Hej!
Har precis spolat ner min kanske 100:e dosa i toaletten. Ger aldrig upp, den här gången ska jag greja det!
Har sneglat på denna sida och läst runt lite i olika trådar på sistone och tänkt när jag känner mig redo att ta klivet nästa gång så ska jag starta en tråd här. Tanken är att det skulle kunna ge mig lite extra motivation och påminnelse om varför jag gör detta när det känns tungt.
Detta blir en ganska lång första post, jag gör detta för min egen skull mest för att punkta upp motiveringarna och för att sätta lite press på mig.
Snusat i ca 10 år med några korta och några lite längre uppehåll. Just nu ligger jag på en dosa per dag och då gärna en stark modell.
Finns för många fördelar för mig med att vara snusfri för att motivera ett fortsatt snusande. Finns just nu inget positivt med detta, det är bara ett beroende vars enda funktion är hålla mig flytande på en normalnivå. Vill inte vara beroende av detta något mer, det räcker nu.
Radar nedan upp mina motiv till varför jag vill bli kvitt detta.
Att inte vara beroende är en stark faktor för att jag vill bli snusfri. Jag har sponsrat tobaksbolagen och staten tillräckligt nu med mina surt förvärvad pengar.
Ekonomiskt skäl: skulle vara som att få ett lönelyft på 1500 i månaden, det är inte dåligt. Tanken är att köpa hus så småningom och kunna lägga dessa pengar på det skulle vara helt fantastiskt.
Sömnen: Har som sagt varit snusfri periodvis och är övertygad om att jag blir piggare utan snus. När jag snusar blir jag sällan trött på kvällarna vilket resulterar i att så länge jag har snus under läppen så är jag vaken. Detta gör att jag ofta är uppe för länge om kvällarna då jag inte känner av signalerna som styr sömncykeln. Känner mig aldrig utvilad på morgonen. Är som sagt övertygad om att detta är snuset som orsakar detta då jag under snusfria perioder faktiskt ganska snabbt kännt mig betydligt mer morgonpigg och kvällstrött.
Aptit/träning: Aptiten är bortblåst med snus den finns inte där helt enkelt. Måste då säga först att jag har ingen rädsla för att gå upp i vikt tvärtom det är målet. Jag har under hela mitt liv tränat hårt och de senaste 7 åren är träningen bara inriktat på muskelbyggning. Då funkar det inte att gå runt och inte vara hungrig. Är säker på att snuset förstör och rubbar återhämningen och mina träningsresultat. Hör ofta argument om att inte snuset skulle vara skadligt när man tränar men mina självupplevda erfarenheter gör att jag är helt övertygad om att det förstör oerhört mkt i allafall för den träningsform jag har valt. Snusfria perioder har jag utvecklats på två månader vad jag annars gör på två år. Låter fantastiskt men det är helt sant. Möjligt att det funkar för vissa att kombinera idrott och snus men för mig går det inte. Jag kanske är känsligare än andra.
Kan nog hålla på hur länge som helst att skriva och punkta upp motiveringar varför jag ska sluta men dessa är de tre jag känner starkast för just nu.
Vet av erfarenhet att svårigheterna oftast kommer när jag har lågt blodsocker eller är trött. Det är mest kopplat till situationer på jobbet eller efter ett träningspass när man inte fått i sig någon näring på länge. Har så lätt att falla dit då, har gjort det så många gånger förut.
Har bestämt mig nu för att detta är mitt sista försök. Blir för jobbigt mentalt att gå runt och nöta i huvudet att jag borde sluta snart. Blir alldeles för besviken på mig själv när jag misslyckas.
Denna gången ska jag ge mig själv en ärlig chans att sluta, detta måste gå före allt annat denna gång.
Ska försöka att skriva av mig här så ofta som möjligt även om det bara är för mig själv, tror och hoppas att det kan hjälpa hålla mig på banan.
