The end of days
Känslan i själen min, när jag betraktar min nakna feta kropp i den enorma helkroppsspegeln i dotterns rum, kan nog liknas med känslan man får när man känner värmen genom plastpåsen som uppstår när man inte är hundägare men ändå måste plocka upp hundbajset efter någon annans hund. En känsla av äckel, multiplicerat med flera sinnen!
Min, då 41-åriga, kropp är riktigt tung och jag känner på mig att vikten måste ligga runt hundra kilo. Med en längd på 182 cm så jag vet att jag upplever ett avgörande ögonblick när jag sammanbitet tänker att -“måtte jag bara ligga på tvåsiffrigt!”.
Det är Augusti, precis efter semestern 2015, och jag googlar på olika dieter och fastnar hos kostdoktorn.
Nere på Clas Ohlson hittar jag en digital våg som är tillverkad av glas och som passar fint inne i sovrummet. Jag drar bort den plastremsa som gör att batteriet nu får kontakt med blecken och den lilla displayen på vågen vaknar till liv. Jag klär av mig helt naken, tittar på den fräscha glasytan och undrar om den verkligen kommer att fixa det här.
Displayen visar 98,3 kg och någonstans därinne är jag glad över att jag ändå är på rätt sida av hundringen.
I morse, fem månader senare, så stannar den lilla displayen på 84,2 kg och jag känner att jag närmar mig mitt mål på 82 kg med stormsteg. Jag började löpa i samma veva som jag lade om kosten och idag tar jag milen på ett par minuter under en timme, vilket är en otrolig förbättring mot den gången jag började löpa och kräktes efter 2,5 km och inte fick någon luft, en sen Augustikväll 2015.
Som resande säljare så har jag haft många riktigt fantastiska anledningar till att dricka vin, öl och alkohol i de flesta former och i de flesta sällskap. Det var så gott så att jag till slut drack på flera dagar i veckan än vad jag lät bli. Med den nya dieten så fick jag inte dricka öl utan levde gott på rödvin, helst på box, och njöt av att ändå tappa flera kilo i veckan.
Efter att ha vaknat upp, ensam, på golvet i mitt vardagsrum med det tydliga mönstret av Ikeas matta “Gåser” i högra delen av mitt ansikte så skämdes jag för mig själv när jag mötte min egna blick inne i toaspegeln. Idag har jag druckit färdigt och ser mig inte som nykter alkoholist, men vet att det nog fan var på gränsen till det!
I fredags kom tjejen över och jag bäddade rent i dubbelsängen. Nyinköpta påslakan och örngott kändes fräscha när vi tillslut somnade i det svala sovrummet. Jag skojade till det lite och bäddade med ett vitt örngott som pryddes av mängder med blåa små citat där det stod “I love Justin Bieber”.
På morgonen, igår, var den helt brun och full av saliv med snusränder. Ännu en tanke om vad som egentligen är det rätta började gnaga i min 42-åriga kropp!
Jag har nu mobiliserat mig och idag är det dags!
Om exakt 31 minuter så åker de sista prillorna ner i toastolen.
Det känns skönt och jag har bestämt mig.
Att gå ner i vikt, att börja löpa, att sluta med alkoholen är ingenting mot vad jag kommer att utsätta min kropp och mitt sinne för nu… inte ens om man slår ihop dom, det vet jag!
Jag kommer till en början att snusa Onico lakits och jag ska försöka att tänka positivt och klara av mina första tre helvetesdagar. För säkerhets skull så flyger jag till Finland på onsdag och kommer inte hem förrän på fredag.
Håll tummarna för mig för nu… jag går över dansgolvet och ska precis bjuda upp djävulen till en dans …igen!
//Adde
