Torsdag 12/1 kl. 09.13 åkte sista prillan ut. Helt oplanerat, men jag sa till mig själv: – Nu köper jag inte en ända jävla dosa till!!! Sagt och gjort, jag stålsatte mig under dagen och hatet i mig tog överhanden. Alla på jobbet blev värdelösa, min familj blev mina fiender och mina svarta sidor förvred mitt glada och spirituella corpus till en lättirriterad skitstövel. Det var som om jag dämpat en ADHD under min tid som snusare. Jag hade bara HD som snusare och AD kom smygande samtidigt som tandköttet gjorde entre i munhålan igen. Jag upplever i detta nu bara frustration och sömnlöshet, jag mår skit. Jag har dämpat allt med nikotin i 30 år (började som 12 åring). Ja jävlar vad svårt det är. Jag vill snusa, röka, dricka sprit. Ta en Wirre utan Prillan? Helt otänkbart som det ser ut nu. Jag har valt den karaktärsstärkande vägen att lägga av med ALLT! Inga jädra substitut, men det är svårt, inne på 11:e dygnet nu. Jag ska träna i dag, jag hoppas att vissa saker löser sig.
