Forumsvar skapade
-
Bra att höra hur ni andra tänker runt detta! Det vore ju skönt att inte skapa sig ett dåligt samvete för substituten samtidigt som man försöker hantera rastlöshet, sömnlöshet, fokuseringsproblem och snusmonster.
Ett tips för att få ytterligare stöd är att involvera sina närmaste. Efter att jag själv blivit frälst visade jag det här forumet för min fru redan första veckan. Vi läste bl.a. flera av veterandagböckerna tillsammans.
Mitt syfte var dels att skapa förståelse för själva ansträngningen, men framför allt för att visa på processen jag kommer att gå igenom. Hon läste och förstod. Och sen den dagen så känner jag ända in i själen att hon är med mig på resan, vilket underlättar enormt!
Och det pågår alltså fortfarande för er som har passerat 70 respektive 80 dagar!?
Jag har liksom tänkt mig att de ska försvinna snart, ”vansinnes-sug-attackerna” när man skulle kunna äta upp en lyktstolpe. Bara för att den råkade stå närmast. Lyktstolpe eller snus, lyktstolpe eller snus… lyktstolpe!!!
Hittills har jag inte haft så många såna. Inbillar mig att ingefäran hjälper. Och jag ser till att det alltid finns frukt och snacks och mackor hemma. Försöker fortfarande undvika godis så långt det går, men fem-sex rostade mackor med marmelad innebär ju också en hel del socker!
Det märkliga är att jag inte alls upplever att jag är hungrig. Snarare redan mätt. Och efteråt känns det överfullt…
