Nu är det dags. Har snusat i 32år drygt. Har också försökt göra en del uppehåll tidigare men denna gången går det.Senaste gången höll jag upp i drygt 10månader. Hur dum är man egentligen. Att behöva sluta en gång är väl OK, men att sluta flera?
trots all är jag fylld av motivation denna gång, för att göra det jag länge ha drömt om, nämligen att sluta använda något bedövningsmedel som kallas för nikotin. Har snart gått 5 dygn sedan jag spottade ut det sista. Huvudet är fullt av skit, yrsel som bara den men det ska gå. Det värsta är ju alla redan gjort. 1 dag CHECK. På fredag kan vi skriva en vecka, men det är långt dit.
Strålande beslut, grattis!
Nu är det bara att börja bocka av dagar.
Ifrågasätt aldrig beslutet du gjort!
Lycka till!
Tack för stödet Mumintrollet. Anledningen till att jag har slutat är för att jag är så trött på att lukta skit och vara så speedad på kvällarna att man inte ens är utsövd när man vaknar. Måste bli en ändring.
…och det kommer du förhoppningsvis att uppleva väldigt snabbt.
För mig tog det inte mycket mera än en vecka så sov jag bättre än jag hade gjort på 20 år!
Tidigare var jag alltid helt söndersnusad på kvällen och hade en jävla nikotinhuvudvärk som jag naturligtvis försökte bota med mera snus. När jag gick och la mig låg jag alltid MINST en timme och snurrade runt, sen gav jag ibland upp, satte mig framför TV:n med en ny snus under läppen. Utvilad under arbetsveckan - aldrig.
Jag kan ju inte påstå jag saknar mitt gamla liv längre.
Du kommer att märka av hälsoeffekterna väldigt fort, skön känsla när man noterar dem 
.
Haha ,herregud vad jag känner igen mig alltså! Där har du det. Denna gången ska det gå Kommer bli intressant hur lång tid det tar tills man märker det. Men jag är lugn ska inte fundera på det för rätt som det är så finns det bara där.
Kan inte annat än att hålla med angående sömnen, jag kan säga som så att oavsett om jag sov till 7 eller 10 så var jag alltid lika trött. Efter att jag har slutat snusa så vaknar jag mellan 6-8 utvilad! imorse t.ex. tog jag en kopp kaffe innan jag åkte till jobbet. Det hände ALDRIG under mina 11år som nikotinmissbrukare!
Bara detta ger mig en riktigt stor anledning att stå emot den där jävla drogen.
Lycka till! detta fixar du galant!
Tack för detta. Nej det här ska jag bara fixa. Det var längesedan som jag kände en sådan målmedvetenhet som jag gör idag. Inte nog med att jag sover dåligt, även frugan gorde detta i natt. Sista gången jag tittade på klockan var hon strax efter 01:00. Steg upp vid 05:30 för att ta flyget till Stockholm enbart för att sitta på möte hela dagen. Måste säga att det är en tuff dag idag. Lite sömn, trött mao, tur att dagen har varit grymt givande med mycket energi så man orkade hålla sig vaken. Suget efter nikotin har verkligen varit starkt idag. Kollegor har plockat fram sina dosor, har tittat på dem, skakat på huvudet och tänkt att en skulle väl inte skada? JO DET SKULLE DET VISST DET! Det har absolut inte blivit något och kommer heller inte att bli. Jag vet att värre än så här blir det bara inte. Snart en vecka och jag tänker verkligen inte fucka upp nu inte!
En grymt jobbig dag. Efter att ha varit ute och käkat middag med kollegor igår kväll så fortsatte mötet idag. Har haft ett grymt sug hela dagen egentligen. Men att stödje SM finns inte på kartan över huvud taget. Men när jag satt på Bromma så var det nära att jag införskaffade en dosa. Det kommer ju inte vara någon som märker. Förbannade demon försvinn. Jag vill aldrig se dig mer. Jag kommer från och med nu att fullständigt ignorera dig fullt ut. Jag ser dig inte alltså finns du inte, kom ihåg det!
Jaha då är resan i full gång då. Äntligen har jag klarat av den första veckan. den veckan som är absolut mest fysisks jobbig. Kvar nu så är det ju bara resten av resan. Jag förväntar mig en resa där jag lär känna mig själv betydligt bättre. En resa som kommer att ha sina upp dagar och ner dagar. Men skam den som ger sig. Fixar jag det här så kommer jag ju aldrig att behöva uppleva dessa fruktansvärda dagar någon mer gång i hela resten av mitt liv. Och detta kommer bli så bra så bra.
Att sätta upp små delmål tror jag är bra. Jag vet vart jag vill men att dela upp detta i små små etapper borde fungera alldeles utmärkt. jag har redan bockat av 2 ckeckpoints som 1dag CHECK, 1 vecka CHECK. Mitt nästa delmål är 2 veckor. Har jag klarat av en vecka så borde jag ju faktiskt även klara av två, eller?
Mina övriga recept på denna resa kommer att vara att motionera något nästan varje dag. Bara för att få sina goa endorfinkickar som kroppen är så van vid efter alla dessa år i fördärvet. jag kommer också att undvika alkohol så mycket som möjligt. Enbart därför att det fysiska obehaget inte ska triggas igång. Nåväl. Nu är dagarna längre och ljuset verkar komma tillbaks. Let´s go for it! Hela vägen in i kaklet!
Starkt jobbat!
Första veckan tycker jag är i särklass den värsta, men det bästa är att man aldrig någonsin kommer att behöva uppleva den igen…om man inte vill förstås 
Att styra undan alkohol låter också som ett bra val. Jag märkte att alkohol lite överraskande inte triggade suget, däremot hade jag relativt jobbigt dagarna efter konsumtion. Vid vissa faser under sluta-resan kan man känna sig väldigt låg. Kombinationen av den känslan och plussa till bakiskänslan och sömnskuld som kan hålla i sig ett par dgr så är det ingen höjdare direkt. Jag önskar själv jag skulle förstått det genast, det skulle ha gjort resan något lättare.
Överraskande nog så blev även alkohol mindre intressant ju längre jag kommit efter jag kapat bort nikotinet…aldrig varit nån storkonsument men plötsligt märkte jag att det kunde gå flera veckor på rad utan en enda öl. Även känslan av att det skulle vara gott med en öl har börjat försvinna. Allt detta utan att jag ens tänkt över det.
Att sluta snusa kan ha märkliga effekter på mycket sådant man inte ens tänkt över på förhand.
Kriga på!
Tack Mumintrollet. Detta värmer när någon ser!
Härligt Anders P!
Kör på träning och aktar mig för alkohol jag också. Vi ska fixa detta!
Trevlig helg !
Jag är förvånad över att denna veckan har förlupit så väl som den har gjort. Borde bero på att jag är så otroligt taggad för att bli fri. Men samtidigt får jag höja varningens finger för om det går för lätt så är det lätt att tappa fokus och taktpinnen. Det förbenade monstret står i farstun och lurar precis som en gädda, han går till full attack när man minst anar det, det vet jag. Men det är bara så att alla vet att han verkligen inte är välkommen hit innanför tröskeln längre. Han har gjort sitt. Det kommer bli många toppar och dalar på vägen. Kommer säkert att fälla någon tår ibland men skilsmässan mellan mig och generalen är beslutad. Nu ska den bara få lagli kraft och det tar nog ganska lång tid. Men skam den som ger sig.
Kämpa på där ute nu alla krigare. Vi ska vinna.
Jomen Martinb. Imorgon blir det ett spinningpass igen. Ska bli skönt med en stor endorfinkick igen.
Är imponerad över hur mycket du fått ta dig igenom så tidigt efter snusstoppet. Om man klarar utmaningarna är det säkert jättebra att ha många frestelser avklarade redan. (Bli utsatt för folk runtomkring som snusar, gå på möten tidigt efter snusstoppet, gå förbi affärer där man kan köpa snus osv.) Starkt jobbat!
Ligger efter själv i jämförelse, men någonstans ska man ju börja!
Ja du irenepanik. Någonstans måste man börja, och man kan väl aldrig planera riktigt väl när för då skulle man ju aldrig sluta, eller? Det bästa är, tror jag, att bestämma sig jobba med det och när dagen väl är inne så bara man kör. Sedan får man ta allt eftersom. Idag kan jag säga har det varit en hemsk dag. Första natten som jag har sovit så grymt djupt och gått. Somnade redan efter en kvart i sängen och sov hela natten. Kroppen är verkligen inte van vid detta utan jag är helt slut ändå. Har verkligen sett till att sysselsätta mig men har många deppiga tankar och tänker på snus hela tiden. Nu äntligen sitter jag i TV-soffan och kollar på sport, men tankarna finns där. Absolut ingen fara att jag ska kila iväg till affären och handla, nej nej jag är fast besluten att härda ut. Detta ska bara fixas men det blir en tuff resa.
Men att ha kört spinning under förmiddagen var positivt men konstigt att deppigaste n inte försvann. Det kommer nog en ny dag imorgon ändå. Kämpa väl därute.
Väldigt bra resonerat Anders P.
Jag tror också de mest lyckade utbrytningsförsöken är de som inte är planlagda överhuvudtaget.
För de allra flesta av oss har nog tanken funnits där många gånger, det gäller bara att “förstå” att använda tillfället när tanken finns där och sen ge full gas och aldrig kika bakåt eller ifrågasätta det beslutet.
Precis som du skrev igår kommer även jag ihåg jag hade det. Dvs några dagar tidigt i kampen kunde jag uppleva relativt sätt enkla. Man var så fast besluten över att det ska gå vägen. Plötsligt kunde man bara konstatera att man hade överlevt ännu en dag utan alltför tunga påtryckningar av snustrollet. Helt plötsligt blir timmar till dagar och dagar till veckor. Det blir bättre fast det ibland känns som man tar steg både i sidled och bakåt.
En överlevnadsstrategi jag använde mig utav var att läsa många av de välskrivna veterandagböckerna som finns här. Alla har ett gott slut och det gav mig väldigt mycket styrka att läsa hur resorna blev enklare och enklare allt eftersom dagarna gick. Jag jämförde ofta också hur dessa personerna kände sig vid samma antal dagar jag själv hade klarat av, det hjälpte mig på nåt sätt iaf.
Kämpa på!
Ja du har helt rätt. Att läsa om veteranerna gör otroligt mycket. Jag hade ju ett stopp för några år sedan. Skillnaden mot nu är att jag skriver här. Det har jag aldrig gjort tidigare. Det gör jag bara för att det kommer bli mycket svårare att lägga av när det är offentligt. Att läsa om dessa veteraner är grymt inspirerande och jag vet, känner ju mig själv, att det finns många som läser om mig just nu men de vågar inte logga in här på sidan. Dessutom, med min egna erfarenhet, så vet jag att om det ska funka att bli fri och slippa den förbannade ågrenen att man håller på att snusa, så behöver man göra det lite mer offentligt. Jag har varit ren i 9dagar men jag önskar att det varit i 9 år men denna gången ska det verkligen fungera. Förra gången var jag ren i 310 dagar typ. Jag fattar inte vad som slog mig att börja igen. Jag yrar att det var guarden som sjönk och att monstret sa till mig att det gått lång tid samtidigt som frugan och jag bråkade ordentligt om många helt meningslösa saker. Jag är fast besluten att det ska gå gen, att bli fri alltså. Jag vill detta pga barnen hälsan och familjen. Jag vill kunna säga till barnen “låt bli nikotinet. Det kommer verkligen inte att hjälpa. Du kommer bara må dåligt av att du använder det!”.
Hoppas ni krigare där ute stöttar mig för denna dag har varit hemsk, fruktansvärt hemsk med många destruktiva tankat.
Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det!
mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man “måste” planera, då är det så!
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders “lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!
Vad tråkigt att dagen var så hemsk! Hoppas det var bättre idag, eller blir det snart! Kämpa på, du klarar det!
mumintrollet/Anders P; jag tror säkert ni har rätt angående planering vs. timing.
Men det är nog också individuellt. Allt sitter i skallen, så är man som jag övertygad om att man “måste” planera, då är det så!
Det största orosmolnet för min egen del är att jag till slut inte skulle tycka det var värt konsekvenserna i alltför hög grad och under alltför lång tid, och nästan börja igen i ren självbevarelsedrift (been there, done that!). Nu snackar jag inte efter någon dag eller någon vecka, utan någonstans efter 1-5 månaders “lidande”. Men så var jag väldigt nära att gå in i väggen sist och har fortfarande magproblem efter det, blir det alltför mycket gör man (jag iallafall) till slut nästan vad som helst för att få en paus från allt det jobbiga.
Denna gång försöker jag tänka ut sätt att ge mig en paus som inte innebär att snusa, och hitta knep för att lindra symtomen utan att bara försvåra slutandet. Då tror också skallen mer på att det kommer lyckas i längden.
Men all heder till er som tagit tjurnen vid hornen och bara kört på! Grymt jobbat!
…Så länge ingen tvingar mig att ha samma inställning, haha!