Jag är så trött på migsjälv. Sist jag slutade klarade jag mig i ca 100 dagar. Nu för ett par dar sen började jag om på 0 igen. Jag var nog inte beredd på vad som krävdes av mig. Dessutom, ung som jag är, så är fest och nikotin väldigt vanligt förekommande. Det krackelerade när jag och min partner var i Kambodja, där vi började “unna” oss cigg. Väl här hemma i ett deppigt januari-sverige så började vi snusa igen. Det var ju så synd om oss som skulle skriva tentor. Nu har jag alltså snusat i tre månader sen mitt upphåll och börjat äcklas av migsjälv igen. Så nu är det stopp. För nikotin i alla former, inte ens dendär lilla festciggen/prillan. Jag är en missbrukare, och kan därför inte hantera ett “bruk”. Det får jag acceptera.
Jag är glad att jag tagit mitt förnuft till fånga än en gång. Nu kör vi!
Väldigt jobbig dag idag. Fredagar känns alltid tunga tycker jag. Kom på migsjälv med att sitta och hålla i sambons Göteborgs rape… Så fick gå in här direkt och skriva detta. Jag fixar detta denhär gången, är bara att stålsätta sig. Jag ska ha ut beroendet ur mitt liv. BA försvinn!!
Annars har de första tre-fyra dagarna kännts förvånansvärt lätta. Kanske för att jag inte snusat så länge, vad vet jag.
Nu ska jag ut från detta rummet (där hans dosa finns). Skiten är inte värd det.
Måste ju vara mycket svårare med en sambo som snusar. Men efter tillräckligt många trösklar att ta sig över borde man bli desto starkare i sitt beslut sen? Du klarar det, låt dig inte luras av tillfälliga frestelser! Efteråt kommer det inte vara värt det om man trillar dit, även om det är lätt hänt att lura sig själv för stunden.
Nja det där med att sambon snusar har inte för mig varit något negativt, snarare positivt då jag har fått hålla mig undan från det hindret, hade hon slutat samtidigt så hade jag säkert stått ett par minuter extra och drömt mig bort vid snusdisken.
Tack för peppen alla! Sambon ska sluta snart faktiskt, han ska skriva en tenta först bara. Min exjobbspartner snusar även han så det finns nästan ständigt en dosa närvarande. Det är såklart jobbigt. Såfort vi ätit och han öppnar dosan känner man ju lukten och självklart blir jag ju sugen, även om jag försöker att inte romantisera! Men jag är fast beslutsam ändå. Dessutom kan det säkert vara bra att utsättas för hinder och klara dem!
Nu är 3 veckor passerade. Vissa dagar rullar på medan andra är lite svårare. Idag känner jag mig lite grå, som vädret. Blev sugen när kompisen öppnade sin dosa och lekte med tanken att ta en. Finns inte på kartan dock. Det får ta den tid det tar att bli av med beroendet, bort ska det, så det är bara att acceptera att inte alla dagar kommer vara busenkla.
Ska träna ikväll så blir det kanske bättre sen!
Ciao
Bra jobbat! Jag har själv precis klarat av min första vecka. Tre veckor är starkt, nu handlar det bara om viljestyrka att orka stå emot. Sugen får man vara, då känner man sig så mycket mer stolt när man väljer att inte falla för det!
Grattis till första veckan Lyckkorp! Du har helt rätt, det är bara att stå emot och känna sig stolt.
Igår kände jag att “varför slutar jag egentligen”. Men när jag tänkte efter så:
Sover jag mycket bättre.
Sparar en massa pengar.
Tillför inte gift till min kropp varje dag = hälsosamt.
Redan fått lite vitare tänder.
Känner att blodcirkulationen är bättre, har rosigare kinder.
Är påväg mot att bli fri från ett beroende!
Det finns alltså många andledningar att fortsätta sluta, det måste man försöka komma ihåg.
Det senaste har jag varit riktigt sugen och tänker mycket på snus.
Munnen vattnas bara jag skriver ordet.
Men jag vet att en snus inte kan vara så fantastisk som min hjärna framställer den nu.
Och vilken ångest jag skulle få om jag köpte en dosa och avbryter detta nu. Det är ju den här gången jag ska fixa att sluta snusa!
