Usch ja. Nu sitter man här igen. Tredje gången faktiskt. Det är så mycket jag behöver skriva, känner jag. Så många tankar om allt det här med snus, nikotin, alkohol och dess påverkan på psyket.
Jag ska börja med att sammanfatta lite kort varför jag är här och min historia. Jag började snusa 1996 när jag var 17 år gammal. Jag gillade verkligen snus. Snuset var ett av mina stora glädjeämnen. Det skänkte ett skimmer åt allt jag gjorde. Första gången jag la av, 2007 har jag för mig att det var, så gick det hyffast lätt. Hade en deppig period på nån månad. Botade denna med en och annan festcigg. Jag började igen och höll på till 2010 när jag på nytt la av. Jag hade alla de fysiska och psykiska besvären. Jobbigast var det med humöret. Jag blev så enormt nedstämd. Men, jag lyckades komma över det också. Även denna gång slarvades det med en cigg på fest, nått nikotintuggummi då och då till att börja nalla snusar av folk i min omgivning. Jag höll allt hemligt för min flickvän (i alla fall snusarna). Anledningen till att jag tog dessa "nikotinkickar" var för att det höjde mitt humör så enormt. Jag mådde så otroligt bra när jag tog ett nikotintuggummi eller en portion av en polare när vi spelade eller satt på krogen. Jag hade inget problem med att hålla uppe till vardags. Hade inget direkt sug. Jag bara gillade de där kickarna man fick.
I slutet av förra året köpte vi ett hus, tjejen och jag och skulle flytta ihop. Det var ett stort steg för mig. Jag är en ängslig själ emellanåt och detta var något som kändes på kul och lite deppigt på samma gång. Slut på ungkarlslivet, slut på att ta en öl när man vill och inte kunna vara för sig själv när man ville. Snusandet blev ganska regelbundet veckorna innan inflyttningen. Det hjälpte mig att hålla humöret uppe. Sedan vi flyttade in har jag snusat lite i hemlighet i ca. ett halvår. Tre, fyra per dag. Mest på helgerna. Detta har fått mig att må psykiskt bra och gett mig en livsglädje. Mitt humör har däremot åkt berg-och-dalbana. När jag försökt att lägga av har mitt humör sjunkigt till bottennivåer. Panikångest, 30-årskris, ifrågasättande av mina känslor för min sambo. Vissa dagar har jag älskat henne mer än allt och vips så har jag varit beredd att lämna allt. Jag är så trött på detta. Jag måste får ordning på min hjärna. Jag kan inte leva med dessa deppressioner var 4:e dag. Nu har jag mått bra ett par dagar. En vecka under semestern var jag jättedeppig. Jag har berättat för min sambo att jag snusat i smyg och att jag vill lägga av. Hon blev arg och ledsen för att jag ljugit såklart. Jag har tagit Nicotinell några veckor nu men humöret går ändå upp och ner. När jag tar en snus så känner jag mig normal igen och allt är bra.
En annan skrämmande sak är att alkoholen har samma effekt. Jag blir så positiv och glad till allt när jag dricker några öl. Livsglädjen och inspirationen bubblar upp i mig. Tyvärr kan den vända lika tvärt när det blir för mycket och dagen efter kan vara rent fruktansvärda. Jag mår då så psykiskt dåligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Nu är vi här. 1 augusti 2012. Jag tar inga mer tuggummin nu, hoppas jag. Inga mer snusar heller. Cigaretter är jag inte ens sugen på så det blir inga problem. Jag är rädd. Rädd för vad min hjärna ska hitta på. Jag undrar ofta om det är snuset som är problemet eller om det är annat. Mina besvär yttrar sig som oro, ångest, nedstämdhet och som sagt, ifrågasättande av min kärlek. Det är så konstigt att jag i en hel vecka kan vara så otroligt förtjust i min kvinna och älska henne så för att sedan en morgon vakna upp och nästan avsky henne! Något är ju fel i huvudet. Är detta nikotinet som spökar? Detta ska vi ta reda på nu. Cold, fucking kalkon kör vi från och med nu.
När jag snusade såg jag mig själv som en nikotinmissbrukare. När inte jag fick tillräckligt med nikotin fick jag depressioner, raseriattacker etc etc, helt normal abstinens som drogen nikotin ger.
Jättebra beslut av dig att nu ta tag i ditt nikotinberoende och kanske lära känna dig själv igen.
Vaknade och var på gott humör. Tog min sista snus igår kväll, tillsammans med ett par öl när jag strängade om en av mina gitarrer. Det var gott, såklart men inget märkvärdigt. Jag spottade ut den och sa tack och hej. Jag slängde även alla paket med Nicotinell som jag hade hemma och på jobbet. Har tagit mitt morgonkaffe på jobbet nu. Ska ta en kopp till. Känner inget särskilt sug, än så länge.
Tack för välkomnandet! Jag mår kanon! Nu är det i princip ett dygn sedan jag fick nikotin. Har inte känt något speciellt alls idag. Hade en liten dipp efter maten men det försvann. Jag får väl avvakta och se hur det känns. Jag är inte rädd för att må fysiskt dåligt eller att bli jättesugen på snus. Det är humöret jag är mest ängslig för. Vill inte bli deppig och sur och få den där jobbiga ångesten. Jag är inte sugen på snuset i sig. Det är nikotinkicken jag blir sugen på. Vill ha det där ruset. Onico, papper eller ingefära skulle göra lika mycket nytta för mig som ett glas saft för en A-lagare på bänken.
Saken är ju den också att jag inte varit någon storkonsument av nikotin det senaste året. I genomsnitt har det blivit, 2-3 snusar per dag, MAX! Nu när jag kört med tuggummin har det bara blivit ett eller så, på eftermiddagen efter jobbet. Det kanske är det som gjort att jag varit så nere. Min hjärna är van vid större doser och därför har jag mått psykiskt dåligt av den lilla mängden nikotin. Jag kanske aldrig kopplat mitt depp till nikotinbegäret?
Kämpa på bara du kommer att fixa det om du verkligen vill. Fimpa (vitsigt va ) allt som kan påminna hjärnan om nikotin, som papper, onico, ingefära m.m. Jag tror du bara förlänger plågan med "hjälpmedel"
Tala om för din närmsta omgivning och jobbarkompisar att du slutat och att du kan komma att bli vresig en tid framöver. De kommer att förstå och gör de inte det så fimpa dem med. TILLÅT DIG att bli sur, ledsen och förbannad. Det är trots allt ett nervgift som du ska driva ut ur kroppen och det ger sig inte utan en vis kamp...
Slutligen, DET BLIR BÄTTRE!! Giftet kommer att försvinna ur din kropp och suget kommer att avta. Kör på broder...
Jag fuskade härom dagen. Har haft lite besök i helgen av goda vänner. Jag hittade ett nikotintuggummi som jag slängde in för att "piggna till" lite grann. Jag fick en väldigt olustig känsla i kroppen. Obehaglig, stressad och lite lätt ångest fick jag av den upplevelsen. Har nu varit utan nikotin i två dagar nu. Känner inget sug, inget obehag. Kroppen är i harmoni och humöret är jämnt. Varför har jag inte gjort detta tidigare?
Valkommen hit! Det hjalper enormt att lasa andras kommentarer och ta del av deras upplevelser. Vi ar ju alla fd snusare har och det ar fa i var normala omgivning som fullt ut kan fatta vilken kamp som pagar.
Det kommer att svanga upp och ner. det ar jobbigast i borjan och blir lattare och lattare ju langre du haller pa. Det ar vart varenda minut sa hall i!
Man känner igen så mycket när man läser vad andra känner och går igenom. När jag la av med snusandet i april 2010 så genomgick ett rent helvete. Som tur var var jag singel och kunde sitta själv hemma och gräva ner mig och bearbeta min sorg. Nu är det annorlunda när man är sambo. Nu har ju jag inte snusat regelbundet en dosa per dag det senaste året utan mer slarvat men nån snus eller Nikotintuggumi per dag. Min mentala inställning till att lägga av helt med allt har hjälpt enormt. Det känns inte ens som en kamp den här gången. Humöret är bra och jag känner mig harmonisk. Det kanske kommer en käftsmäll snart men i så fall vet jag ju varför och då kan jag förbereda mig på det. Jag har dock svårt att se mig själv "längta" efter snus just nu. Tanken på det får mig att må lite illa. När man snusar så sällan brukar man ju bara må dåligt om man får i sig nikotin.
Tog avsked av en gammal vän igår. Denne vän ska bo utomlands i ett år. Vi har träffats och umgåtts i över 30 år. Det kommer bli tomt nu. Ett hål i min tillvaro. Jag pratar inte om nikotinet nu utan en människa.
Hur mår man idag då? Lite uttråkad. En klump över bröstet. Lätt nervös känsla i magen. Jag gillar inte mitt jobb. Det är så sjukt långtråkigt och meningslöst. Jag vill göra nått annat! Kan man gå tillbaka 10 år i sitt liv och göra om en del saker? Välja andra alternativ. Vill jag ha snus? Nej, verkligen inte! Vad skulle det tjäna till? Vad skulle det göra? På vilket sätt skulle mitt liv bli roligare av det? Jag kan inte komma på nått. Varför känner man sig så uppgiven stundtals då, om det nu inte är snuset jag saknar?
Jag tömde bag-in-boxen igår, efter jobbet innan tjejen kom hem. Sunkigt eller hur? Nu var det bara 2-3 glas, men ändå. Jag brukar bli så trött och tjurig strax innan jag ska gå hem. Fram till sista fikat på eftermiddagen brukar jag vara på strålande humör, men de sista timmarna är så sjukt sega och då kommer de mörka tankarna fram. Trötthet, apati och depp i en liten salig blandning. Satte mig vid datorn där hemma och smuttade på ett glas. Kändes bra. Inget nikotinsug. Blev lite lätt berusad. Skäms när jag tänker på det. Varför är man en sådan junkie på att berusa sig? Det är skönt att slippa nikotinsuget men jag önskar jag kunde släppa alkoholen också. Jag dricker inte varje dag, men jag skulle lätt kunna göra det om jag inte la band på mig. Det är särskilt när tristessen sätter in. Om jag ska pyssla med något, något av mina hobbies eller nått med hemmet. Klippa gräs, snickra något eller så. Då kommer suget efter en öl. "Åh vad gott med en kall öl nu", brukar jag tänka.
Tyvärr så sjunker humöret efter en stund när jag tagit några öl eller en snus (nikotin). Det är som om jag låg på +1 på en skala. När jag tar en öl eller en snus hamnar jag på +10 för att efter en stund när ruset lagt sig hamna på -3.
Tyvärr e det så det fungerar... skulle jag ta en snus idag skulle det dra igång fysisk abstinens igen direkt... självklart skulle jag reagera positivit på nikotinet... men då kicken är kort skulle jag falla i ett svart djupt hål... vad gäller alkohol så har jag varit försiktig,men jag vill inte vara asket heller... om jag jämför andra semestrar så har det varit extremt lite... men jag förstår dina tankar... första veckan medicinerade jag med alkohol hela tiden kändes det som... och då jag tog första snusen på fyllan så insåg jag att jag måste ta det försiktigt...
Egentligen borde jag lägga ner allt alkohol, allt kaffe, allt skräpmat, allt socker, framför allt allt basiskt... sen skulle jag lägga upp en träningsplan så jag hade något varje dag...
Men jag är en svag människa och lat människa och jag är rätt nöjd att det verkar vara så att jag lyckats med nikotinet...
Det är svårt att lägga av allt. Frågan är om det är så bra att gör allt på en gång. Kaffet känner jag att behöver på morgonen. Det kickar igång humöret en del. Man kan ju testa att "rena" sig från all stimulansia ett par dagar. Man mår såklart skit rejält då om man inte har något att trösta sig med.
En träningsplan är dock suveränt. Jag tränar styrketräning på gym sedan många år tillbaka. Lägger man upp en plan och ett program, 2-3 dagar i veckan så hjälper det en att vända fokus. Då kommer kosthållning och allt sånt mer naturligt. Tyvärr har jag slarvat fruktansvärt mycket med träningen den senaste månaden. Ingen träning alls under semestern. I alla fall inte på gymmet. En del cykling har det blivit men inte mer. Vet inte varför det blivit så. Lathet antar jag, eller så har man inte haft tid. Jag har lovat mig själv att jag måste ta tag i den biten nu när jobbet börjat igen. Framförallt så måste jag ta mig i kragen med alkoholen. Det är det denna dagbok handlar om. ATT FÅ ORDNING PÅ TILLVARON! När jag kommer hem på eftermiddagen så ska jag göra något vettigt. Träna, öva mitt instrument eller fixa med hemmet. Inte sätta sig med en öl framför datorn och sega ihop fram till middagen.
Nu har jag fått bort mitt snusslarvande så nu ska jag ta mig fan få bort det andra slarvandet också!!! Alkohol endast på helger i måttlig mängd, regelbunden träning och sköta om kroppen.
Att fa regelbundenhet med traningen, och mattlighet med kaffe och alkohol ett ta, verkar vara en bra plan. Allt ar sa sammanknutet sa det ar latt att bli forvirrad nar man slutar med nikotinet