[VanQuijote]

Ursäkta min tysta frånvaro. Jag börjar nu så smått glömma och förlåta den eller de sajt-administratörer som före jul lyckades radera några av mina mest genomarbetade inlägg i detta forum. Trots att jag fick en förklaring per mejl tappade jag helt lusten att skriva, heja, pusha, peppa, deppa och våndas. Nu börjar lusten återvända. Och jag har faktiskt varit inne och läst några gånger…

Dag 129. Märkligt sug efter godis idag – har inte känt något liknande sedan typ dag 60-70 nånstans. Dock inget sug efter snus. Snusmonstret har inte synts till på länge och humöret känns generellt mycket bättre på senare tid. Kanske har julledighet bidragit till det också, men jag har en allmänt väldigt bra känsla i kroppen. Löpträning och ingefära fungerar alltså fortfarande utmärkt som distraktion. Har inte tagit min sista ingefära ännu, får se när det blir…

[VanQuijote]

Tråkigt att höra Iceman, men förståeligt. Hoppas att det reder till sig.

Stort tack så långt i alla fall! Du är en stor inspirationskälla och din dagbok var den första jag läste riktigt grundligt!

[VanQuijote]

Grattis till en månad! Detta fixar du!

[VanQuijote]

Å detta är forumets absoluta styrka, att presentera en liten enkel teori och kunna få den bekräftad med eftertryck! 🙂
Cumulusnimbus: Jag har också tänkt tanken. Kring hjärtinfarkterna. Och jag gissar att det finns ett stort mörkertal…
Dman76: Varsågod! Alla goda erafenheter ska vi dela med oss av! 🙂
Mumin: Precis på pricken så är det just det hjärtslaget jag menar! Det dröjer liksom, och sen slår det så hårt så man kan nästan tro att man ska dö…

[VanQuijote]

Pratade idag med en arbetskamrat som liksom jag har slutat snusa och blev då varse om ytterligare en positiv effekt av slutandet! Vi kom under en diskussion fram till att vi båda tidigare har känt av konstiga hjärtslag precis vid insomnande, nåt som ibland nästan gör ont (en mycket obehaglig känsla!). Kuriosa: Han berättade att han hade tagit upp saken med en läkare en gång, och fick då en förklaring kopplad till något slags överlämnande mellan vaket och sovande tillstånd samt bruk av nikotin och koffein.

Min arbetskamrat beskrev hursomhelst att känslan har försvunnit sedan han slutat med nikotin. Jag hade inte alls kopplat den här känslan till nikotin förut, men jag insåg att jag inte heller har känt av något liknande på länge och tänker då att det har med slutandet att göra.

Någon annan som har känt något liknande? Eller som fortfarande gör det?

[VanQuijote]

Swedish Match sponsrar rätt många löparskor vad det verkar! Det är åtminstone min slutsats dels utifrån dagböcker här på forumet och dels utifrån att jag har flera vänner och bekanta som har satsat hårt på löpning efter snusstopp…

[VanQuijote]

Nu börjar jag bli aningen orolig Sverker! Jag skänker en tanke och hoppas att du fortfarande hänger i…

[VanQuijote]

Ofrivilliga träningsuppehåll är påfrestande. Jag gick själv för hårt in för träning ett tag (för att knarka endorfiner) och har nu återkommande ryggproblem.

Hoppas verkligen att dina knäproblem lättar så du kan träna i den mån du vill och inte bli begränsad. Och jag hoppas att situationen inte stör slutar-tillvaron mer än som en liten, liten rubbning. Knappt kännbar.

Kämpa på!

[VanQuijote]

Tack mumin! 80 dagar – räknaren rullar vidare. Jag börjar våga tro att det här kommer att gå hela vägen och det känns fantastiskt skönt! 🙂

Det känns viktigt att fortsätta dela med sig av resan även om slutandet inte är lika centralt i tillvaron som tidigare. Den fas av slutandet som jag befinner mig i är ju den fas som jag själv drömde om och längtade efter när jag just hade tagit beslutet. De känslor jag var ute efter – att det bara rullar på, att man inte tänker på snus hela tiden, att man inte saknar något osv.

Om några nya slutare läser så hoppas jag verkligen att ni vågar tro att det faktiskt är möjligt att ni klarar det här! Att ni snart kommer att kunna bocka av 3 dagar, 10 dagar, 30 dagar osv. Och att ni så småningom kommer att fungera som normala människor utan det djävulska gift som snuset är!

[VanQuijote]

Bra resonerat, men framför allt en bra slutsats! En dag i taget gör att det rullar på. Och om bara någon vecka kommer du att märka att principen en dag i taget faktiskt gör att det passerar två, tre och ibland kanske fyra dagar utan konstigheter. Och vips har det gått en vecka till, och en till…

Jag lovar, det KOMMER att kännas lättare än vad det gör nu! Även med småbarn och sömn… 🙂

[Författare]

Inlägg