Försökte sluta med Ettan för ett drygt år sedan (hittade en gammal tråd här som jag skapade då). Var nog inte redo, för efter bara 5 dagar åkte jag dit igen.
Denna gången är jag mer än redo! Det har gått en vecka (EN VECKA!!) utan snus redan, och det känns fantastiskt!
2 dosor Ettan Portion om dagen satte sina spår, och nu mot slutet kände jag att jag var tvungen att sluta för att överleva. Mitt hjärta slog jättefort nästan jämt. Jag kunde ligga i sängen för att sova och hjärtat slog som om jag sprungit maraton.
Dessutom blev jag andfådd bara av att sätta på kaffe.
Eftersom jag har barn så har jag länge känt en gnagande känsla av skuld varje gång jag stoppat in det där vidriga snuset. Tänk om jag får en hjärtattack. Tänk om jag får cancer och inte lever tills sonen är vuxen. Vilket jävla svek.
Hursomhelst. Jag använder nikotinplåster 16 mg/24 h, och kompletterar med nikotintuggummin (ca 4 st om dagen), så nån abstinens kan jag inte påstå att jag har känt. Jag tar itu med ovanan att ha nåt under läppen först. Har bestämt mig för att följa ordinationen på plåsterpaketen och ta det hela långsamt, även om det känns onödigt länge. Vill inte riskera nåt. Ingen Onico, inget papper, inget substitut.
Jag tillhör alltså skaran av extremt inbitna snusare. Ständigt två portionspåsar inne. Ständigt. Det har känts skumt vissa gånger nu, prata i telefon utan snus. Jobba utan snus. Avsluta en måltid utan snus. Vakna utan att ta snus. Osv osv. Men på nåt sätt är jag så sjukt motiverad nu. Det finns inte en chans i helvetet att jag stoppar in en snus igen. Så känns det. Ska väl inte tro att det kommer vara såhär enkelt hela resan, men jag är rustad till kamp.
Hade till och med en utekväll med mat och massa vin häromdagen. Det låg konstant två dosor på bordet (inte mina), och jag var väldigt nära att ta en snus vid några tillfällen, men klarade att inte göra det. Så nöjd! Där funkar nog plåstret lite som ett utmärkt hinder. Känns som om jag skulle bli helt sjuk av nikotinöverdos om jag tog snus samtidigt som jag har plåster. Jo just det, då stoppade jag faktiskt in lite papper under läppen. Men det var förhoppningsvis sista gången.
Nån mer som känt att det gått lekande lätt första veckan, för att sen möta nån dipp?
Och just det, kan ju tillägga att jag fortfarande tycker att jag har hög puls och blir andfådd för minsta lilla…Kommer det att sitta i så länge jag tillför nikotin i kroppen, nån som vet? Borde det inte bli markant bättre ganska snabbt, med tanke på att nikotinersättningen inte på långa vägar är lika stark som mängden nikotinmängden jag fick i mig varje dag med 2-3 dosor snus?
Börjar tänka att jag kanske har nån lungsjukdom eller nåt, eftersom jag inte orkar nåt Kanske inte alls berodde på snuset.
Jag hade nog sökt läkare om jag vore dig. Vet många som snusar och fler av dem snusar lika mycket/ mer än du gjorde och jag har aldrig hört talas om att någon av dem har det så som du har det. Men det behöver inte betyda att det är nåt allvarligt för det. Gått upp i vikt fort senaste tiden? Mer stressad än vanligt? Ångest? Astma?
Du kan vara lugn. Skippa alla substitut(tex nikotinplåster). Eftersom det är helt omöjligt att dosera rätt(jämför om du skulle dosera vanlig medicin tex mot astma, efter någon sorts rekommendation som står på paktetet).
Jag tror dina åkommor kommer att försvinna av sig själv om ett tag, det du har nu är gammal hederlig abstinens.
Hej!
Skippa plåstrena vågar jag dessvärre inte. Jag kan inte ta abstinensbesvären just nu, måste kunna fokusera på mitt jobb. Och just nu är det fullt sjå med att vänja mig av vid själva snusandet, alltså det psykiska. Men jag håller med dig att det nog är omöjligt att “dosera” rätt. Eventuellt är det en hel del placebo av plåstrena också, men då får det vara så.
Men jag ska trappa ner långsamt! Idag kände jag för första gången att det var lättare att cykla uppför den jobbiga backen från dagis till jobbet. Vilken SJUKT härlig känsla. Flåsade inte som en gammal kärring längre. Får typ hopp om ett bättre liv av detta.
Stannade även på ICA för att handla lite innan jobbet. Ingen tanke på att köpa snus. Ok då, en liten liten smygtanke dök upp, men den slog jag bort fortare än en gris hinner blinka.
Idag är det torsdag. I torsdags för en vecka sedan la jag av.
Funderingar jag har är att om jag lyckas hålla detta snus-stopp länge (vilket är mitt mål, resten av livet är det ju tänkt), hur kommer det då att kännas efter ett par, tre månader? När folk i min omgivning vant sig vid att jag slutat. Men jag fortfarande har suget kvar. Man får ju liksom inte stående ovationer varje dag för resten av livet. Jag måste på nåt sätt acceptera att det här är min alldeles egna resa, att jag slåss mot mig själv och nikotindjävulen. Ingen annan är egentligen inblandad. Lite svårt, då jag gärna vill ha beröm för att jag är duktig. Åtminstone såhär i början. Och säkerligen om ett halvår också.
De som aldrig snusat vet ju inte vilken kamp det är att bli fri. Och att den kampen kan pågå i flera år…Hur tänker ni andra som slutat och som lyckats hålla uppe länge? Hur ser ni till att inte falla dit igen under stress, ilska osv, när ingen i omgivningen längre verkar bry sig. Hoppas nån förstår mitt resonemang.
Grattis till en vecka, har själv hållt upp sedan i måndags. Använder Nicorette Novum 25 mg/16h, har snusat ca 30 år och har haft två längre uppehåll, ca 9 månader som längst. För mig är det så att suget ALDRIG försvinner :-(. Det “rena” begäret håller i ngn vecka sen är det grönt (för mig). Ang puls, när jag slutar sjunker vilopulsen med ca 15 slag i minuten!!!
Blir en elit idrottare utan att springa ett steg!
Nikotindemonen kommer ALLTID vara med o det handlar om vem som vinner den dagliga kampen!
Tack så mycket! Och grattis själv till snusstoppet sen i måndags! Hur länge sedan var det du höll upp i 9 månader? Jag håller tummarna för att det blir för alltid denna gång. 30 år är inte att leka med. Man blir ju lite beklämd när du säger att suget aldrig försvinner
Jag försöker tänka att jag aldrig nånsin snusat i hela mitt liv, och försöker få snuset att försvinna från min världsbild på nåt sätt. Att det var som när man var yngre, snus var bara nåt konstigt och äckligt, och det tillhör inte mig.
Tänker mig också att jag så fort som möjligt ska sluta tänka på att jag håller på att sluta. Har förstått på några trådar härinne att det finns dom som inte kan lämna själva “slutandet”, utan lider hela tiden, och tillslut åker dit igen. Kanske att dom känner efter för mycket vid varje tillfälle, hur mycket dom saknar snuset. Finns nog en risk att man fastnar i att vara på gång att sluta (i tanken), och inte går vidare som snusfri.
Konstigt, men jag har mer energi och känner mig bara så jävla grym, på alla sätt. Känns som att allt i hela livet kommer lösa sig, jag oroar mig inte för nåt. Kanske har självförtroendet fått sig en boost av att jag lyckats sluta. Lyckas jag med detta så är ingenting omöjligt.
1/9 2013 - juli 2014 utan snus.
Jag tycker Freud funkar bra som förklaringsmodel för mig:
setet:Söker ögonblicklig njutning, vill hela tiden att du tar en snus. “Bara en, det är inte så farligt”, “Du förtjänar det”, “Snus är inte så farligt, ta bara en” osv osv. Detet är väldigt aktivt i början och påminner dig hela tiden att det bästa du kan göra är att ta en snus. Efter ngn vecka fattar Detet att det inte funkar och drar sig tillbaka. MEN DETet har inte gett upp utan planerar för nästa attack som kommer när du minst anar det. Du är stressad, förbannad, på fest o är lite på lyset, bilen krånglar, ungarna bråkar eller ngt annat så kommer attacken med full kraft!!!
ÖVERJAGET: Här är din moraliska polis, resonerar rationellt med dig om hur nyttigt det är att inte snusa, hur mycket pengar du tjänar, hur du nu är fri och inte i händerna på tobakslagen. Det är ÖVERJAGET som slår hjälper till att slå tillbaka DETets attacker. ÖVERJAGET jobbar för högtryck under den första tiden. Men är alltid redo för att slå tillbaka DETets attacker. OM den inte är redo för att slå tillbaka finns risken för återfall…
JAGet: Det är ditt medvetna som får info från både DETet och ÖVERJAGET. Om Jaget och ÖVERJAGET tycker samma så håller du dig snusfri.
Kom ihåg att DETet är otroligt mamipulativt och kommer göra allt i sin makt att få JAGet på sin sida…DETet kan vänta länge, mycket länge och i min erfarenhet kommer det ALDRIG att ge upp. Men med tiden kommer Jaget och ÖVERJAGET bli starkare och klara eventuella attacker från Detet.
Kom ihåg att DETet kommer manipulera, dupera och ljuga…allt för att du ska börja igen.
Detta är endast min lilla bild jag har hur det fungerar i min hjärna…
4 år sedan sista försöket. Nu är det dags igen. Minns inte alls vad som hände där för fyra år sedan, vet bara att nikotinberoende är ett helvete att bli fri från.
Inne på 11:e dagen utan snus nu. 26 oktober gick jag från 2 dosor Ettan portion till nikotinplåster och tuggummin.
Trappade ner och slutade med båda under en dryg vecka. Idag är andra dygnet helt utan nikotin och första utan snussubstitut(onico).
Har läst i veteranernas dagböcker och tagit till mig många klokheter. Hoppas lyckas denna gång.
Idag var första dagen jag jobbade helt utan nikotin. Inga direkta problem, lite yr vid några tillfällen. Väldigt trött och “borta” i huvudet på ett par möten. Men inte mer än att det funkat att jobba hyfsat.
Däremot var detta med att ha nåt under läppen ett långt större problem än jag kunnat ana. Blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Jag stod inte ut tillslut, utan gick till kiosken på en rast och köpte Onico. 44 kr!! En av de tre största anledningarna att sluta snusa håller på att fallera (kostnaden).
Vad sjutton ska jag göra? Hela mitt yrkesverksamma väsen är byggt på snus. Jag kan inte sitta framför datorn och INTE stoppa nåt under läppen.
Du bara inbillar dig. Det går att sitta framför datorn utan att ha nåt under läppen, bara kika på kollegor som inte snusar… det är inte svårare än så. Jag själv resonerade också lite likadant framförallt INNAN jag slutade, men sen efter beslutet var tagit var det rätt enkelt att genomskåda snustrollets löjliga bluffar, en efter en.
Idag har varit den värsta dagen hittills. Jag vill bara krypa ur mitt skinn. Har ätit godis och ostbågar och glass. Var tvungen att gå hem från jobbet efter lunch. Höll på att bli galen. Gick hem för att sova, men givetvis satte grannen igång med värsta renoveringsprojektet så det gick inte att sova bort abstinensen.
Snart 13 dagar sen jag slutade. Idag kom jag lägligt ihåg att jag hade en dosa Ettan kvar i sängbordslådan. Tog fram den. Luktade. Tog upp en portionspåse med fingrarna. Sååå nära att ta den. Vet faktiskt inte vad som hindrade mig. Kanske nåt jag läst härinne. Kanske en känsla av att det är nu eller aldrig för mig.
Japp, då kämpar jag väl på en dag till med vita knogar.
Bra att stå emot attacken
Minut för minut, timme för timme, dag för dag,
Vi har alla gjort det vi som kommit en bit på
vägen…
Ha en “plan” eller ide vad Du ska göra
nästa gång Du kommer i den
situationen. Om den kommer.
Snus monstret är en listig rackare.
Att vara förbaskat envis att inte ha snus
tillgängligt det var ett par av mina lösningar.
Tänk nytt tänk på allt annat än snus
suget är trots allt en tanke.
Ni som skrivit här i min dagbok, som har över 800 snusfria dagar. Så imponerande!! Jag önskar att jag var där jag med. Era glada tillrop och råd är sjukt värdefulla för en som är mitt uppe i smeten med att sluta.
Jag har köpt Kick-Up (nikotinfritt snus). Jag känner mig som en riktig loser, men står inte ut utan. Inte än. Läste i nån av veteranernas tråd att “summan av lasterna är konstant”. Jag instämmer till fullo. Mitt sockerberoende som jag kämpat med till och från har blommat ut ordentligt sista dagarna. Finns ingen hejd på vad jag äter.
Det känns så märkligt tydligt att det är nån form av känslor som egentligen vill fram, när jag smyger runt i köket och letar godis, när jag kollar på klockan om det är för tidigt att ta ett glas vin, när jag stoppar in Kick-Up under läppen. Har aldrig känt det såhär tydligt tidigare, att jag verkligen är en person som är beroende. Känns som det är irrelevant av VAD. Tas nåt bort så kommer nåt annat till. Tyvärr har jag inte kommit till det här med träning än, hade ju varit trevligare det.
Känner att jag nu har fått fler och större mål än att “bara” sluta snusa. Vill bli helt FRI. Fri från alla beroenden, fri att känna, tänka, göra, tycka vad jag vill. Känns som jag missat/missar nåt stort med livet som det är nu.
Kul att läsa! Klokt tänkt om att bli av med alla beroenden också. Ta dig igenom dem här dagarna. Det blir bättre! Redan nu känns det bättre för mig och det har inte gått så lång stund. Första veckorna är.verkligen en fight mot hjärnspökena
Skönt att höra att du tycker det blivit bättre Generalprillan. Vad tyckte du var värst första månaden? Har du använt nåt substitut av något slag för att lyckas sluta? Bra kämpat!
2 veckor idag. Förmiddagen gick förvånansvärt bra. Men efter lunch fick jag några vredesutbrott på datorn, till mina stackars kollegors förskräckelse. Ingenting funkade. Men alla är så hjälpsamma. Jag älskar mitt jobb! Idag fick jag beröm från flera kollegor som sa att de tyckte jag var superduktig som slutade snusa. Tänk att folk ens bryr sig. Blir så glad!
Äter fortfarande kopiösa mängder socker. Godis köper jag varje dag. Och chips blev det ikväll igen. Ingen lust att bli en snusfri tjockis heller…Måste göra en plan för maten också.
Enligt min app Dip Quit har jag nu efter 14 dagar sparat drygt 1200 spänn. Sjukt motiverande. (Och ja, jag snusade det dyraste snuset och två dosor om dagen…)
Det går upp och ner. Känner mig förvirrad och yr och rastlös. Ont i huvudet har jag haft sista dagarna. Suget är i princip konstant. Känns inget kul. Inget kul alls. Och tjock har jag blivit också.
Du ska känna dig lyckligt lottad att kollegorna stöttar dig. Själv kommer jag ihåg jag upplevde det tvärtom, fick ofta ytterst naiva kommentarer såsom “-skulle det inte smaka gott med snus nu?”. Sen upplevde jag det också som om ingen egentligen brydde sig om jag snusar eller inte, det var helt och hållet min egen fight.
Hur man upplever sitt slutande är väldigt individuellt, något som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan.
Jag själv kände i princip aldrig något sug efter första dagen, varför? Därför att jag verkligen på djupet hade bestämt mig att jag ska sluta, kosta vad det kosta vill, det är över.
Det att man vill kompensera med något är helt normalt, så upplever nästan alla det. Man ska inte tänka över det alltför mycket i synnerhet de första veckorna. Det man ska hålla sig undan är nikotinersättning och låtsassnusar, då är man en bra bit på vägen. Sen gör man sig också en björntjänst om man även styr undan alkohol, att känna sig nedstämd och lite bakis är bortemot den sämsta combon man vill uppleva de första 3 månaderna.
Bara att bocka av dagar, friheten är närmare än du tror
Jo just det, då stoppade jag faktiskt in lite papper under läppen. Men det var förhoppningsvis sista gången.
Kanske inte alls berodde på snuset.