Hej!
Efter ungefär 15 års snusande (mer än halva mitt liv) så bestämde jag mig för att lägga dosan åt sidan.
Jag hade snus i truten konstant ta mig tusan!
Jag intalade mig själv med att bli fräschare, rikare och piggare medan jag ringade in 11:e sept i almanackan som skulle bli dagen då jag lämnar snusets bojor! (nu i efterhand så inser jag att det var ett ganska dåligt valt datum med tanke på hemskheterna mot World Trade Center 2001).
11:e september 2013 kl 08:30
Första fikarasten på jobbet och kesoplättarna är nedsköljda med dagens första kopp kaffe och jag är i fickan och gräver efter dosan. Jag känner mig ändå ganska motiverad och det kryper lite i kroppen men jag kämpar på.
Första dagen avklarad utan några större problem.
12:e sept -> 13:e sept
Jag börjar bli lättirriterad och snäser och spottar (inte snus) så fort jag stöter på minsta lilla motgång.
Dagarna går hyfsat bra men kvällarna är värst. Jag är rastlös och det kryper i kroppen! Helvitte!
Jag får ofta gå upp och vanka av och an för att inte bli tokig. Det är inte ens lönt att försöka sysselsätta sig med något som är mer avancerat än att vanka fram och tillbaka och TV-tittande då jag redan är jävelförbannad och minsta lilla skulle få mig att vråla av ilska och tugga fradga.
14:e sept -> 15:e sept
Första helgen avklarad! Jag har skarpt funderat på att börja snusa igen! Jag har nu sådan abstinens att jag drömmer om snus och väcker min sambo när jag röjer runt i sängen och letar förtvivlat efter dosan genomsvett och sömndrucken.
Ingenting känns kul längre, humöret är -14 och jag har börjat äta sötsaker och annat “glurr” för att fylla tomrummet efter min gamle “vän” vilket hjälper, inte alls… Blir en ond spiral istället och jag praktiskt taget vräker i mig!
16:e sept -> 20:e sept
Jag är nu så arg att jag skulle kunna sparka någon i ansiktet! Snusdjävulen försöker hela tiden komma på ursäkter för att få mig att ta en snus igen. Saken blir inte bättre av att en av mina kollegor snusar och jag ser honom skyffla in snus i truten i min ögonvrå hela tiden. Jag blir allt mer osocial, rent av deprimerad och gnällig. Min sambo är trött på mitt stånkande och pustande så fort jag ska göra något och mina svordomar som kommer rabblandes i 190 så fort något går emot mig.
21:e sept -> 22:e sept
Andra helgen och jag når botten! Tanten smäller ljudligt i dörren när hon ska åka och besöka sina föräldrar. Jag ligger i soffan och tycker synd om mig själv…
Jag känner mig fet dessutom. Minuterna upplevs som timmar och jag ligger och stör mig på vilket skit som visas på TV! Vi betalar ju fesatan multum för kanalerna och så visar de sån här smörja!
23:e sept -> 27:e sept
Jag upptäcker lakritsroten! Vars har du varit i hela mitt liv? Lite mer ljus i min för tillfället gråzon till tillvaro när man får en klapp på axeln av medarbetarna och tummen upp!
En av mina medarbetare skvallrar för vår hälsoinspiratör om mitt “snusslutande” och denne frågar om jag vill svara på ett gäng frågor som sedan ska publiceras i tidningen med tillhörande bild på mig, en
ganska misslyckad bild som inte är till min fördel, men det visste jag ju givetvis inte då… Sagt och gjort, jag såg detta som en försäkring om att jag inte skulle kunna börja igen eftersom nu vet ju halva kommunen att jag har
slutat och dessutom ser dom ju hur jag ser ut (nåt sånär iaf. bilden var som sagt inte så bra)…
28:e sept -> 29:e sept
665 riksdaler har jag sparat på att inte snusa! Detta firades med en ordentlig shoppingrunda och jag bytte ut halva min garderob. Inte visste jag att jag skulle passa i vinröda byxor! De satt som gjutna, perkele!
Allt känns lättare periodvis och är hyfsat happy-go-lucky! Det enda jag oroar mig över är min förändrade relation till sötsaker. Jag äter nog på skadlig nivå nu, jag tränar förvisso regelbundet men känner att jag tappat
mycket ork (de sägs att nikotin har en “uppiggande” effekt).
30:e sept -> 2:e okt
Har lyckats skära ner på sötsakerna och tuggar frenetiskt på mina lakritsrötter. Jag har lärt mig vad “överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt” kan innebära!
Jag tränar fortfarande regelbundet och humöret har blivit bättre men jag är fortfarande gnällig till och från och känner en viss meningslöshet genomsyra min vardag då och då…
Hur länge ska suget hålla i sig??? Jag får mjäll snart! Vik hädan!
“Jag är alltid glad, men oftast arg!”
Det här kommer du klara galant!