Har varit utan snus hela kvällen, försökte för en dag och 14 timmar sen att bryta helt. Visade sig vara ett infall som jag fick för mig. Är pensionerad och har mycket tid, att fundera på om det är värt att sluta nu efter 47 år.
Vet inte om det gör någon skillnad i min ålder, att lägga av med snuset. Det är så inrutat i mitt liv och har svårt att identifiera mig som någon “ny person”, men det sägs att det aldrig är försent. Jag vet bara inte hur jag ska gå tillväga för att åtminstone trappa ner på konsumtionen. Att sluta tvärt klarar jag nog inte, rädd för att både hjärtat och “hela systemet” i kroppen lägger av då. Detta är knepigt, det visste jag innan. Men att tugga tuggummi för att underhålla munnen, är ingenting som jag orkar med.
Har ni andra några liknande erfarenheter och råd att ge så är jag tacksam, för det.
Trappa ner är svårt, svårare än att sluta helt. Hälsoeffekterna är stora om du slutar och att hjärtat skulle lägga av för du slutar har jag aldrig hört talas om. Är det inte ett svepskäl för att slippa sluta? Läs andra veteraners dagböcker här så ser du att det går att sluta och hälsovinsterna är stora. Själv slutade jag cold turkey efter 44 år. Men det är inte lätt att sluta och kräver en hel del jobb, blod, svett och tårar.
38 år tog det för mig att fatta att det faktiskt går att sluta. Det tar kanske lite längre tid att luta när man snusat längre, men lika fullt går det. Trappa ner fungerar nog bara ett litet tag innan man är tillbaka i gamla banor igen. Jag spottade ut, sköljde munnen, spolade ner mina dosor på toaletten och sen bestämde jag mig för att det var klart. Inte ett dugg lätt och väldigt jobbigt var det, men det bästa jag gjort på mycket länge. Livet är för kort för att snusas sönder och redan efter 3 månader är man över krönet. Tro mig, efter 3 månader jämfört med 47*12 = 684 månader är det enda man ångrar att man inte slutade för mycket mycket längre sedan. Kör hårt, det här kan du fixa!
Tack för era svar. Ni har ju också snusat länge, och lyckats. Jag ska göra mitt bästa för att bli fri från detta jäkla snusande.
Jag har inte kommit till det riktiga beslutet ännu, har grunnat på det här hela dagen idag och vill sluta men samtidigt ha “kakan” kvar. Veligt. 3 månader låter som en lång tid för mig nu, men å andra sidan så går tiden väldigt fort.
Så, vad som återstår är att ta beslutet, bestämma en dag, förbereda mig i tanke och känsla att nu är det dags.
Men inte dra på beslutet för länge, då är risken att jag inte slutar. Ska ta och lägga in en bestämd dag, tisdag blir bra.
Tisdag 4:e augusti. Då slänger jag dosan. Som ni båda påpekar så är livet för kort att snusas bort (fast jag har ju mer eller mindre redan snusat bort, större delen av det). Nåväl, jag tackar så mycket för svaren och era engagemang. När man som jag har mycket ledig tid och ingenting att passa, så blir det lätt så att jag grubblar och tänker för mycket. Får väl försöka hitta något att ägna tiden åt istället för att sitta och snusa hela dagarna.
Tack ska ni ha! Jag ska läsa lite om hur ni gick till väga för att sluta.
Nu har jag läst hur ni båda började er resa mot ett snusfritt liv, inspirerande läsning måste jag säga.
Och både imponerande och modigt. Att spola ner en veckas konsumtion, var det något du gjorde spontant eller hade du planerat att göra det @Cumulusnimbus?
@Iceman att skriva ett brev till sig själv, är nog väldigt bara. Om varför man vill sluta så att man kommer ihåg det.
Jag har förberett mig nu på att sluta utan substitut, mer än godis lite tuggummi och frukt. Kanske att jag får en ökad hungerkänsla också men då får det bli så. Är lite överviktig, men ska börja med promenader nu när “sommarvädret” har kommit. Jag slutar imorgon som jag skrev. Godfortsättning på det snusfria livet.
Hej Sverker & tänker extra på dig idag.
Ett bra beslut.
Även om det kommer finnas ett sug, en saknad &
en slags “tråkighet” i vardagen.Ett tag framöver.
Var beredd fylla på med något nytt eller annorlunda.
Glöm aldrig ge Dig själv, beröm heller.
Din kropp kommer vara dig tacksam, jag lovar.
Tack Vante Ante! Dagen började som vanligt med kaffe och snus, en snus som jag kan ha i käften i 4 timmar.
Det som blir svårast är nog morgnarna, är så inrotad på morronkaffet och tillhörande snus.
Jag vaknar ganska tidigt, och har mina inrutade morgonvanor. Har 2 dosor hemma i kylen och tänker inte kasta dom.
Under de här 47 åren så har jag provat i princip alla sorters lössnus som finns, en dosa räcker i ungefär en & en halv dag.
Fastade för längesen för grov och ettan, en dosa kostar 57 kr nu och det är alldeles för mycket att betala.
Känner också av sviter av alla dessa år av storsnusande, övervikt, oengagerad, trötthet och dålig kondis.
Så jag ska ut och promenera nu, jag märker redan nu efter ett par timmar utan snus att hjärtat lugnat ner sig.
Även om jag har snus hemma, så har jag bestämt mig för att sluta. Spottade ut den sista kl. 10.
Ska se till att få mer energi. Leva ett roligare och piggare liv. Än så känner jag inte av någon abstinens, men den kommer
väl tids nog. Jag försöker att tänka positivt på det här med att sluta, inbillar mig att det går lättare då.
Får väl se hur det blir med det, har läst mycket här om att det är värst de första 4-5 dagarna. Jaja, det ska jag klara. Bara att skriva när det känns jävligt, och inte bära på det inombords.
41 dagar, hur känns det och när var det som värst tycker du ?
Efter att ha kommit hem från en promenad (förövrigt min första på länge), så inser jag att det här blir ett mentalt prov på min uthållighet. Har väl egentligen inte haft något större tålamod, utan är den sortens människa som vill ha snabba lösningar på problem som kommer upp i livet. Jag är en problemlösare, och brukar hitta lösningar på det mesta. 8 timmar utan snus, och nu börjar det att kännas både fysiskt och psykiskt att det här med att sluta snusa blir en utmaning utöver det vanliga. Känns både inspirerande och som att ge sig ut på en äventyrsresa. Relativt lugnt i kroppen hittills fast det börjar att gunga uppe i huvudet, kännas lite snurrigt, glömsk. Saker som jag i vanliga fall vet var dom finns, går jag och letar efter. Var är stekspaden, var är vispen? Mitt i allt så ringer telefonen men jag tänker: Nej den människan vill jag inte prata med, trots att det är en god gammal vän.
Pre senilitet? Aja, tar några minuter i taget så går det lättare.
Sätt upp delmål t.ex. 1 dag, 3 dagar, 3 veckor, 3 månader, 100 dagar, 1 år, 3 år. Sikta bara på närmaste delmålet och strunta i att det ska bli livslångt. Du kan klara det men räkna med lite blod, svett och tårar. Ge järnet, kriga, och du kommer snart få njuta av hälsovinsterna och bättre ekonomi. Livet är inte värt att snusas bort.
Ja vet inte riktigt när det var värst för mig men
Efteråt kan jag se att jag haft “kort stubin” lite
mera än vanligt. Första 14 dagarna & magen.Har varit slitigare.
Även om livet varit extra pressat
en längre tid. Jag har länge vetat med mig Att; jag ska sluta en gång för alla med
snuset. Jag har bara inte riktigt orkat ta tag i det också.
Fördel jag märkte första kvällen redan var att hjärtat lugnat ner sina slag
när jag gått för att sova.
Och så fräschare i munnen förstås.
Tack för era svar! Jobbig natt och ovanlig morgon, inget kaffe eller snus. Känner mig bara förbannad på allt nu, och var det här verkligen det som jag ville just nu. Så känns det. Små delmål bara små, små, pyttesmå delmål. Att starta dagen med vatten brukar jag göra men att vara utan kaffe har jag aldrig i mitt liv varit. Helsnurrig i pallet, som att vara på fyllan. En fylla som inte kostar något får se hur den här dagen artar sig.
Läste vad Cumulusnimbus skrev en av de första dagarna, när han slutade “om jag skulle använda substitut så skulle det kännas, som jag saknar något”. Och det är förvisso sant men tufft. Jag tror nog att jag behöver något substitut, har sett att vissa använder onico eller nåt dylikt nikotinfritt snus. Går och köper några dosor av det, så har jag åtminstone någon snuttefilt.
Imorgon kl 10 ett dygn. Promenad idag igen a 1 timma. Handlade upp mig på 4 dosor choice pepper, som substitut så att jag inte blir totalt sinnessjuk.
Att ha något under läppen, som svider kan jag inte släppa efter så lång tid med snus. Dessutom lakrits - har alltid gillat lakrits.
Rastlös, har svårt att sitta stilla drag av ADHD verkar det som. Handlade mat för 700 drygt, när gjorde jag det senast?
Aldrig. Mat har inte haft någon stor plats i mitt liv, men nu hungrig jämt. Arg, snurrig alldeles för pigg. Hur blir sömnen, ok den blir säkert dålig men sömnlös kan man vara i flera dygn, tills man stupar av trötthet har jag hört. Det här projektet med att sluta snusa ska jag klara så är det bara.
Kämpa! Jag är duktig fixar detta. Märker att jag inte kan skriva riktigt, men det gör ingenting. Orden är för mig själv.
Kämpa håll humöret uppe ni andra! Det finns en lösning.
Omöjligt att få en blund, så lika bra att stiga upp och göra någonting. Plocka med papper, langa in tvätt och ha det jävligt.
Hur jag än försöker intala mig att det blir bättre, så säger den andra hjärnhalvan att det inte blir det. Suger som en get på substitut nu. Finns det något jag hatar så är det sena nätter, tv:n på - skitprogram - repriser-kan ni REPETERA tack!
Det är krig nu ! Ger fullständigt faan i om jag skriver som jag gör, det är ändå mina egna problem som måste sättas på pränt. Vem bryr sig? Jag gör det och det är jag som slutar. Rågat mått eller måttet är rågat, dra och släpa häng i! Urrk vad jobbigt. Jamen det ska gå att reda ut det här. Skäms inte det minsta och kommer aldrig att göra det heller. 47 år av toksnusande sätter sina spår.
Alltså du snuset, jag saknar dig men jag vill inte ha dig. Kom ihåg det! Ska ta en macka med något gott pålägg, så kanske jag får sova nån timme i alla fall. Hjälper den här sidan mig - jag tror det. Konstigt att ingen annan verkar ha samma svårigheter som mig.
På nätterna alltså.
Dag2. Mår piss. Sov några timmar på morgonkvisten efter att ha varit vaken, hela natten. Väntar ut tiden tills den värsta stormen lagt sig. Både lyckoberusad och nedstämd allt i en salig blandning. Ingen skrivlust, är helt inne i denna dans från himmel till helvete. Eller tvärtom. Känner mig matt, äter och sover. Inget annat nu. Inte sugen på nikotinfritt snus mer än ett par tre stycken om dagen. En dag i taget tids nog så är jag uppe i en vecka, som är delmål nr 1.
gött o se/höra dig fightas…
Det blir bättre/lättare att uthärda livet utan svarta guldet(ja mena giftet)
Det går att sluta, det går att sluta, det går att sluta!?
Det svåraste är att motivera sig att inte börja igen??
Livet går tappert vidare oavsett,… KÄMPA
Vilken kämpe Du är…Bra jobbat.
Och det kommer gå över…
Sömnen är viktig faktor. Läst att flera haft det så
här inne.(Jag har varit utan detta och är inte avundsjuk.)
sverker: Se det som om du fått influensan. Bara att vänta ut. Den är värst dag 2 och 3 och sen blir du snabbt bättre. Du är redan inne på din tredje dag så kämpa på. Något eller två dygn till så släpper det. Du kan klara det. Du dör inte av att låta bli giftet. Två snusfria dygn är stort.
Redan efter dag 3-4 börjar det kännas successivt bättre. De första 3 dagarna var tyngst, men kom ihåg, det blir inte värre än det du känner nu. Tvärtom börjar du inom väldigt kort känna hur det börjar komma perioder där det känns lättare och lättare.
jallaz6.1 Vante Ante iceman och mumintrollet tack för pepp! Det behövde jag.
Dag 3. Har sovit mycket nu börjar kännas lite bättre, men suget drar. Tar nog en vecka innan allt har lämnat kroppen, svettas och dricker mycket vatten. Jag ser mig som tillfälligt konvalecent patient, som lämnar sjukhuset snart. Ilskan är fortfarande påtaglig, med kort stubin. Att jag skulle få ett heltidsjobb i min ålder trodde jag aldrig, men att sluta snusa är ett heltidsjobb som man får använda till att sköta om sig själv och fylla dagarna med innehåll, som man tycker om. Jag är helt inställd på att klara det här.
Bara att försöka se det som en god gärning jag gör för mig själv, även om det bitvis kan kännas jäkligt surt. Den “nya” sommaren som kommit med värme nu ger mig i alla fall möjligheten att promenera. Jag tror att jag klarar det här day by day. Som sagt efter en vecka så kanske det går mycket lättare. Längre tänker jag inte.
får se hur den här dagen artar sig.