[VanQuijote]

Lovvärt och fint initiativ att gå med för att stötta andra!
Och grymt bra jobbat med dina snart 80 snusfria dagar!

[VanQuijote]

Fantastiskt bra jobbat! Grattis till laxen!

[VanQuijote]

Tack Sverker! Det känns lindrande att höra att det inte behöver vara en konstant grå tillvaro, ens under den värsta perioden.

Jag är dock osäker på ingefäran, känner att jag har lite samma beteende och tankebanor som med snuset. Visst, kanske går det bort av sig själv. Annars måste jag sätta en tydlig tidsgräns och ”ta fighten” med substituten också.

Tre veckor idag. En av de magiska gränserna! 🙂 *klapp på egen axel*

[VanQuijote]

Bra beslut Numquam!! Jag har kommit en liten bit på resan mot ett liv utan snus och det känns oerhört skönt att vara på väg mot något som jag inser och instinktivt känner är mycket bättre! Ett liv utan sjuka beteenden som inkluderar ultratidiga/-sena besök på obskyra mackar med dygnet runt-öppet, tankar om hur man smidigast lägger ut snusen när man väl satt sig till bords på någon middagsbjudning m.m.

Det är viktigt att vara beredd på vad som väntar, så läs veteranernas dagböcker här på forumet (cumulusnimbus, Iceman m.fl.) Även om sluta-processerna har individuella variationer så ger de samlade erfarenheterna en bra bild av känslor och upplevelser som du snart kommer att möta.

Kör hårt! Och akta dig för snusmonstret!

[VanQuijote]

Grattis till passering 3 månader Vante Ante!!!

Tandläkarbesök dag 100, det måste jag nästan testa… 🙂

[VanQuijote]

Tack detsamma malinjo! Håller med om att träningsendorfinerna utgör ett fantastiskt tillskott i den fysisk-kemiska härvan av ämnen och reaktioner i sluta-processen!

Det är nyttigt att höra att de psykiska abstinensbesvären faktiskt skiljer mycket från individ till individ (även om det egentligen säger sig självt). Ju fler dagböcker jag har läst här på forumet, desto tydligare har jag kunna föreställa mig VAD som kommer att ske under min sluta-process, men inte riktigt NÄR. Men det där VAD kanske inte heller är helt gemensamt. Nu tänker jag att det bästa vore att vara beredd på att kunna känna/må/reagera lite hur som helst, när som helst. Och primärt koppla känslan till att jag har slutat snusa.

På minuskontot. Glömde min femkronors-knöl med färsk ingefära hemma igår morse och tomhetskänslan när jag upptäckte det var läskigt bekant. Jag höll mig visserligen från att gå och köpa en ny, men när jag kom hem skyndade jag mig in och njöt otroligt av att tugga på en liten bit. Det beteendet känns fullständigt sjukt! Men det är fullständigt normalt för varenda snusare skulle jag säga. Djävulska gift!

[VanQuijote]

35 dagar, grymt jobbat! Har den jobbiga perioden börjat, eller hur går det? Jag har börjat ladda mentalt för att den ska komma, även om jag har flera veckor kvar…

[VanQuijote]

Att sluta snusa är ett fantastiskt bra beslut även om det känns jobbigt i början!!! Det jobbiga beror dock bara på att det är ett djävulskt gift som vi har stoppat i oss i en massa år. Håll ut och kämpa på! Det kommer att bli bättre!!!

[VanQuijote]

Bra jobbat mumintrollet!!!

[VanQuijote]

Hurra! I morse var första gången som jag vaknade, klev upp, åt frukost och gjorde mig i ordning utan att en endaste gång gå till ”snus-hyllan” (bara för att där upptäcka att jag ju har slutat)! Eller ja, senaste veckan har jag nog kommit ihåg det redan när jag rest mig från bordet eller varit på väg fram, men ändå. Vi får hoppas att det inte bara var en tillfällighet, utan att den tidigare rörelseprogrammeringen börjar släppa på riktigt.

Jag klappar visserligen fortfarande med händerna utanpå jackfickorna för att kolla att snusdosan är med. Skillnaden nu jämfört med under niko-tiden är att jag faktiskt blir glad av att upptäcka att dosan saknas. Det blir en liten pepp för mig själv.

Jag tuggar fortfarande ingefära ett par-tre gånger per dag, typiskt vid en lite längre biltur eller vid långa möten. Mest för att undvika att stoppa i mig en massa socker, som jag gjorde första veckan. Papperstussar känns fortfarande okej att ibland stoppa in i förebyggande syfte, t.ex. när det är dags för hämtning dagis, hämtning skola, inhandling mat och så ”hell hour” hemma innan middagen står på bordet. Jag har tänkt mig att sluta med substituten vid månadsskiftet, men det är inte en plan skriven i sten – det känns inte som att det är livsviktigt.

De senaste två-tre dagarna har gått förvånansvärt enkelt. Lätt rastlöshet emellanåt, men inga riktiga attacker. Och lyckligtvis inget snusmonster!! Jag har dock läst flera av veteranernas dagböcker och förstår att detta inte alls ska tolkas som en signal på att det är över, utan att det snarare är tid att ladda mentalt för nästa prövning. Vissa har tydligen upplevt en jättejobbig period efter 20 dagar, andra runt 30. Vi får väl se när det blir – jag försöker stå beredd!

[Författare]

Inlägg