Forumsvar skapade
-
Jo, jag är nog i en slags ”fade out”-fas. Inga attacker på flera veckor, inga allvarliga i alla fall. Det känns väldigt enkelt just nu. Utförs. Snusmonstret har gjort ett par trevande försök att hacka in lite skadlig kod, men dessa har enkelt avstyrts av mitt egenkodade antivirus-program ”Motivation”.
Jag är idag, efter 67 nikotinfria dagar, fullständigt övertygad om att motivationen är den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas sluta snusa! Sedan är även stöd, beröm/peppning och förståelse från andra också viktiga ingredienser (och där spelar detta forum en viktig roll).
Den starkaste motivationen i mitt fall är att kunna göra mig fri från något som har styrt min tillvaro. Varje. Dag. Hela. Mitt. Vuxna. Liv. Det var en känsla som kom smygande och som sedan var helt avgörande för beslutet att sluta.
Dag 1-5: De första dagarna var för mig inte fullt så helvetiska som jag hör andra vittna om. Synrubbningar och enorm rastlöshet, men jag var inte särskilt irriterad och jag sov helt okej.
Dag 6-25: Upplevde en del rejäla attacker, särskilt kvällstid. Minst varannan kväll sopade jag i mig massvis med mackor, chips, godis, vad-som-helst. Snusmonstret var ständigt närvarande med alla sina ursäkter för att ta en snus eller köpa en dosa och sluta med slutandet. Samtidigt upptäckte jag en massa positiva fysiska förändringar – inte minst en mycket lägra vilopuls och en mycket djupare sömn. Tuggade ständigt, varje vaken minut, på läkerol, salmiakpastiller eller ingefära.
Dag 26-45: Väntade på den stora depressionen. Som aldrig riktigt visade sig. Förrän när jag slutade vänta på den. Det mesta gick ganska enkelt under den här perioden. Slutade med läkerol och salmiakpastiller. Körde bara med ingefära. Attacker alltmer sällan, kanske 1-2 i veckan. Hade en kort period med sömnproblem, vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Började räkna på hur mycket jag hade tjänat på att sluta köpa snus. Unnade mig ett par nya löparskor som jag egentligen inte behövde. Skön känsla!
Dag 46-60: Depressionen smög sig på mig. Nedstämd och lite uppgiven fast utan anledning. Eller ja, kanske delvis kopplat till ofrivilligt träningsuppehåll. Mycket tankar på snus, även om de var lätta att slå bort. Upplevde den värsta (mycket värre än de första dagarna) attacken hittills en lördag förmiddag efter ett par glas vin på fredagen. Hade snus funnits nära så hade motivationen inte varit tillräcklig.
Dag 61 – : Tycker att det går väldigt enkelt just nu. Äter fortfarande omotiverat mycket kvällsfika och tuggar fortfarande ingefära dagarna i ända. Sover som en stock på nätterna, vaknar utvilad och pigg. Tänker tugga ingefära en månad till. Eller kortare om det inte längre behövs. Tänker också unna mig något mera. Och köpa blommor till min fru!
