Har snusat i ca 2 år, sen jag var 18. Innan jag köpte min första dosa hade jag nallat lite då och då ur pappas dosa. Var helt enkelt nyfiken och tyckte det såg så gött ut med nåt under läppen. Oftast snusade jag när jag kände mig nere, på nåt konstigt sätt så fick snurrandet i huvudet det att kännas bättre, avslappnande.
Så på en rast i skolan så knatade jag över till kiosken på andra sidan gatan och köpte en dosa Gbg rapé. Och på den vägen är det.
Några gånger har jag försökt sluta, antingen genom att helt enkelt slänga dosan i soporna, eller genom att börja med Onico. Det har funkat i ett par dar, sen har jag köpt snus för jag gett upp.
En dosa portionssnus räcker i 2-3 dar. Så det har blivit en hel del.
Nu har jag bestämt mig för att den här gången SKA jag sluta. Från och med den första november så är det totalstopp med snus för mig. Jag har märkt att det tär på min hälsa. Tandköttet gör ont och svider, jag är mer trött och pulsen går upp snabbare än förut.Jag vill slippa smyga med snusandet inför min familj, som jag faktiskt har lyckats dölja mitt tobaksbruk för.
Och jag är medveten om att jag löper större risk att drabbas av olika sjukdomar pga det här.
Grattis till ett klokt beslut. Vi är många som kämpar här och vi finns som stöd för varandra. Läs vad andra skriver och skriv av dig när det känns jobbigt. Det underlättar enormt...
Som sagt välkommen... att sluta nu är smart... jag väntade i 31 år... så du verkar vara en smart människa... kör hårt, läs våra trådar, skriv själv....
Har testat att vara utan snus hela dan idag. Känner mig så jäkla irriterad! Kan inte sluta tänka på snus, hur gott det skulle vara att ta en. Har försökt hålla mig sysselsatt hela dagen; sett film, tränat, spelat trummor, långpromenad med hund. Men får inte ut det ur huvudet. Börjar tänka att är det verkligen värt att må så här? Snusa och må bra igen. Men jag mår ju inte bra av det! Måste vara stark.
Kör hårt nu... kör onico max en vecka... kör bvitamin, magnesium, mycket vatten... motion... då blir du vinnare... onico är bra men håller kvar dig som snusare... både under läppen och i magen... så fasa ut den senare....
2 dagar utan nikotin! Har funkat bra faktiskt. Köpte Onico igår och kör med det, men försöker att bara ta när det "krisar". Har väl varit på snudd att ta ur pappas dosa, men har tagit mig i nackskinnet och gått undan.
Idag bjöd jag syrran på en runda badminton. 105 spänn för en timme. Det är ungefär vad jag lagt ut i månaden på snus. Länge sen jag spenderat pengar på något bra, och det har jag gjort idag. Jag har fått röra på mig ordentligt och det har suddat ut tankarna på nikotinet. Kämpar vidare!
Igår och idag så har jag haft såna sjuka cravings efter lössnus. Har varit på snudd att åka förbi en affär efter jobbet, köpa en dosa och lägga in en fet, men något har ändå sagt åt mig att låta bli. Så jag har kört raka vägen hem. Några timmar efter så har jag varit så glad att jag aldrig gav efter för suget. Hade jag trillat dit så hade jag varit tillbaka på ruta 1, börjat om från 0 poäng.
Jag bollar tankar med mig själv. "Jag är bara 20, jag kan snusa ett tag till" - "Om jag inte slutar nu, när ska jag då sluta? Ska jag nånsin sluta"?, "Även de som aldrig rört tobak kan bli allvarligt sjuka" - " "Sant, men med tobak ökar risken för för tidig död"
Kör på... de där tvångstankarna känner jag igen... sjukt så felkopplad hjärnan kan vara...
Men gott att du har så mycket friskt att du inte ger efter....
Jadu... om du skulle snusa tills du blir 44 så vet iaf jag vad du måste gå igenom ochvet att din hälsa skulle se helt annat ut, fetma, en helt söndersnusad hjärna, långa tandhalsar, stora skador på slemhinnor osv...
Jag önskar att jag hade varit lika klok som du är när jag var 20... Att ha dragits med detta sattyg i 38 år har förstört mycket för mig. Du gör rätt som kliver av tåget i tid. Snus gör ingen glad i längden
Idag gjorde jag något som jag inte är stolt över... Var så djävulskt snussugen, samt irriterad, ledsen. Slutade med att jag dök i papperskorgen, hittade en dosa och tog en gammal prilla ur "slasklocket".
När jag senare var på jobbet (jobbar inom hemtjänsten, så åker runt en del), så svängde jag förbi macken och köpte onico. Hela kvällen tänkte jag snus snus snus. Men jag köpte inget. Bara onico.
Det är bara att fortsätta sluta snusa som vanligt. Håll dig till Onico ett tag och städa ur lägenheten på blaskiga begagnade snuspåsar och sånt. Tänk såhär, det är ok att snusa, men inte förrän i morgon... Imorgon är sen en ny dag och man kan bestämma sig då om man är redo för det engagemanget som krävs att slut snusa.
Har inte skrivit här på ett tag... Det har sina anledningar... Efter 6 dagar utan snus föll jag för frestelsen. Dagarna utan nikotin har jag kännt mig så avtrubbad på nåt sätt, har inte kännt att jag gjort ett tillräckligt bra jobb för mina pensionärer. Som om jag liksom gick på autopilot. Så förra söndagen efter jobbet, efter en del tvekan, åkte jag till hemköp och slösade 45 kr på en dosa general white. Så fort jag kommit ut till bilen igen så körde jag upp en under läppen. Det är inget jag är stolt över, för nu har jag svart på vitt att jag är slav under tobaksbolagen.
Men, jag har fortfarande mitt datum kvar. Den första november. Jag ger mig fan på att jag ska klara det. Jag ska klara det.
Att jag är så beroende visade sig verkligen för ett par dagar sen. Jag var iväg och handlade, bor kvar hemma och jag brukar sköta inköpen när farsan är bortrest på jobb. När jag är och handlar så brukar jag passa på att köpa snus i samma veva. Så när jag står där i kassan och betalar för varorna, så kommer syrran gående. Förvånad blir jag, och inser samtidigt att jag inte kan köpa snus nu. Hon hade blivit skickad till affären av morsan, som hade ringt till mig ett par ggr och jag hade inte hört mobilen. Hon hade blivit orolig och trott att jag ramlat ihop i affären, så därför hade hon skickat syrran. När jag kom hem så var jag förbannad. Jag sa inte varför, vilket gjorde mamma frustrerad. Till slut tyckte jag att jag var orättvis som var så sur utan att säga varför, så jag berättade för henne som det var. Att jag hade tänkt köpa snus, men kunde inte göra det när syrran var med för jag skämdes. Mamma har vetat om mitt snusande ett tag, och jag sa nu att datumet är satt. Sen kramade jag om henne. Hon påminde mig om hur mycket jag hade tjatat på henne om att sluta röka, och tillslut så hade hon gjort det och nu tuggar hon nikotintuggummi sedan flera år tillbaka. Och pappa som hade så fina tänder innan han började snusa. Det här är mitt löfte, och jag vill inte bryta det en gång till.
Hur går det för dig, den 1 november var ett tag sedan... Hoppas du är kvar i matchen, om inte, så finns anledningarna att sluta igen kvar... Det här fixar du!
Nu får det vara nog för mej. Snusat i 40 år och nu har jag gruvat mej länge nog så på måndag är min första snusfria dag sen jag började 1972 Håll tummarna för mej så jag klarar av det :roll: