Dags att sluta!
Fyller 45 i sommar och har snusat sedan jag var 15. Det lustiga, eller sorgliga, är att jag aldrig riktigt stått för att vara snusare. Jag har alltid haft helt klart för mig att det är otroligt onödigt och rent av korkat att använda detta centralstimulerande nervgift. Varför har jag då pumpat in avsevärda summor pengar i att underhålla detta märkliga missbruk? För att bli snyggare? För att bli coolare? För att vara en god förebild för mina barn? För att få ett bättre hjärta? För att minska risken för cancer? För att bli smartare? Nej, det är faktisk helt obegripligt att jag lyckats lura mig själv i nästan trettio år att hålla på med det här som inte ger någonting positivt tillbaka. Tanken med denna dagbok är att skriva ner eventuella vettiga tankar jag har angående snusandet för att visa för mig själv att det faktisk inte finns någon som helst anledning för mig att börja snusa igen.
Nu har jag varit snusfri i snart två dygn och jag vet från tidigare snusuppehåll att abstinensen kommer att slå till med djävulsk kraft så fort något blir lite jobbigt och då kan det vara en god hjälp att på detta vis bli påmind av sig själv att det inte finns något bra med snus över huvud taget!
Tredje snusfria dagen lider mot sitt slut, härligt!
Har gått oväntat enkelt denna gång, men det kan i ärlighetens namn bero på att jag tuggat några 2mg nicotugg när det varit kämpigt.
Så egentligen har jag inte åstadkommit särskilt mycket när det gäller nikotinberoendet, eller?
Nja, tidigare slutningar har jag kört CT och då har svackorna varit enorma, vilket gjort det svårt att fungera på jobbet. Andra gånger har jag använt ohämmat med nicotugg, men då har jag inte haft särskilt mycket att förlora på att börja snusa igen. Denna gång tänker jag testa en ny variant med minimalt användande av nicotugg, men att ändå se till att det finns där när det blir för djävligt, men BARA när det krävs för att klara ett jobbigt möte eller om skilsmässa kommer på tal…
Har i alla fall fortfarande klart för mig att det inte finns något bra med snus och är lite nöjd med mig själv!
Men det var en märklig dag med starkt, starkt sug och intensiva interna debatter mellan de delar av hjärnan som jag styr över och de delar som Swedish Match har arrenderat. Har inte använt särskilt många nicotugg, men hade nog fått svårt att klara mig på jobbet utan dem i dag. Så Adde, en sådan här dag hade jag troligen torskat utan den hjälp tuggummina erbjöd även om jag ju fattar att det är nikotinet som är boven oavsett form. Saken är den att jag parallellt med heltidsjobb även pluggar 20% och nu sliter med min avslutande examinationsuppgift. Min normala taktik för att palla sena kvällar och tidiga morgnar brukar vara ett massivt intag av Ljunglöfs Ettan och jag har helt enkelt inte tid att sitta med bomull i huvudet nu, så då är det ändå bättre att i alla fall bryta snusvanan och samtidigt kapa nikotinintaget till en knapp tjugondedel av det jag är van vid, tycker jag.
Det finns i alla fall inget bra med snus, eller hur!
Yes! Sjunde dagen utan snus, riktigt bra jobbat!
Även om jag fortfarande tuggar en del nicotugg är det en riktigt prestation eftersom det tidigare varit otänkbart för mig att ens trappa ner till portionssnus!
Läste en riktigt bra tanke i en bok om att sluta snusa som var så här ungefär: Snussuget minskar om jag tar en prilla, det gör det även om jag låter bli!
Fick oväntad men jobbig draghjälp av magsjuka i helgen, vilket lett till några nikotinfria dygn. Möjligen kan det innebära att min nedtrappningsplan för nikotintuggummina borde kunna kapas rejält? Får se hur det blir med det när jag frisknat till ordentligt.
Känner mig mycket nöjd med att övertygelsen att sluta sitter kvar stenhårt och tror mycket på att följa de råd som finns angående nikotinavvänjning med hjälp av t.ex. nikotintuggummin. Abstinensbesvären är ju närmast obefintliga trots att nikotinintaget är nära noll. Som någon skrev: “varför ska jag utsätta mig för abstinens när det inte behövs?”. Verkar för bra för att vara sant, men väl värt att ge en chans, tycker jag!
Jaha, snart klarat två veckor utan min gamla sekreterare ETTAN. Detta trots att jag för tillfället har galet mycket att göra både på jobbet och med studierna. För att inte tala om det underbara men i bland krävande uppdraget det innebär att vara trebarnsfar!
Tror verkligen på nikotinersättningens positiva bidrag till att det känns så bra denna gång. Jag har som sagt slutat tvärt med nikotin några gånger tidigare och då i och för sig klarat av två halvårslånga uppehåll. Skillnaden denna gång är att suget, av lätt insedda skäl, inte alls går att jämföra. Sover gott och lite gladare än vanligt! Visst, lite jobbigt är det i bland, MEN saknaden efter snuset är nära noll. Jag är övertygad om att det kommer att hjälpa till att avromantisera snusandet helt och hållet eftersom det på det här viset blivit så uppenbart för mig att det inte alls är snus jag är beroende av, det är ju nikotinet som är boven. Jaja, jag är ju inte helt trög i huvudet och har alltid vetat att det är nikotin som är den beroendeframkallande substansen, men hjärnan är som bekant inte helt okomplicerad och i mitt fall jäkligt duktig på att lura till sig snus. På det här viset hoppas jag kunna bryta de vanor jag haft kring snus utan att det ska bli så mycket saknad och nedstämdhet som det blivit förut. Får i mig nikotin motsvarande ungefär en portionsprilla per dygn, inte illa med tanke på att det emellanåt gått åt en hel dosa ettan lös dagligen. Så visst, jag borde kunna klippa den sista nikotintillförseln utan större problem, men jag följer min plan och låter nikotinintaget långsamt ebba ut, så att det knappast märks.
Ser bra ut! Bara kämpa på och håll dig till din plan.
Överlag tycker jag dessa dagarna är jobbigare än, låt säga dag 4-8, då var jag så nöjd med att jag klarat de 3 första dagarna så det bara liksom flöt på Men det sitter bara i huvudet nu.
Tack för det Booka!
Och visst, jag håller med om att den första veckan alltid brukar går ganska bra, men att den riktiga kampen börjar sedan när spetsmotivationen lagt sig. Det är som Oskarviking m.fl. skriver egentligen en match mot sin egen hjärna man behöver vinna.
Var på middag utan barn, men däremot en hel del alkohol och några snusande bekanta, i fredags och var inte ens nära att tigga till mig en snus! Glömde till och med bort att tugga nikotintuggummi. Känns grymt bra!
Pigg, glad och snusfri; den här gången kommer jag att klara det!
Har varit på konferens med hotellövernattningar, trerättersmiddagar, öl, vin, kaffe och snusande kollegor.
Var inte ens nära att ta en prilla trots att en av mina gamla snusarkompisar lite skämtsamt försökte truga på mig en vid ett par tillfällen.
Firar tre veckor som snusfri idag och känner att vanan att lägga in en prilla så sakteliga mals ner.
Nä men, vad är nu det här?
Hjärnan har satt igång en “börja snusa igen”-kampanj. Helt omotiverat och rätt jobbigt att stå emot.
Har säkert att göra med att jag tagit ytterligare ett steg ner i min nikotinavvänjningsplan och nu använder sugtabletter med 1mg nikotin i stället för nikotintuggumi när det blir för jävligt.
Finns dock inte en suck att jag viker ner mig nu.
Planen gäller fortfarande och den här gången har jag slutat snusa för gott!
Kämpa på.
Körde med nikotin tabletter några dagar men insåg att det bara var till att förlänga pinan.
Gick över till vanlig tuggummi och har nästan alltid ett i munnen.
Luktar ju godare för andra
Vi är ungefär lika långt Rectrix och denna veckan har varit jobbig för mig också. Jag hoppas på att det är nikotinberoendets dödsryckningar vi känner av. Bara håll i, vi fixar detta!
Jag har också haft en jobbig vecka. Vill inte snusa men saknar nikotinets effekt på humör och psyke. Fast om det vore lätt hade man ju slutat för länge sedan. Det finns verkligen ingenting som är bra med snus.
Trevlig helg!
Då har jag passerat en viktig milstolpe och varit snusfri i en hel månad!
Riktigt bra gjort med tanke på att jobbet och studierna är riktigt krävande för tillfället!
Jobbar fortfarande en hel del med att slå ner lömska övertalningsförsök från hjärnans snuscentral. Till exempel brottas jag med: “Vafan, du fixar ju slutuppgiften mycket effektivare om du snusar. Då kan du ju stiga upp ett par timmar tidigare än resten av familjen och jobba under påskhelgen.”
Eftersom jag inte snusar i närheten av barnen sedan 2007, har jag anpassat tillvaron efter det och skapat små mysiga och i och för sig effektiva situationer där jag kan snusa obehindrat.
Sug på den! Hur vrickat är det inte att stiga upp svintidigt under en långhelg och skylla på att jag måste jobba, när det egentligen handlar om att jag vill snusa!
Nä, här är det slutsnusat. Även om det innebär att jag blir tvungen att ta sovmorgon på lediga dagar!
I dag ska det begås säsongspremiär i golf och det ska bli grymt kul. Samtidigt är golfandet för mig intimt förknippat med ohemula mängder snus och de jag lirar med är såklart snusare de också. Så jag är lite orolig för hur det här ska gå. Samtidigt är det bara att inse att det kommer att dyka upp en hel del sådana här situationer där man ska göra trevliga eller roliga saker som man tidigare krönt med en prilla. Tänk bara att lägga in en bamsing efter att ha druckit en kall öl en varm sommardag… MEN det är ju inte prillan i sig som gör sådana här saker mysiga eller trevliga, eller hur. Det är ju golfandet eller själva sittandet på uteserveringen eller matchen man kollar på som är det trevliga, inte snuset!
Var för övrigt hos tandläkaren i veckan och var inte lite stolt över att kunna svara NEJ på frågan om jag fortfarande snusar. Passade efter undersökningen på att fråga honom om mina slemhinnor någonsin skulle kunna repa sig efter allt snusande. Svaret var rätt intressant. “Det syns inte att du snusat”, sa han. Kanonbra! Eller? Min inre snuscentral drog igång på max igen: “Vafan, där ser du! Inte gör det väl något om du snusar när trettio års användande inte skapat några synliga skador! Kom igen, snusa lite grand! Så där lagom hemtrevligt, du vet, ta en på morgonen när du läser eposten på jobbet, eller när du golfar, eller efter löparrundan eller när ungarna gått och lagt sig. Inte fan gör väl det något?”
Var hos tandläkaren i torsdags och är fortfarande snusfri, men det här är jävligt jobbiga tankar att stå emot.
Nå, biter ihop ett tag till. Har ju trots allt bara gått femtioen dagar utan snus, att jämföra med de 10 950 dagar som jag snusat!
Sist (för två år sedan) jag var hos tandläkaren tänkte jag sluta snusa. Men min väldigt entusiastiske tanddoktor uttryckte med stor förtjusning att det minsann inte syntes några spår efter mitt snusande, det såg så fint ut så. Behöver jag tillägga att jag inte slutade? Nu siktar jag på 50 dagar som snusfri och ett nytt tandläkarbesök lurar runt hörnet.
Jag saknar mitt snus. Men jag intalar mig att vinsterna med att sluta överväger min känsla av att vilja ha min snuttefilt under läppen. Intalar. För det är fasen inte lätt.
Men det sitter bara i huvudet nu.