Första gången jag slutade med snus var -92 då hade jag hållit på väldigt länge. Fyra år senare, under ett grupparbete kände jag ett besynnerligt sug efter något och sprang ner till pressbyrån - en dosa general tack. Jag tryckte in snuset under läppen och där satt den, fullkomligheten var total. Efter en stund mådde jag illa, och svävade ut i det blå, mina kamrater fortsatte med arbetet och jag var i min egen värld, fast och förälskad. Sen en dag 14 år senare, igår faktiskt, helt oplanerat, sa jag hejdå till min älskade. Min dotter fyller 10 snart, och i hela hennes liv har jag varit förälskad i en svart liten burk. Men nu är det slut med det. Just nu känner jag mig vimsig, lite bedövad och det pirrar i fingertopparna. Inatt blev jag väckt av min föredetta, det var som en spark i huvet, botades med lite äpple-juice. Ja hon e inte så kaxig, hon har blivit portad förr. Nu har hon återhämtat sig och jag käkar saltlakrits för att mota henne dörren. Det känns väldigt stabilt och kontrollerat även om jag just nu räknar timmar sen jag tog min sista snus. Nu har det gått 38 timmar sen jag slutade. Ser fram emot att räkna dagar istället.
Min omgivning tycker att jag är så otrevlig, men det ska de skita i, hahahaha.
Inne på tredje dygnet utan fröken nikotin. Lite disträ och rastlös eller spattig. Tog en kaffe i eftermiddags och som vanligt kände jag efter snuset i fickan. Men där var den inte, den känslan var desperat ångest eller ska jag beskriva det som att tråkighetsfaktorn var hög. Annars har det varit ganska lugnt.
Suget efter en prilla var inte så stor i morse. Känner mig väldigt ointelligent och spattig. En snus till kaffet vore inte fel...
Men det kommer inte att hända. Är det här allt hon (nikotinella) har att komma med.
Vem behöver nikotingummi, inte jag, bara att sluta. Antingen är jag immun mot nikotin eller en person med väldigt hög smärttröskel.
Mycket bra! Jag tror det är helt rätt beslut att bara lägga av utan hjälpmedel. Varje dag är en liten seger just i början, sedan är det tillfredsställande att börja räkna veckor. Delmål är ett bra trick!
Femte dagen utan nikotin, och jag räknar dagar, härligt.
Idag känner jag mig mer vimsig än tidigare i veckan, lågt blodtryck kanske.
Suget eller snarare tomheten finns där men kopplar inte ihop det till snuset. Intressant.
henkeohenke, tack för supporten.
Sjätte dagen utan nikotin!
Igår kväll var jag väldigt frånvarande och snurrig. Gick och la mig tidigt och vaknade givetvis tidigt. Åkte iväg och handlade en rykande färsk morgontidning och lite yoghurt. Sen gjorde jag en riktig hotellfrukost till familjen, var klar lagom till att alla vaknat. En bra start. Ser fram emot morgondagen.
Jag kommer ihåg det där med lite yrsel/snurrighet. Tyckte det var rätt skönt på något vis, det blir liksom en liten avkoppling. Snart en vecka iallafall, mycket starkt jobbat!
En vecka, jippie. Tog några vinglas och några öl igår, men tog inget snus. Räknar dagar hela nästa vecka, sen blir det bara veckor. Fortfarande väldigt bedövad och grinig, men det blir bättre. Känns riktigt bra.
Tack henkeohenke.
Den 15:e dagen. De den där bedövningen har släppt nu, tror det tog 12 dagar eller så innan den gjorde det. Det jobbigaste är att man lärt huvet att en snus är på sin plats när man funderar, kommit till ett delmål, påbörja en ny sak, o.s.v. Det är nog det det värsta, för varje gång letar jag efter dosan i fickan. Å vad jobbigt det är. Tycker faktiskt det är jobbigare nu till och från än under själva avtändningen.
Bra jobbat!
Jag håller med om att det var som jobbigast efter sisådär 2 veckor, på ett helt annat sätt än i början.
Men det blir snabbt bättre, har hållt upp nästan 2 månader nu och tänker knappt på snus alls längre...
Tre veckor gånget så dags att uppdaterar. Längtar efter snus, men bara ibland. Försöker komma på mig själv när jag inte saknar det, d.v.s. när jag mår bra, och då känns det riktigt bra och befriande. Tack Stork för positiv energi, känns bättre nu än för än vecka sedan.
Snusfri i en månad. Hade hoppats på att det skulle kännas lättare nu, att allt skulle vara över, men jag tycker det är värre än någonsin. Trodde det skulle bli lättare efter en månad av avhållsamhet men jag känner bara att aggressionen blivit värre. Jädrans vad lätt jag blir arg, minsta lilla grej och jag blir fullkomligt galen. Det är mycket värre nu än i början när jag slutade även om inte snusbehovet gör sig påmind hela tiden. Nu suger det.
Grattis till passerad månad!!!
Jag vet inte men tror ju att denna dipp kommer passera ganska snart. Förstår dock hur tungt det är...
Kämpa på!!!
Det låter tufft, men kämpa på, det kommer att gå över!
Tittade på fotografier med mig och barnen under deras uppväxt. Finns inte en bild med mig utan en snus under läppen, faktiskt ganska sorgligt. Sedan förra veckan har mina aggressioner avtagit, inte varit så arg, eller haft kort stubin, under de senaste dagarna. Tänker inte så mycket alls på snus längre. Kul när man kommer på sig själv med det. Hoppas ni har rätt, att det går lättare från och med nu.
Bra jobbat! Närmar mig två veckor på söndag. Känner en avsevärd skillnad redan nu. Utan tillförsel av nikotin borde allt återgå till det normala, steg för steg, dag för dag. I detta spelet gäller bara två saker; bogvisir till pannben och tjurskallighet som en åsna. Trötta ut begäret tills det ger upp och inser att det inte går att påverka dig. Jag är övertygad om att det kommer gå över, i sinom tid!
Kämpa på, du har kommit en bra bit på väg!
Är det sjätte veckan nu! Har tappat räkningen. Var på en lusseshow i förrgår och det satt en man bredvid mig, gissa vad han gjorde! Spelar ingen roll, det luktade inget vidare men det luktade väldigt starkt tycker jag, det konstiga är att jag kan känna lukten av det fortfarande. Tror att det är därför jag känner mig så aggressiv igen. Bara att jobba vidare och tänka på att det snart är två månader och att Julen närmar sig med stormsteg.
Då är det snart nytt år. Inne på sjunde eller åttonde veckan (borde det vara) och för det mesta känner jag mig väldigt befriad från snuset. En och en annan attack gör sig påmind och tomheten finns där, förståss. I vilket fall som helst, jag sparar en himla massa stålar, som jag investerat i annat än snus (nytt tangentbord och mus).
Mitt nyårslöfte blir att jag inte ska börja snusa igen, skönt att inte behöva lova att man ska sluta.
Gott nytt år på er alla före detta snusare och er som försöker.
Orso..visst är det en speciell känsla över att inte få lägga in en snus, känslan är skön ibland, men tyvärr för egen del, så är känslan överhängande deprimerande....saknaden kan skölja över en nåt offatbart...för att sedan försvinna. Med detta är det inte sagt att vi kommer att ta en ny snus...nix, no, nada, njet, zip, zero......inte då!! Jag upplever att då man kommit ändå så här pass långt, 38:e dagen, skulle jag må ännu sämre av att ge upp och bli slav under lasten igen. Jag vill själv ha makten och det har jag nu,,,trots allt, eller hur?