[william717]

Tjena,

Det är ett intressant diskussionsämne så vill självklart svara och delta. Jag kan förstå att det uppfattas lite som dubbla budskap, tror jag har svårt att formulera det hela i text.

Jag vill i texten självklart inte uppmuntra till att någon ska börja igen. Dock gärna uppmuntra till att folk här ska bli snusfria. Men de klassiska ”sluta snusa”-tipsen biter inte på mig. Vissa behöver kanske påminna sig.

Jag vill på något sätt påminna hur ”platt” det egentligen känns när man är tillbaka i beroendet. Du känner ju inte av det negativa aspekterna riktigt när du snusar. Möjligtvis upptäcker du snarare de positiva efter att du slutat.

För att sätta ord på känslan av att nu snusa igen är typ ”tråkigt”/”likgiltigt”. Det var nog snarare det jag försökte beskriva.

När jag själv slutar igen… vill jag gärna gå in på denna sida då jag tvekar att bli påmind om känslan jag har just nu. För den försvinner lovar jag. Jag tog inte en prilla på 3 år. Det gick skit-bra, fram tills den dag då jag glömde bort vardagstristessen med att snusa regelbundet, och återigen började romantisera om det.

[william717]

Hej!

Jag hade glömt av att jag skrivit i detta forum förrens jag nu fick påminnelse via mejlet. Men bra att du hörde av dig! För nu kan jag besvara din fråga. Jag började snusa igen… jag föll helt enkelt dit efter att länge övervägt huruvida det var värt det eller inte.

Jag levde ganska rörigt denna period. Jag hade precis tagit examen från universitetet, var utan jobb och bostad. Det är vid sådana tillfällen, utan rutiner och 100 % trygghet som jag söker något form av lugn. Då hittade jag på föreställningar om hur härligt det är att snusa, hur gott det är, hur nikotinet sakta sprider ut sig i kroppen och att jag finner ett välbehag. Detta är förvisso sant men bara i början. Nu är jag tillbaka på ruta ett, det vill säga att jag inte längre känner något skönt rus eller ett särskilt välbehag av att ta ytterligare en prilla.

Jag funderar smått på att ge det ett försök igen, att sluta snusa. Jag har numera ett jobb, bostad och utbildning något som tog lång tid att få och vägen dit var jävligt krokig och inte särskilt snäll. Kanske får denna stabilitet mig att nästa gång vara utan snus en längre period.

Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska svara på din fråga. Jag tror om jag ser i livets backspegel att jag söker mig efter snuset när jag är stressad och skit eller till och med jävligt lycklig. Jag var tillräckligt sårbar denna period för att inte orka stå emot suget. Så jag började igen. Det ända jag kan konstatera är att det inte ger något mervärde eller större skillnad, varken till det sämre eller bättre.

Det är helt enkelt bara samma skit om igen. Det är nice i början, du uppskattar första morgonsnusen och den andra och den tredje. Men resten av dosan spelar ingen roll förutom att du är rädd att vara utan den.

Jag ska faktisk ta och försöka sluta igen, lyckas med detta kommer jag göra, men frågan är hur länge? Jag är bara människa och kan inte göra mer än att verkligen försöka. Folk kan kritisera mig om de vill för att jag börjar och slutar och inte är tillräckligt stark för att stå emot. Jag ska dock inte försöka bry mig om andras negativa åsikter.

Om du beslutar dig för att pröva igen, kommer du uppleva precis det jag gjort. Precis som alla i detta forum. Du kommer tolka och överväga det flera gånger om. Hade snus inte varit så förbannat beroendeframkallande hade det varit en trevlig produkt. Då hade du kunnat begränsa ditt intag till en snus om dagen och verkligen njutit. Men tyvärr fungerar det inte så. Den tråkiga sanningen är att det är ett relativt farligt och mycket beroendeframkallande preparat.

Så försök håll ut ändå!

Hälsningar,

William

[Författare]

Inlägg