jag företar mig. Hjärtat är betydligt lugnare nu (men inte jag stundtals), känns också lättare att prata med folk även om jag kan vara disträ och lite frånvarande. Jag ger det här projektet 90 dagar, märker jag ingen förbättring då så vete fan om jag fortsätter. Bra kämpat MichaelB.

Trevlig kväll och återstående vecka!

[sverker]

🙂 knepigt med smileys ibland, håll till godo alla kämpande f.d snusare.

[sverker]

26 dagar. Det rullar på men snusmonstret gör sig påmint ganska ofta, och han är ingen trevlig samtalspartner. Min fru tycker att jag är odräglig att leva med ibland, men det är inte värre än att vi löser problemen tillsammans. Är ute mycket och känner att konditionen blivit bättre. Funderar faktiskt på om jag trots allt ska köpa, ett gymkort (inte för någon hårdträning) för att bygga upp lite styrka i kroppen vore inte dumt. Äter fortfarande lite mer än vanligt har gått upp 2 kg på dessa 26 dagarna.

Jag känner mig faktiskt stolt över mig själv, som har lyckats vara utan så länge. Har aldrig försökt sluta tidigare, det har aldrig funnits i mina tankar. Jag önskar att det går bra för er andra också.

Må så gott :)!

[sverker]

Va? Sitter suget kvar efter nio år jag som också trodde att det värsta avklingar efter 90 dagar 😉

[Författare]

Inlägg