Forumsvar skapade
-
Hej Pernilla!
Som alla psykologer skulle säga, prata om det med honom. Så att ni kan göra en gemensam plan. Om man har en sambo skall man inte göra detta ensam, det är ett projekt som kommer att kräva insatser av er båda.
Om jag skall fundera på hur det fungerade sist jag slutade (då bodde jag inte ihop med en beroendeterapeut), så handlar det om att vara beredd på framförallt det dåliga humöret, och att stå ut med det. Kommer ihåg att jag kunde känna mig som en idiot som hade världens kortaste stubin. Då är det inte läge att säga ”hur länge skall du hålla på och vara så här lättretad?” vilket min dåvarande flickvän gjorde.
Att någon påminner en om snus någon gång om dagen gör ingen skillnad mot hur många gånger hjärnan påminner eller försöker övertala en att börja igen. Så uppmuntra allt du kan! Om du ser på honom när han har riktiga dippar är det ju såklart ändå viktigare att uppmuntra och kanske också att lyssna på hur djävligt det är.
Det kan säkert komma mer idéer senare.
just nu skall jag slå ner ”efterkaffetsnusdjävulen”
Vi slutade samma dag alltså.
Lycka till!
Visst är det helt makalöst hur hjärnan funkar. Min hjärna försöker säga att ”Nu har du ju klarat att sluta i ett dygn, så då kan du ju ta en snus igen..”
Kämpa på!!
Tack för all uppmuntran!
Det blir inte nedtrappning, känner (än så länge) att abstinensen är hanterbar, satsar på Onico ginseng & guaran, (som att snusa redbull) och stimorol. Har en nästan full dosa portions snus hemma om det skulle krisa till sig fullständigt. Tänker att det är bättre att ta en snus i fem minuter än att börja med något annat med nikotin. Men bara om det blir fullständig panik. Men än så länge går det enkelt, peppar peppar, men det är nog för att jag jämför med hur dåligt jag mådde sist jag slutade.
Jo, det är sant jag är sambo med en beroendeterapeut, men du vet vad de säger, skomakarns barn har de sämsta skorna….
