Hej alla!
Är på mitt andra dygn i denna kamp nu.
Mitt gift har varit “General lös”. Har levt med denna skit i 15 år nu.
Började med att röka i tonåren, men gick över till snus efter drygt åtta år för att jag fest rökte så mycket så efter en fest 19998 så hade jag sådan stark smärta i hjärtat att jag trodde att min sista stund var kommen. Det jag kände då var så klart en begynnande en hjärtinfarkt… Kommer ihåg att detta var efter festen då jag skulle sova. Då blev man skit skraj, och det var inte svårt att slänga all sig, och gå över till bara snus. Skall tilläggas att jag hade snusat lite redan då jag rökte, så jag visste ju redan allt om det, bara att bli snusare på heltid.
Så jag gick över till snus för att jag självklart inte ville röka mer efter hjärtupplevelsen, men ville inte heller sluta med nikotin helt.
På den tiden, och år framåt visste inte jag att snus är mycket farligare än man kanske tror. Jag trodde en lång tid att det var bara rökning som kan ge dödliga sjukdomar.
Visst visste man att man kunde få cancer i tandköttet, men inte mycket mer under många år. Så man kopplade aldrig ihop ens dåliga kondition, hög puls, hjärtklappning, oregelbundna hjärtslag, osv med snuset, utan alt det berodde självklart på enbart andra saker. Inte en tanke åt snuset…för det är ju helt ofarligt…
Nu kommer något som de flesta här aldrig har hört en snusare säga om snus.
Jag har egentligen aldrig tyckt att snus har varit vidare gott. Nej jag gick ju bara över till snus för att jag ville behålla nikotinet än gång i tiden, men att röka längre kunde jag se mig i månen efter. Det var rökning jag tyckte smakade gott, aldrig snus. Men jag hade inget val om jag ville fortsätta med nikotin, och inte var så mycket för tuggtobak. Sen gick väll tiden, och man märkte väll inte att på kort tid blev man snabbt mer beroende av en prilla General lös under läppen, än man någonsin varit med att röka.
Sen blev det snabbt som med alla andra som snusar, inte en minut av dagarna utan en fet prilla under läppen. Ända gången jag inte haft det är när jag sover, äter.
Så därför att snus alltid varit bara ett beroende jag måste ha, INTE för att det är så gott, så därför titeln, _Att skiljas från ett efterhängset kräk som ALDRIG, varit min vän, (varit gott).
Så nu fortsätter man kampen emot ett beroende som aldrig har smakat gott.
Inte lite retligt egentligen när man tänker på det, att man varit beroende av, och går igenom så mycket skit nu för något man egentligen med handen på hjärtat ALDRIG har tyckt om smakmässigt. Så jag kan aldrig få ett sug till snus för att det är så gott som de flesta som slutar snusa får kraftigt. Bara för att allt elände slutar om jag tar mig en prilla. Snus luktar skit tycker jag, det har jag alltid tyckt.
Men det bryr ju sig inte nikotinmonstret om, han skiter väll fullständigt i om jag tycker det är gott eller inte. Han sa bara till mig när jag väl var beroende av snus: “Du tillhör mig nu bara så du vet det, och försök aldrig smita ifrån mig, jag är mycket starkare än du, din parvel!”
Man tänkte självklart efter ett tag, så mycket skit nikotinmonstret babblar. Men när man testade första gången om man kan vara utan snus, så fick man en sådan rejäl smäll av nikotinmonstret, o form av alla möjliga abstinenser, så man skulle inte komma att trotsa monstret igen förän nu då ca 14 1/2 år senare.
Det första dygnet utan snus var illamåendet värst, och irritationen. Andra dygnet så här långt detsamma. Visst har man yrsel också, men det bryr jag mig inte så mgt om.
Nu är det min tur att slå in ditt fula tryne nikotinmonster.
Let the game continue!
, slipper man ens gå ut, även nu på sommaren. Köpte en för ett tag sen, är bra att ha när det regnar.
