Jahapp…jodå jag håller mig kvar…men jag var nära att ramla av, det ska gudarna veta…1 månad idag och det hade väl ingen som känner mig kunnat tro…Jag har skrivit mest när jag varit grinig och förbannad på allt o alla…så det är väl inte mer än rätt att skriva när det går bra också…så det finns lite hopp för mänskligheten…Annars har det varit deppigt,har slötittat lite på sidan här men inte orkat skriva! Har helt enkelt legat i idet o slickat mina sår efter den första striden!
I morse var den första morgonen som jag vaknade kl 5 och var på ett bra humör!! och DET mina damer o herrar var inte igår…
Måste tacka “veteranerna” här på sidan också som sa att: det BLIR bättre. Jag trodde er inte när det var som värst…så det så! Så till alla som är mitt i striden…håll ut…det kommer bättre dagar…otroligt nog…Nu är ju inte detta över än…så jag slipar mina vapen tills det är dax igen…Nu kör vi!
Härrrrligt… 1 månad…,kör hårt… Nu blir det bara bättre och bättre…
1 månad måste kännas underbart!? Bra jobbat! Jag har 2v imorgon som är min närmaste milstolpe.
Tack för att du ger mig hopp vad gäller humöret. Just nu känns inget speciellt roligt, har väl alltid haft en mer realistisk syn på saker (negativ enligt många 
) men nu är det verkligen nattsvart vissa stunder. Måste verkligen intala mig själv att inget runt om mig ändras bara för att jag har en snus under läppen, solen lyser inte mer, fåglarna kvittrar inte högre. Det sitter i min puckade hjärna… försöker hålla en låg profil och undvika konflikter.
bvitamin och magnesium kan hjälpa dig… för mig har eyeQ också hjälpt…
Det är bra! Det här fixar du…låg profil är bra och själv har jag ocså lite “realistisk” eller negativ syn på saker, men den kan man också utnyttja i detta läge! Det har hjälpt att vara bitter,tjurig, förbannad och envis som en gammal gubbe! Jag hade min nyårsafton som går till världshistorien och jag kan ärligt säga att om jag kunnat, så skulle jag ha firat den helt ensam, långt långt bort från mänskligheten. Så om du förutom depression och meningslöshet också känner rent hat…så välkommen i klubben! Det vi pysslar med här går ändå inte att förklara för en som aldrig nyttjat nikotin…en del tror att dom vet, men det gör dom inte…så skriv av dig…det underlättar…sen om det blir VM i självömkan…det skiter jag fullständigt i…kör hårt…ta död på monstret…
VM i självömkan… den va bra… det e det vi använder forumet till…
för som vi sagt så får vi väldigt lite kred i verkliga livet… inte ens de närmaste fattar… inte ens då jag i sommras fick mina bryt och bara grät och försökte förklara så fattar de nada… även om de vill stötta…
Bäst på att stötta är min 14 åriga dotter som gärna sprider min mission… hon lär sig fakta som hon använder mot snusande lärare… och talar omför dem hur dom skall göra och tänka. Samtidigt frågar hon ofta hur jag mår och påminner mig om att det är värt att kämpa…
Det är bra att vi har den här sidan som vi kan, berätta exakt hur jävligt det kan vara och hur olika dagarna går för oss. Nej, omgivningen som inte snusar fattar inte hur svårt och tungt det är att sluta snusa, men, det kan vi inte begära att de ska göra heller. Därför är det bra att det finns ett VM eller SM i självömkan, som den här sidan är, här slipper vi skämmas över det vi skriver och delar med varandra. Om jag inte hade hittat det här forumet så hade jag inte varit snusfri och inte vetat hur jag skulle gå till väga, för att bli det. Jag har och får ut enormt mycket av er andra här, och det är jag tacksam för. Tack för att ni finns mina jämlikar!
Jag var beredd…men ändå inte!..Precis när man börjar få lite flyt, bli lite glad, lite piggare…boom sa det, och snussuget var här igen…som en blixt från klar himmel!.Och vi snackar inte om nån kvart hit eller dit!. 8 timmar och ihållande…Vad kom det ifrån? Nån har sparkat undan benen på mig och nu blev jag riktigt trött…All energi rinner ur mig nu och jag måste göra nåt drastiskt snart…Det här funkar inte längre…Jag är så nära att åka till coop och fullständigt riva ut en dosa ettan och…ja resten kan ni. Därför är det dax att ta ett steg tillbaka och hålla låg profil…Dax att lämna den här sidan ett tag…Testa en annan taktik: som att glömma istället. Försöka vända på det. Ju mer tid jag tillbringar här,ju mer jag skriver om snus, räknar dagar osv,ju mer påminns jag om det…Dax att vara ifrån det ett tag…allt som har med snus att göra…får se hur det går med det? Förresten har jag ingen energi att dela med mig av…känns som att man skriver samma sak om och om igen…rabblar.Riktigt trött på mig själv och jag är inte den som kan analysera sönder allt i minsta detalj…då blir jag galen! Det jag undrar är: var är alla som klarat 50-100 dgr? Är dom fria och inte behöver detta forum eller har dom börjat snusa igen? Hur som helst…tack till dom som stöttat…och den här sidan…Om jag överlever detta så…kanske sista ordet inte är sagt…hur som helst:…keep fighting!!..“över och ut” (bara lite bitter)
Här är en som varit nikotinfri i drygt ett år nu. Har ett 30-årigt nikotinmissbruk bakom mig som jag lyckades bryta mha hypnoterapi. Trodde aldrig att jag skulle lyckas sluta och är fortfarande förvånad:) Jag är ofta inne på den här sidan. Inte för att jag måste men för att jag vill. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag så innerligt ville sluta snusa när jag läser om era mödor. jag mår bra nu. Jag vill inte tillbaka Men, det händer ibland att jag vill ha en snus. Det otäcka är att det inte är snusen jag vill ha utan effekten, drogen. En gång nikotinist alltid nikotinist, det är bara för mig att acceptera. Jag mår bra nu. Är mycket piggare, alertare, gladare, luktar gott, frisk färg i hyn etc etc. Kämpa på! Det kommer att vara värt det men vägen dit är lång och tuff men snart är du där!
Och, om en månad sticker maken och jag till Malaysia. Slutasnusapengarna räcker till min resa:)
Forstar hur du kanner, ibland ar det bra att ta ett brejk fran sidan och forsoka glomma. 42 dagar… Jag har skrivit en del om just 40 dagars krisen. Valdigt skumt att den finns men, sa ar det… Nagot biokemiskt hander i hjarnan tydligen… Universiellt fenomen. Nu borjar din resa mot friskhet, det har ar bara ditt sista riktigt stora hinder pa vagen… Lycka till!
Jaha ja…gör ett försök med en liten comeback…det var ju ett tag sen sist! Runt 40 dagar och ett snussug som var ganska oväntat…men ja…cumulus…du hade kusligt rätt…men vid det här laget så har du väl skrivit en doktorsavhandling i ämnet…som tur var så blev suget inte så långvarigt. D et jobbiga var att det var ändå så pass oväntat! Vad ska man säga annars då? Livet rullar på,varken mer eller mindre! Precis som det skulle ha gjort om man snusade. Många säger att det är jobbigast första veckan! ok…abstinensen visst…absolut! Men då är man så peppad och ffull av adrenalin, så att börja snusa, är nog det sista man tänker på. Nej…jag kan nog tycka att den här fasen är mycket jobbigare psykiskt…Vardagslunken har infunnit sig och nånstans undrar jag…? Blev det inte roligare än så här? Är det här allt? Jag trodde nog att livet skulle bli ett party när man slutade snusa! Varför trodde jag det? Ett skimmer av guld lägger sig över tillvaron när man gett upp snuset? Det gör det ju inte…Det är : när allt kommer omkring…precis som vanligt…vare sig man snusar eller inte…det är nog bara att acceptera och inse att skillnaden är, dom vinsterna man gör…hälsomässigt och ekonomiskt…och det är väl gott så? Livet är helt enkelt upp och ner…snusare eller inte!Det är bara att banka in i skallen att man gör det här för sin egen skull. Lite orolig är jag dock, när sommaren kommer…när vardagslunken är borta…grillfester…sol…bad…semester…ja du ser själv…hur man vrider och vänder så kan den finurliga hjärnan lura en till det ena o andra…men än så länge är jag en (snus)fri man! Nu kör jag mot 100 dgr och då ska milstolpen ner…banne mig
tack för ordet
Trevlig helg på er…glömde jag säga…(nån ordning får det väl ändå vara!)
Japp…var tvungen att vända tillbaka…och skriva lite…alltid hjälper det nån! För första gången på denna “fasansfulla” resa,detta vidriga korståg…kan jag ärligt säga att…det här kommer nog att gå vägen! Skillnaden nu…mot bara för 2veckor sen är enorm. Det är en sån makalös känsla…Dom små, små känningar som drar förbi blir mindre och mindre…Sen att det skulle ta nästan 80 dgr ! dvs nästan 3 mån…med allt från meningslöshet till raseriutbrott m.m , gör att det här vill jag ALDRIG göra om igen…nånsin…Jag trodde vid min gud att det aldrig skulle ta slut…men tjurighet och envishet ända in i märgen…är vad som behövs för denna heltidshobby…när man tror att man går säker så…slås benen undan igen. Jag vet, det låter klyschit men det räcker inte med att man vill sluta till 99%. Så alla som sysslar med detta är hjältar…kämpa på…till slut så släpper det…Jag var tvungen att vara härifrån i min egen kamp att glömma snuset…men jag tackar alla som stöttat…ni vet vilka ni är!..kanske hänger jag här ett tag till…för snart vankas det 100 dagar…“milestone” it is…/kusken
sparat hittills: ca 4000 spänn och ett schysst blodtryck
Härligt kusken! Mot 100…
Ja Kusken, jag kunde inte skrivit det bättre själv. Jag har inte 80 dagar men väl drygt 50. Jag känner faktiskt redan nu att jag är säker på att jag aldrig ska snusa igen. Det känns som om jag liksom “gett upp” tanken att få ta en snus, och att det känns helt ok. Håller också med om din beskrivning om att livet är ju inte så himla rosenskimrande även om jag inte snusar, men det kan ju vara en del av motivationen i början att tro det ;). Den stora skillnaden är väl hälsomässigt som sagt, plus att man slipper stressen över att vara säker på att man har med sig snus så det räcker. Känslan av att inte vara beroende av något är faktiskt väldigt befriande och skön tycker jag. Vägen fram mot 100 dagar kommer att gå fort…
Tackar boys!..Kom på en sak och började läsa några inlägg jag skrivit dom första dagarna! My god…lite roligt och faktiskt lite skämmigt…hmm…vadå ? jag arg? bitter? …sugen på snus?..svar:JA .Herregud…detta gör mig ännu mer säker på att jag inte vill göra om detta igen…när man läser vad man skrivit så inser jag att bra!, det mår man inte…Hur som helst så är det inte därför jag är här, denna gång…Jag tänkte försöka summera tiden hittills, eftersom jag varit ifrån den bruna sörjan i 3mån nu.(ja…egentligen efter helgen…men skit i det…jag tänkte inte snusa före måndag iaf).
vecka 1: ren galenskap , tunnelseende m.m
vecka 2: lite lättare abstinens. i ett vakum.vaknar på nätterna
vecka 3: fruktat snussug, riktigt jobbigt. meningslöshet, känner t.o.m hat
vecka 4:abstinens släpper lite, men kraftiga humörsvängningar, utbrott
vecka 5: abstinens släpper riktigt, bra vecka, sover som en stock
vecka 6: sömnen ändrar sig, sover bättre, vaknar fortfarande på nätterna men färre ggr.
vecka 7: kraftigt oväntat snussug. nära återfall, lämnar forumet. depression…
vecka 8: Sparkar ut “herr abstinens”
vecka 9:börjar kännas bra på riktigt, sover riktigt bra. humöret allt bättre
vecka10 : flyter på av bara farten,
vecka 11: flyter på, börjar fundera varför jag slutade…och slutar fundera på det…omedelbart.
vecka 12: dvs nu , absolut på rätt väg…to be continued…
tack för forumet…skönt att skriva av sig…/kusken
hehe fint att du orkar ta dig till att försöka formulera dina reflektioner. Jag känner igen mig med flera!!
vecka 1 = Kaos!!!
Din vecka 7 har jag vecka 5 och v6. Alltså den tyngsta perioden förutom v 1.
Sömnstörningar hade jag enbart problem med första veckan. Vaknade med andnöd mm däreftger enbart positiva upplevelser de följande veckorna.
Visst är det skönt att skriva av sig och jag tror det är många som uppskattar när vi delger vad vi upplevt. Åtminstone
tyckte jag att det fanns stöd i att läsa vad andra genomgått. Att kunna förbereda sig mentalt hjälper en hel del!
Fy fan vad vi är grymma 
ha ha, visst är vi det. Grymma som fan 