[Ziiid]

96 dagar

21 december firar man första ”hundringen” lagom till jul! Det känns såklart fantastiskt! Men men, ska inte gå händelserna i förväg… 🙂

En kortare statusuppdatering/reflektion innan dess:

Dippen mellan ca dag 50-85 tror jag att jag kan härleda till utebliven träning. Jag hade från och till en boomerang-förkylning som vägrade släppa mig under ca 1,5 månad. Jag tänker inte ta på mig en för stor rock här och börja slänga mig med massa läkar-lingo som jag ändå inte har koll på som att ”dopaminnivåerna var lägre” osv osv. Jag kan istället mer konkret konstatera att mitt välbefinnade sjönk rätt kraftigt under den här perioden och jag fick aldrig tillfredställelsen man kan känna efter ett träningspass. Det fick mig helt klart ur balans och snuset gjorde sig mer påminnt.

Nu är jag dock igång igen med löpning och allt känns helt plötsligt lättare! 🙂 Tänk på det ni som slutar snusa, försök att röra på er ordentligt om ni har möjligheten. Ett hälsosammare och mer fysiskt liv kommer underlätta slutandet.

• Det här svaret redigerades för 3 år sedan av Ziiid.

[Ziiid]

Tack Snuskalkon! Detsamma till dig! 🙂

[Ziiid]

90 dagar (+2)!

Ja, den magiska gränsen är sprängd med +2 dagar men vad betyder det egentligen? Föga – skulle den oinvigde hävda. Extremt mycket – säger många ”slutare”.

Jag är varken läkare eller tobaksspecialist (förutom som konsument då :)) men det lilla jag läst och vet kan sammanfattas till att tobak och nikotin ändrar hjärnans struktur och funktion. Tiden för reversibilitet beräknas generellt till ca 3 månader vilket givtetvis är individuellt. Att klara sig igenom dessa 3 månader är därför ett extremt stort steg mot frihet och därför menar många ”slutare” att detta är gränsernas ”gräns”…

Jag tänker nu göra något jag inte trodde jag skulle göra. Jag tänker sticka ut hakan och hävda att jag klarat att sluta snusa. Brrrrr…. ryser bara av orden… 🙂 Jag tror ändå det är bra för mig att våga ”släppa sargen” och våga säga orden ”jag klarade det!”. Stannar jag i fasen ”håller på att sluta” så vet jag innerst inne att jag gör det för att fortfarande ha en ”out” kvar, dvs, jag kan alltid säga att jag inte klarade det, att det var för tufft!

Det betyder dock inte att jag är ”klar” med det här projektet. Det kommer krävas mer arbete, koncentration, aktivitet här i forumet, dalar och toppar som ska genomlevas osv osv. Jag vidhåller att jag verkligen kommer anse mig klar och på andra sidan efter 365 dagar men jag känner att jag är lite orättvis mot mig själv om jag inte kan ge mig den här delsegern!

SÅ, stort grattis till mig! 🙂

[Ziiid]

Över 90 dagar! 🙂

[Ziiid]

89 fuckin days!

Ja det är tydlig imorgon min hjärna ska kapitulera inför den nya dagordning jag själv infört – nämligen ett liv utan snus. Snustrollet/montret/djävulen eller va fan du nu heter (och vem bryr sig för du är inte ens värd ett namn) ska tydligen magiskt flytta ut, upplösas och aldrig mer komma tillbaka.

Tror vi på det? Nej, är nog inte riktigt så busenkelt. Jag har sagt att jag stannar här i 365 dagar innan jag kommer anse mig klar. Förra gången ansåg jag mig ”klar” efter 50 dagar och kom hit med svansen mellan benen ca 220 dagar senare och började snusa som vanligt igen efter ytterligare 10-15 dagar.

Den här gången är guarden cementerad högt!

[Ziiid]

85 dagar

Tack för peppning Snuskalkon!

Jag har fått gå in och läsa både i min egen samt andras dagbok flera gånger senaste 20 dagarna för att åter finna styrka. Som jag skrivit tidigare så har motivationen sviktat och det blir helt enkelt faan så mycket svårare då.

Första 50 dagarna var lätta för mig, sen sviktade motivationen någon mellan dag 50 till 70, bättre motivation senaste veckan men helgen var rätt tung. Jag märker att movitatioen sviktar så fort jag dricker alkohol. Det är tur att jag är så pass gammal att jag inte flänger runt på krogen för då är sannolikheten rätt stor att jag redan skulle ha torskat dit på snuset igen.

Snusmonstret är dock extremt aktivt just nu och kämpar i frontlinjen för varenda millimeter och har vunnit en hel del mark under dagarna 50 till 65 (typ). Det här kriget innehåller allt och alla känslor och inga knep tycks vara otillåtna. Inte sällan kan tex Snusmonstret tycka att jag är en sämre version av mig själv utan snuset, att jag blivit vek, alldeles för sårbar och osäker. Var tog den självsäkra, tuffa, lugna mannen vägen är frågor som ofta ställs. Sekvenser ur mitt liv spelas upp med jämna mellanrum där jag tex på julafton som tonåring gick in på toaletten och ”tjuvsnusade” eftersom mina föräldrar inte visste om min last. Den fullkomligt perfekta kick som snuset gav på den tiden kommer aldrig igen – det vet jag redan – men just nu letar verkligen Snusmonstret frenetiskt i hjärnarkiven efter bevis på kärleken till snuset och inte sällan kommer han triumferande tillbaka med en händelse där den snusen satt helt perfekt. Ja, det kallas snusromantik.

Men jag känner på riktigt att det är nu eller aldrig. Antingen så rör jag aldrig mer snus eller så snusar jag resten av mitt liv. Jag tror inte jag kommer palla fler försök. Att det skulle bli nästan 30 år med snus trodde jag aldrig. När jag var 16-17 och hade snusat två år funderade jag på att lägga av första gången. Det blev 28 år till. Om jag inte skulle klara det nu som 45 åring så ser jag ingen riktig ide med att lägga av alls.

MEN.

Jag kommer inte börja igen.
Jag kan inte börja igen.
Jag har bestämt mig.
Det är över.

Samla dagar!

[Ziiid]

80 dagar!

Inget jättejubileum men jämna fina tal måste ändå uppmärksammas… 🙂 Närmar mig ”magiska” 90 dagar, 3-månadersgränsen många menar är gränsen för succe eller fiasko. Får se om det händer något magiskt eller inte… 😉

[Ziiid]

78 dagar

Nu har jag bestämt mig för att det är slut på självömkan. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev men helt tydligt är att jag tappat fokus senaste 20 dagarna och började vrida och vända på beslutet kring varför jag slutade snusa. Nu får det dock räcka (hoppas jag). I samma stund som jag bestämde att det var slut på grubblandet och slut på ”tycka synd om mig själv perioden” så känns det genast lite lättare igen.

Som jag alltid sagt – om viljan finns så är det här egentligen ganska självklart och enkelt men om viljan svajjar så blir det tungt.

Försöker stålsätta mig nu och tänker att det faktist bara är 12 dagar till dagarna 90 och 22 dagar till 100(!) dagar som snusfri! 🙂

[Ziiid]

74 dagar…

…och jag tänker ”ja va kul, tre dagar till sen sist jag var inne här”… Om jag skippar galghumorn så är det lite så det känns nu med snuset. Det är inte jättejobbigt utan det och jag vet inte riktigt vad det är jag egentligen saknar. Jag saknar bara ”Något”. Varenda kväll går jag och letar i kylen efter ”Något”. Vanligtvis blir ”Något” något gott. Ibland kan ”Något” bli armhävningar, en löptur, en dusch, att gå och lägga sig tidigt och sova, städa en garderob…. you name it.

Det är rastlösheten som är jobbig, att undermedvetet sakna något. För mig är den största utmaningen att lära mig att bara vara utan ”Något”, att klara mig med att bara vara utan att alltid få eller göra något.

[Ziiid]

71 dagar in på resan utan snus

Visst går det ändå lättare dag för dag, det ska jag erkänna. Nu brottas man mer med tankar som ”jaha, jag ska alltså aldrig mer snusa i mitt liv alltså” och ”jaha, jag kommer alltså aldrig mer få knäcka en nyköpt dosa”. Lite jobbiga tankar ibland men återigen – det går lättare för varje dag tycker jag, dipparna till trots.

Men när det går tyngre kan man roa sig med dessa ”fun facts”:

* 71 dagar som snusfri
* Ca 92 dosor ej snusade
* Ca 2200 singelkuddar snus ej snusade (körde alltid dubbla så alltså ca 1100 ”snusinmatningar”)
* Ca 3300 kr sparade

Det motiverar ju ändå en del! 🙂

• Det här svaret redigerades för 3 år, 1 månad sedan av Ziiid.

[Författare]

Inlägg