Efter 7 års rökande fattade jag det listiga beslutet att istället börja snusa som ett första steg i att släppa nikotinet. Det är nu 22 år sedan.
När min sambo för en tid sedan började prata om att sluta röka tänkte jag att det är signalen: nu ska snuset i papperskorgen för gott!
Jag surfade runt lite och hittade detta fantastiska forum och läste vad ni alla skrivit och det gav mig styrka. Nu är jag inne på 9:e nikotinfria dagen.
Som alla andra vittnat om här har jag lidit helveteskvalen under de första dygnen med krypningar, svettningar, läppdarr, dålig sömn och - framför allt - ett fruktansvärt humör!
Jag vägrar konstant att ta till några hjälpmedel, inte ens papper under läppen. Ont ska med ont fördrivas är mitt motto. För mig passar den modellen bäst, för någon annan kan det vara de små knepen som gör att det funkar. Man ska vara försiktig med att säga vad som är rätt eller fel.
Däremot ser jag till att belöna mig själv, för jag tycker att jag är f--t duktig. Är jag godissugen så köper jag godis. För mig har det också funkat bra med enkla saker som att slappna av och dra djupa andetag när abstinensen är för svår. Dricka vatten och kaffe funkar också för mig.
Nu efter över 200 nikotinfria timmar mår jag riktigt bra och striderna mot snuset är inte lika hårda längre. Nu är det bara en "mental" fight. Åtminstone är det vad jag intalar mig själv.
Om en månad ska jag på en lite längre semesterresa och för första gången någonsin packar jag inte ner snus . Det kommer att kännas underbart.
Förutom att det är nyttigt och ekonomiskt rätt att sluta snusa så är det förbaskat intressant att studera sig själv och andra som håller på att sluta.
De första dygnen gör ju abstinensen att allt givetvis kretsar kring snus och nikotin. Men efter några dagar är det ju bara "i huvudet" som problemet finns.
Jag noterar hos mig själv att jag antingen tänker på snus och hur gott det skulle vara - eller - så tänker jag på att jag är en fd snusare och är lika upptagen av det.
Det faktum att jag inte "rusar efter dosan så fort jag vaknar" ersätts ju nu istället av att jag ägnar den första vakna halvtimmen åt att TÄNKA på att jag inte "rusar efter dosan så fort jag vaknar". På ett eller annat sätt är snuset centralt ändå. Det är ju DETTA som måste besegras när abstinensen lagt sig. Snuset som hjärnspöke.
Jag håller med dig att det största problemet efter några dagar är hjärnspökena och framförallt RUTINER. Att bryta rutiner kan ta väldigt lång tid beroende på vilka det är.
En kompis som slutade för över två år sedan klappar fortfarande på fickan när han kommer ut från sin lunchrestarang. Det händer att jag "går vilse i köket" och ska hämta snusdosan även fast jag inte har något sug utan bara irrar rent kroppsligt. Jag har över tio veckor utan nikotin. Kämpa för det här fixar du om du bestämt dig.
Håller med dig Stefan65. Flera gånger varje dag måste jag påminna mig själv om att jag slutat snusa när jag trevar efter dosan i jackfickan eller på bänken i köket där den brukar ligga.
I morse var jag på riktigt gott humör. Första morgonen som jag inte kände att snus var viktigare än frukost . Men sedan fick jag helt plötsligt en liten abstinenskamp mitt på dagen. Det går i vågor.
230h nu. Det låter mer än lite drygt 9 dagar. Kommer att räkna i timmar tills jag passerar 500. Efter det kommer jag att anse att jag vunnit och börja räkna veckor, månader och år...
Hur sjutton ska jag klara detta. Har ingen runt mig som kan stötta men jag vill verkligen bli av med beroendet. Läser här hur svårt det är och hur jobbigt det är. Förbereder mig på det värsta. Är det här heroin ?????Vet inte om den här sidan hjälpt mig men det kanske är bra att förbereda mig på det värsta. Det kan väl inte vara omöjligt eller????
Då var 250h avklarade! Jag mår alldeles utmärkt och börjar sälla mig till dem som säger att "det är svårt, men inte fan är det omöjligt".
Det är mina ord till dig också carma, kämpa emot, skratta åt nikotinets försöka att bryta ner dig med svettningar, rysningar och sömnproblem. Om några dygn sitter du som jag och flera andra här och konstaterar att det faktiskt går ganska bra att leva utan snus.
Jag fann stort stöd här på forumet de första dygnen. Jag kände igen mig i allt som skrevs och bestämde mig för att jag ska minsann inte vara sämre än alla andra. Jag fick intrycket att alla här på forumet klarade av att sluta och det gjorde mig ännu starkare. Om det sen är sant eller inte har ju knappast någon betydelse.
278h. Det är på morgonen som jag saknar snusen mest. När jag väl kommit iväg till jobbet så går det bra. Men såhär på dag 12 så är inte suget värre än att man kan "tänka bort det" på någon minut. Känner mig otroligt stark just nu. Jag har slutat snusa, jippi!
347h. Nu går det hur bra som helst utan snus. Det känns som jag klarat det. Visst känner man ett litet sug då och då, men det är inte svårt att stå emot. Vet inte, och hoppas inte, att jag tar ut segern i förskott och åker på något bakslag. Många av er andra vittnar ju om att det är jobbigt långt förbi de 2v som jag klarat.
Jag inbillar mig att maten smakar bättre nu och i morse slog det mig att de problem jag haft tidigare med att jag vaknar med kramp i benen inte har hänt sedan jag gav upp snuset. Sammanträffande eller inte?
418h. Rackarns vad det känns bra! Jag är inne på 18:e dagen och har i princip inga problem alls att hålla mig ifrån snuset. Igår belönade jag mig själv med att köpa nya handskar för 500:-, vilket är betydligt mindre än vad jag sparat på att inte köpa snus i 18 dagar .
De gånger som suget kommer är, som tidigare skrivits, direkt på morgonen och efter måltider. Men det går över ganska fort. Känner att jag nog är lite lyckligt lottad som inte har större problem än så här. Har förstått att många av er har abstinensliknande plågor som håller i sig i veckor. Det enda "problemet" som kvarstår för mig är att jag vaknar väldigt tidigt på morgnarna. Jag hoppas det rättar till sig med tiden.
själv är jag inne på dag 5 och börjar redan uppleva mig som en f.d snusare. Jag kommer dessutom på mig själv med att sitta och fånle triumfiskt för mig själv medan jag tänker på hur jävla skönt det är att inte behöva vara beroende av den där smörjan längre...
Nu känns det verkligen som att jag har slutat. Visst, lite småsug då och då, men inga svårare kval.
Att sluta tvärt var rätt för mig. Ca 5 dagars riktigt fruktansvärda plågor och sedan har det varit relativt lätt.
Jag ser människor omkring mig som försöker sluta röka och snusa med nikotinhjälpmedel och de verkar ha det jobbigare än jag hade det. Att sedan sluta med dessa hjälpmedel verkar lika svårt. Det är väl antagligen hela affärsidén. Det är ju mer nikotin i tuggummina än i cigaretter....
4 veckor nu och det börjar verkligen kännas som att jag blivit en "fd nikotinslav". Tänker förvisso på snus någon gång varje dag, men det är ytterst sällan som jag skulle vilja beskriva det som ett besvärligt sug.
Det här gick lättare än förväntat, precis som det står i slutasnusa.se:s byline.
Så du som kämpar - håll ut! Och du som funderar - ta tag i det!
Abstinensen och helveteskvalen går över och det känns bra på andra sidan.
Föga meriterande kanske Peo, men även jag tillhör skaran som började snusa på 80-talet , närmare bestämt som 14-åring -88. I åtminstone femton år har jag legat på dryga dosan lössnus per dag.
Sex veckor efter cold turkey mår jag bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig på förhand. Helvetesdygnen i början har jag förvisso glömt/förträngt vid det här laget, liksom när man efter någon vecka vaknade till klarvaken kl.03 och inte på några villkor kunde somna om.
Biverkningar är att jag fortfarande kan bli väldigt trött dagtid, samt att jag bejakat ett sockersug som plötsligt infunnit sig. Får bli socker-detox när man är mentalt återställd till fullo
Ja, då firar man 1 nikotinfri månad idag! Det känns riktigt bra kan jag lova. När jag 9/1 bestämde mig för att sluta fattade jag inte hur fruktansvärt livet skulle kännas de närmsta dagarna. Jag svettades, frös, skällde ut nära och kära, men jag gav inte upp. Och nu sitter jag tillbakalutad och känner att jag vunnit över snuset. Heja! alla som kämpar. Snuset kan besegras.
5v för några dagar sedan. Snart 1000 timmar. Och det känns bättre för varje dag som går. När jag slutade hade jag 6 veckor till min efterlängtade semester och bestämde mig för att det var rätt läge att sluta. Min tanke var att om jag klarat 6v så borde det vara ok att våga strunta i att packa snus.
Och nu är det 4 dagar tills vi hoppar på planet. Och jag packar inget snus! Ska bli skönt att slippa fibblandet med snusar i muggar, servetter och dylikt i en trång flygstol. Tar en extra öl istället och känner att jag varit riktigt duktig som sitter här och är nikotinfri.
Kämpa på alla! Fortsätter rapporterna från varmare trakter....
Länge sedan jag skrev nu. Vill bara berätta att jag håller mig nikotinfri - lite över 11v nu. Semesterresan, en månad i Thailand, flöt förbi utan några direkta abstinensproblem trots alkohol och all tid man har att göra ingenting på...
Jag vill ju tro att nikotinet är besegrat nu, men jag behåller en ödmjuk inställning då jag vet att folk har åkt dit efter flera månaders uppehåll. Kämpa på alla! Kan jag så kan du!
Jag sitter här och suger på en onico, min 9:e nikotinfria dag. Slutade helt tvärt efter ha snusati 28 år, uppe på en dosa lös om dan de sista åren.
Gått så jädrans bra,är stolt över mig själv! Har läst här om alla abstinensproblem, men måste säga att jag varit rätt förskonad.
Till saken hör att jag varit väldigt sjuk den sista vecka, ont i halsen, feber mm, och det är inte att man undrar över om det är min absinens? Jag är nästan aldrig sjuk..men nu har jag allt.
Feber, ont i halsen, yrsel och you name it!
I vilket fall som helst så har jag fixat detta utan hjälpmedel, endast nikotinfri snus, som jag snålar som fan med, man kan ju inte sluta snusa och sen köpa nikotinfri snus för lika mycket pengar! så det kommer jag att vänja mig av med också.
Jag älskade att snusa, det enda beroende jag ville komma ifrån var att jag var så trött på att alltid se till att jag hade snus så det räckte. Måste alltid kolla om man klarade sig till nästa dag, reste man bort måste man räkna dagarna så snusen skúlle räcka.
När jag skulle gå ut på krogen måste 2 dosor få plats i axelväskan, en lös o en portion. Alla visste att jag hade väska så jag fick bära allas skit:-) Nu kan jag stoppa kontokortet i fickan och gå! Och jag sparar en 1000 lapp i månaden...dessutom så har jag inte snus under pekfinger och tumnagel längre, kan fixa långa naglar!
Kämpa på, det finns bara fördelar med att vara oberoende!