Snusfri i en timme. Snart börjas det. Har ju lyckats/misslyckats förut. Vet vad som väntar. Ett jävla humör, känslor av overklighet, totalhavererad nattsömn i några veckor. Men också en enorm känsla av stolthet. Snart är det vår också, då går det lättare. Springa när det blir barmark och torrt, det är härligt. Det här ska gå!
Bra beslut! 
Kämpa på, du fixar det!
För frihet, hälsa och lycka!! Bästa beslutet!!
Tack ska ni ha!
Jag klappade ihop bara några timmar efter det där meddelandet. Drog på ett nikotinplåster. Det är liksom lågintensivt och kan inte “missbrukas” som andra preparat, t.ex. tuggummin, tabletter och sprayer. Jag vet varför jag klappade ihop. På väg att hämta barnen på skola/dagis känner jag en omåttlig vrede över skitsaker som korkade medtrafikanter, och mina barn ska verkligen inte behöva lida av min abstinens. Men jag ger plåster några dagar, vem vet, kanske någon vecka. Sedan cold turkey igen eftersom att jag vet att för mig är det det enda som fungerar. Igen, tack för kommentarer!
Två dygn utan snus, ett dygn utan nikotin. Tog ju till nikotinplåster där i början, men insåg att det är värdelöst. Ska det vara så ska det vara etc etc. Så nu är allt ganska… suddigt och jag är sjukt trög i huvudet. Tänker att “hu, det är så mkt på jobbet nu, hur ska jag klara det om jag är såhär simmig i huvudet”. Men det är ju bara att nöta på. Den som säger att det är en smal sak att sluta snusa, den har fel.
Det finns ingen fd snusare som säger att det är en smal sak att sluta snusa - då har man inte varit en riktig snusare;) det är ett helvete! Men under en begränsad period… Det är viktigt att tänka på när man slår i botten, undrar om man har nån fungerande del av hjärnan kvar och alla människor runt omkring en är idioter!
Häng i… Det blir bättre… Mkt bättre efter ett tag!
När det blir jobbigt, kom ihåg att det är ju bara under en begränsad tid det kommer kännas SÅ handikappande. Även om du självklart tänker på dina barn (eller ditt jobb, din respektive, eller annat man har ansvar för, att man inte vill orsaka trafikolyckor osv) så kanske det finns en tillfällig säkrare och bättre lösning? Få hjälp av någon annan familjemedlem eller stödjande kompis kanske? Ta bussen tillfälligt för att undvika trafiken?
Tror det är svårare att vara lösningsinriktad med rejäl snusabstinens, men att man skulle kunna tjäna mycket på att vara det.
Tycker man synd om omgivningen för att man blir arg eller irriterad - kanske kan man hitta något som kan lindra humöret lite? Rosenrot t ex såg jag tipsades om på denna sida för att lindra abstinensen.
Jag tycker väl iofs inte heller det är fel att ta hjälp av nikotinläkemedel, men har man redan varit utan helt ett tag blir det ju lite som att börja om sen och det kan ju vara väldigt mentalt jobbigt.
Det är ingen smal sak att sluta snusa. Du gör ett skitbra jobb!!
Handikappande, ja det är min själ ordet. Jag k-a-n inte tänka en vettig tanke, kan inte formulera mig i skrift och jag kan inte uttrycka mig verbalt. När jag försökte sluta förra gången befann jag mig med familjen på semester, det var varmt och härligt. Då krävdes det inte nämnvärd mental förmåga att ta sig genom dagen. Och att jag var groggig och kände mig omtöcknad, det gjorde inte så mycket där. Jag begrep ju vad det berodde på, och kunde ta det med jämnmod. Nu är det jobb och full fart och hämta och lämna barn och ojojoj. Så jag är sjukt lättad över att det är fredag. Nu kommer två dygn då jag kan vara fullständigt blåst utan att det gör sådär värst mycket. På måndag kanske jag kan svara på alla de där mailen som dimper in, och som jag borde svara på bums. För nu går det fan inte. Denna brist påverkar f.ö även min förmåga att svara på snälla och omtänksamma kommentarer här. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, mer än “tack” - och jag menar det verkligen. Jag tror att hjärnan börjar småfunka lite igen om några dagar, då ska jag bli ett bättre stöd för er “medslutare” här. Ni fixar det här, jag fixar det här, vi fixar det här!
Fem dygn utan nikotin. Helgen har gått ganska bra. Har inte känt av så mycket att man blir rejält dum i huvudet av att sluta snusa. Och kanske har hjärnan börjat funka lite igen? Det vet jag snart, arbetsdagen tar sin början här och nu. I övrigt käkar jag ingefära och sörjer snuset en del. Men ibland flimrar den förbi, stoltheten över att ha slutat. Den känslan kommer att göra sig mer påmind vartefter hjärnan börjar att fungera igen. Kämpa på alla fränder!
Sju dygn. Det är nu början på dag 2 då jag tänker att “far åt helvete, ge mig snus”. Det är bra märkligt hur alla de där övertygande tankarna och anledningarna om hur smart det är att sluta snusa bara går upp i intet när man drabbas av svaghet. Helt plötsligt känns det sjukt rationellt att snusa. Jo då, det är ett gift och jodå, det är dyrt som fan och absolut, jag har lovat barnen. Men ändå… Och så ältar man hur otroligt mycket bättre det skulle vara just nu om man bara langade in snus. Då skulle det grå vädret vara lite mindre grått, regnet lite mindre regnigt och humöret skulle vara på topp. Den där monumentala nederlagskänslan av att ha misslyckats, den kan man inte riktigt heller påminna sig i de här stunderna. För mig är det i slutänden löftet till barnen som gör att jag biter ihop. Jag använder ju den där norska appen, “Slutta”, och den är faktiskt rätt bra med sin dag/tim-räknare och sina små push-meddelanden om ditt-och-datt. Att man har sparat si-och-så mycket pengar, att den faktiska nikotinabstinensen som regel upphör inom 2-4 veckor. Det betyder ju att jag kanske mår lite bättre om bara en vecka. Och då har jag hållit mitt löfte till barnen. En vecka har gått, nu biter vi ihop och kör vidare.
Efter 8 dagar är det värsta över. Det blir nu sakta bättre och lättare. Din hjärna är omprogrammerad till nikotinjunkie. Du kommer att få slåss med nikotinmonstret närmaste månaderna. Men det är en tankekamp.
Du är inte sjuk. Du är inte sängliggande i influensan eller kräksjukan. Du kan gå till jobbet och ta hand om barnen. Kämpigt ja, men så dålig är du inte. Så fortsätt och ge inte upp.
Att ta en snus nu löser ingenting. Det är bara du själv (nikotinmonstret) som försöker lura dig att ta en. Visst får du en kick som en heroinmissbrukare också skulle få och livet leker någon timme. Men sen tillbaka till träsket. Mata in snus bara för att slippa må dåligt. Kickarna blir allt mindre. Kostar pengar och hälsan tar stryk.
Att snuset skulle lösa något problem är bara nikotinmonstret som försöker lura dig. Monstret kan försöka lura dig på många sätt. Ett är att få dåligt humör och låta det gå ut över andra. Lösningen på bota dåliga humöret är - “en snus”.
Tips - läs veteranernas dagböcker här. Då vet du vad som väntar men också hur du kan klara av monstrets härjningar. Känn den härliga känslan av att vara fri. Du kan klara det om du vill. Och det vill du väl.
Lycka till!
En hel vecka, bra jobbat! Särskilt med tanke på hur lång den första veckan brukar kännas!
Tänk på att den där missbrukar-rösten som talar om för dig att det skulle bli bättre med snus ljuger (du kanske skulle känna dig bättre av en rejäl sup också, men skulle det lösa något i längden?) Hade inte den tillfälliga kicken lockat så hade den inte funnits. Men den tillfälliga kicken är ju något som varje rutinerad snusare vet ; en omöjlighet i längden.
Även om alla säkert kommer vackla någon gång i den egna motivationen under slutandet så tror jag det skulle löna sig i längden att programmera in bättre i sin egen skalle varför du själv inte vill fortsätta snusa (om du inte vill det vill säga, det förutsatte jag…). Så länge man har en tillräckligt stark motivation kanske det inte spelar någon roll om den kommer utifrån (barnen i det här fallet) eller ifrån sig själv, men överlag brukar det nog vara mindre återfallsrisk om man själv vill sluta för sin egen skull.
Man själv är nog stor bov i att råka förvärra abstinensen genom att man glamouriserar snuset eller bara råkar låta sig dras med i suget så det blir ännu värre. Så kanske har de som verkligen bestämt sig och nästan hyser avsky mot snuset faktiskt mindre fysiskt sug? Vet inte om det är så, men det är uppfattningen jag fått.
Tack @irenepanik och @iceman för pepp och uppmuntran! Mycket uppskattat. Jag tar till mig det ni säger, jag vet ju att ni har rätt. Och även om jag nu bara varit snusfri i nio dagar så kan jag redan förnimma en tillvaro utan snus OCH utan abstinens. Men jag menar verkligen förnimma i betydelsen förnimma. Större delen av tiden är det just nu ett jävla nötande. Men ja, det gör skillnad att påminna sig om varför jag inte vill snusa. För det vill jag så klart inte. Och det hjälper att tänka på vad som skulle hända en stund efter att jag fallit och tagit en snus, herregud vad jag skulle deppa över att ha förlorat mot det jävla monstret. Det kommer inte att hända.
Men hur långsamt kan tiden gå? De senaste 12 dagarna har varat för evigt, känns det som. Och nätterna. Vaknar 03.00, pigg som en mört och somnar egentligen inte om ordentligt(förrän strax före det är dags att gå upp). Annars tuffar det på rätt okej. Överanvänder nog inte ingefära, men är väldigt glad att den finns där.
Något jag inte upplevt ännu är stoltheten jag kände förra gången(innan jag torskade). Men då höll jag i och för sig upp i åtta månader. Det dröjer nog lite längre än 12-13 dagar innan man vill börja malla sig… 
Sömnen är det värsta håller med dig där. Men det finns något gott som väntar på dig när du väl får tillbaks din riktiga dygnsrytm. Du får ju friheten tillbaks. Jobba på nu bara. Imorgon har du 2 hela veckor. Riktigt bra jobbat.
Knepiga dagar just nu. Köpte nikotinfritt snus och roar mig lite med det av lite oklara skäl. Det känns helt ok att ha något under läppen och det skrämmer mig inte så mycket heller eftersom att jag hör till de vars stora fajt är den mot nikotinet snarare än snusandet. Men jag kan ju lika gärna knapra på ingefära, och det är inte alls lika… “nästan-skamfyllt” som jag uppfattar att nikotinfritt snus är. Nåväl, det är fortfarande sluta-snusa som gäller, mer och mer för varje dag som går. När jag nu sitter och pladdrar om det tror jag att jag kommer på vad det här med nikotinfritt snus handlar om. Det som gjort mig mest osäker på om jag ska klara det här är när det vankas umgänge med snusare och i synnerhet under festligare sammanhang. När jag åkte dit senast var det just under dessa omständigheter jag brast, för att så småningom ha åkt dit helt och hållet igen. Jag tror att nikotinfritt snus kommer att vara det som hjälper mig igenom de där tillfällena framgent, och över en tid. Det är förstås å ena sidan dumt att låta en kass vana leva vidare längre än nödvändigt. Men när jag nu vet exakt varför jag klantade till det senast, är det då inte bättre att klanta till det utan nikotin? Jo, för mig är nog svaret “ja” och det är nog så jag klarar mig förbi de där tillfällena nästa gång. Det jag tagit reda på med en dosa nikotinfritt snus under en vanlig dag på jobbet är att det faktiskt är helt ok som substitut. Lite kontraproduktivt, det medges. Men i en vidare mening stärker det här mig, jag vet att nästa gång det är party kommer jag inte att åka dit.