Nu är det dags att sluta för första gången på 32 år.
Jag har “slutat” massor med ganger, men det har så här med facit I hand enbart varit uppehåll. Nu har jag sedan några dagar slutat. För första gången! Jag har tagit min sista snus. Hejdå grov, Knox, Ettan, General, Rapé, Granit och alla mina gamla vänner. Ni duger inte längre. Ni tillför inget jag behöver. Ni kan dra.
Jag har haft Onico under helgen och du kan också dra. Läste ett gammalt inlägg av Cumulusnimbus om vad ONico gör och det är oerhört syniskt att skapa en produkt som ersätter ett behov hos missbrukare med ett annat behov och att marknadsföra det som något nyttigt. Skäms!
Efter allt jag last så förstår jag att det kommer bli oerhört jobbigt och massor med förhandlingar med min hjärna under många år. Jag har ocksåå sett att det går.
Jag tanker börja med att genomlida den första veckan och se vad som hander. Vartefter får nog mina strategier växa fram för att vinna mot trollet. Motion kommer I alla fall bli väldigt involverat. Jag skall ner under 50 min på milen igen. Det var nog 20 år sedan sist det var möjligt. Under 40 kommer jag nog aldrig igen dock… Jag tror som manga andra att summan av laster är constant så skall jag ha möjlighet att klara det måste jag nog ta upp det jag trivdes så bra med for. Löpning är fantastiskt. Meditativt och nyttigt på så manga sätt, men précis som allt annat får det inte ta över helt. Tyvärr har jag ju missbruksbeteende inom snusandet och det gäller nog att vara på sin vakt så det beteendet inte tar över inom något annat. Tror som sagt att den förrsta veckan skall få definieras först och sen kommer motmedlen och jag skall ta över förarsätet och agera istället för att reagera.
Läs veteranernas dagböcker så vet du vad som väntar och få fina tips. Cumulusnimbus dagbok som du verkar ha läst är bra.
De första tre veckorna kämpar du mot fysiska abstinensen där första veckan är klart värst. Sen är det en psykologisk kamp upp 100 dagar, sen är du fri. Den psykologiska kampen mot snusmonstret är tuff men den går att vinna.
Riskerna för återfall kommer att finnas resten av ditt liv. En snus och det är kört.
Jag klarade att sluta efter 44 års kedjesnusande med dubbelprillor. Du kommer att klara att sluta om du har motivation.
Du kommer att få stora hälsovinster som bonus. Du blir vackrare med bättre självkänsla.
Om ett år (med snusfrihet) kommer du att tycka detta är det bästa du gjort i ditt liv. Lägg undan pengarna du sparar och unna dig en lyxig resa.
Veteraner är aldrig fel. Lite veteran är jag efter alla ganger jag “slutat” Jag vet vad som väntar och jag vet jag har varit svag for. Nu vaknar jag på morgonen och det första jag tanker är att idag är jag snusfri med ett leende.
Jag har Inga stora problem just nu. Det kliar lite I gropen ibland, jag får betongkeps utan förvarning och nästan somnar på stört. Där jag jobbar finns ingen mer som snusar så här I semestertider…trodde jag. Det visade sig att storrökaren även snusar men han har stränga order att ALDRIG bjuda hur mycket jag än ber om det. Affären är även den en bra bit bort eftersom jag jobbar på en IT avdelning på ett stort företag som ligger mitt I den Västmanländska skogen och ingen bil har jag heller
Jag kommer inte misslyckas den här gången. Jag tänker bli veteran!!
(Oerhört irriterande att autocorrect tar bort Å Ä och Ö här…)
Se där. På dagen 1 månad sedan!
Det går men inte lätt alla ganger. Idag är första dagen på jobbet efter semester och det är enoprmt jobbigt igen helt plötsligt. Semestern var tung I början men efter några dagar har jag inte haft problem. Tog en portion på en 50 års fest och den påverkade inget alls. Nu har jag varit 100% ren I 3+ veckor och idag är det rent jävligt igen. Ine överraskad eftersom jagh vet att såna dagar kommer. Hade jag haft tillgång idag hade jag nog fallit för det. Har redan tittat igenom datorväskan och skrivbordet. Tack o lov att det inte fans något där. Håll I Några dagar till så är det normal att vara utan även på jobbet. Fruktansvärt!!!
Det funkar ganska bra. Många gånger kommer hjärnan med förslaget att ta en. Det är lungt men det går att hålla emot det. Är otroligt trött ibland och kan somna var som helst vid tillfälle. Jag kan inte tänka mig annat än att det är pga av snuset. Jag har ingen anledning att vara så trött annars. Så fort det blir minsta motgång kommer hjärnan med förslaget att ta en snus så löser det sig. Humöret håller sig ganska bra, men blir stressed ibland när jag inte har kontroll och då är det lätt att bli irriterad. Jag vet ju vad det beror på, men när det är som värst är irritationen så logisk så då är det absolut andras fel. Så fort det lägger sig får jag be om ursäkt till mina barn för jag fräst utan anledning. Det gör alltid ont att såra dem, men det är värst när det beror på nikotinabstinens och det absolut inte finns någon anledning till irritationen. De har inte gjort fel, men ändå är det dem jag sårar. Hoppas varje gang det var den sista. Att såra dem pga att jag inte snusar är nog den farligaste situationen jag kan tänka mig. Det skulle kunna få mig att börja igen bara för att inte såra dem igen. De har ju inte gjort fel! Det var jag som gjorde fel för drygt 30 år sedan. De var inte ens födda så att de skall lida är hemskt. Jag hoppas det går over snart.
I 40 dagar varar fastan… Du är i ett lägre i tiden där många plötsligt får det väldigt tufft igen och en del ger även upp då. Håll i nu, det går över snabbt och väl över krönet blir det en lång skön nedförsbacke. Vid 100 dagar lossnar det rejält och plötsligt börjar man fatta att man faktiskt har lyckats med att ta sig ur greppet som nikotinet har haft. En dag i taget, lyssna inte på hjärnans korkade förslag… Det här fixar du!
I natt var det oerhört svårt att sova. Har ju ett gang tonåringar med sommarlov hemma och de har sina tider nu innan skolan…
Jag sover normalt stenhårt utan att vakna av nått. Nu vaknar jag av att de går på muggen och blir skogstokig för jag inte får sova. (Går upp 5 och pandlar till jobbet) I natt låg jag vaken från ca 2 till 4:30 trots relative tystnad I huset. klarvaken.
Må denna period passera fortare ön kvickt. Det är jobbigt nu.
Glömde…jag har nog drabbats av en depression pga av att jag slutat snusa!? Antagligen är det hjärnan som inte får sitt dopamin/seretonin-påslag och den uteblivna belöningen gör hjärnan mindre glad. Jag vet ju om det här och intalar mig om att det ger med sig över tid.
Det funnkar bra det här. Snart 6 månader och tänker inte börja igen. Det finns dagar när suget kommer, men det är korta ögonblick. Inget att hänga upp sig på. Bara låt det passera och fortsätt vara nikotinfri.
Har dessutom varit i stort sett sockerfri 3 veckor nu. Tog en del julgodis i fredags och blev enormt trött på eftermiddagen. En rejäl paltkoma. Socker är lika illa som nikotin så det får det vara slut med också. Good riddance!
