Dygn 3, typ? Egentligen 5:e av senaste 7 dagarna utan snus.
Var riktigt zombie imorse/förmiddags, tog beslutet att stanna hemma, bedömde för stor återfallsrisk om jag sätter krav på mig själv redan nu. Hjärnan skriker idag, än så länge peppar peppar inte så det varit särskilt riktat mot att snusa utan mer i protest i allmänhet, men svårt att koncentrera sig och allmänt drygt.
Helst skulle man vilja snabbspola ett par veckor framåt men jag tror den inställningen försvårar att vara i nuet och liksom passa på sig själv och sina tankar konstant.
Ursäkta om jag spammar nu, men det här lär ju vara ett ganska kritiskt dygn också misstänker jag…
Har börjat få lite napp på hjälpen jag hade hoppats på att kunna få men som man fick vänta med över helgen. Är ju omöjligt att veta om det kommer bli exakt det man behöver just då men lär ju inte skada att prova tänker jag. Jag är desperat! En fotboja som larmar polisen om man lämnar lägenheten verkar bli svårt att fixa, haha! 
Jag ringde sluta-röka-linjen, hade ett trevligt samtal, men en del info som inte synkar så bra med egna erfarenheter/vad man lärt sig, t ex en massa prat om nikotinläkemedel fastän det är blankt nej på den för min del (dom kom med en massa bra tankar också men har hunnit fundera så mycket på så många saker redan efter nån miljards försök). Det jag tror kan bli mest givande är att dom ska ringa upp om 2 dagar. OM jag skulle få för mig tanken att gå och köpa snus så har jag åtminstone någon annan än mig själv att stå till svars för då, vad jätte-skämmigt om man fått börja om igen bara på dom 2 dagarna emellan, haha!
Imorgon ska jag ha möte med en KBT-terapueft, och då blir det väl att få uppgifter och jobba på med sig själv, vilket kanske t o m kan vara risky på kort sikt (om man blir stressad/pressad av uppgifterna) men kan ju eventuellt vara väldigt givande på lång sikt. Blir spännande iallafall. Kanske lite jobbigt…
Det är sjukt vad tiden kan gå sakta ibland. På sätt och vis är det nog bra för en sån som mig som skulle kunna fly iväg mentalt längre perioder i sträck eller t o m sova bort nästan en hel dag. Den här rastlösheten hade varit bra om man sluppit combon av trög i hjärnan och lätt att tappa tråden. Förvånande nog (man brukar ju ofta höra motsatsen, men det kanske kommer senare, haha) så är det som att nån slags utmattning/depression/spärr i allmänhet släppt i hjärnan. Att jag börjar se fram emot saker, få idéer om grejer jag skulle vilja göra, mindre halvt apatisk och loj än innan.
Fast jag har ju gjort övningar och skapat rutiner runtomkring så det kanske snarare är dom än snusstoppet som hjälpt. Snus gör en iofs loj, så inte omöjligt förstås att det släppte när man tog bort giftet.
Min post försvann 
3 dygn nu iallafall.
Klarar jag imorgon också kan jag checka av 6 av 7 dygn denna vecka 
Men en dag/timme i taget.
Hjärnan är missnöjd, kroppen totalt felinprogrammerad, men har haft annat att tänka på och inte direkt kopplat det till snus även om det varit riktigt drygt emellanåt.
Det var by the way ganska precis att det känns som att det sista nikotinet har gått ur kroppen, för jag har känt mig lite små-kylig i huden ända tills i princip nu, ungefär vid midnatt. Om det stämmer är det “bara” skallen kvar att jobba med nu då! Inte bara, men ni fattar. En tröskel man är över iallafall.
4:e dygnet i rad eller 6/7 i senaste veckan på gång nu då.
Är tack och lov inte sugen på snus men hjärnan skriker i allmänhet och det är liksom ett sug under läppen.
Jag trodde som sagt inatt att nikotinet hade gått ur, men när jag kollade i spegeln imorse var det tveksamt, ser blek/transparent ut sådär lite sjukligt (brukar inte göra det i normala fall), och fortfarande inte riktigt återfått blodcirkulationen, och krämpor här och där som i rygg/skulderblad/nacke/överkäke.
Inte har jag fått tillbaka lukt- och smaksinne heller men det är nån fler gång det blivit så, Siberia kanske luktar så starkt så den sabbar luktsinnet mer, är en teori. Just nu är det med andra ord jobbigt men det hade kunnat varit värre!
Så var ännu ett dygn avcheckat då, sweet! Nästa milstolpe blir väl inte förrän 7 dagar i sträck så 3 dygn till isåfall. Men det blir spännande att se när/om det vänder för jag skulle inte påstå att dag 4 var lindrigare än dag 3.
Kommer nog bli tufft men jag bokade om min resa till nu i natt (typ 5 på morgonen) så man missar färre dagar. Det lär ju bli jobbigt i allmänhet med ens “krämpor” (abstinensbesvär) och sömnbrist men just nu så tror jag peppar peppar inte jag kommer trilla dit på att köpa snus iallafall. Men tänker ju inte ta det för givet utan tänka sig för lite.
BRA JOBBAT irenpanik!!! Det kommer att bli bättre väldigt snart för dig.
Fortsätt på den inslagna vägen bara!
Bra! Dag 4 var inte heller lättare än dag 3. För mig vände det efter ca 1 vecka. Efter första veckan blev det bättre för varje dag trotts att det var lite upp och ner. Så förvänta dig inte att vakna upp helt symptom fri inom några dagar men det hår sakta men säkert över och det går ändå relativt fort över. Bara fortsätta kämpa så är snusningen snart ett minne blott!
Tack Lurarn och trisent08 för stödet!
Det har varit ett par riktigt tuffa dagar. Fler frestelser och mer krävande situationer än vad jag har utsatt mig för innan. Igår var jag väldigt nära att falla för frestelsen och köpa en dosa, men den förnuftiga sidan segrade, kanske delvis tack vare lite tur med omständigheterna. Just nu är jag rejält nervös också över potentiellt strul med mitt boende, försöker intala mig själv att jag inte ens vet om det kommer bli några problem, så onödigt att ojja upp sig redan nu, men det är lättare sagt än gjort. Hoppas på megaflyt och istället få en annat boende (och att det är ett bra boende, ska på visning imorgon) eller hursomhelst att man får snabba besked (positiva helst :P) och slipper gå och oroa sig.
6 dygn i sträck avklarade iallafall, även om man har lite svårt att glädja sig åt det just precis nu.
1 vecka i sträck avklarat! Wohoo!
+ett par dagar som inte var i sträck, men har inte brytt mig om att nollställa i sluta-appen för en ynka köpt dosa. Så där står det på 10 dygn nu. Det viktiga är det långsiktiga att man blir fri, inte om det är korrekt bokfört varenda dag från start 
Har firat i förskott genom att jag hade beställt “fin-kaffe” som kom ikväll med hemleverans. Det var lite förebyggande tänkt också för att den sortens kaffe borde vara lättsamt att ha med när jag åker bort nästa gång.
Även om det där med boendet inte är direkt är löst så har jag för stunden i alla fall valt att chilla och lyckats ställa in mig på att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt. Det är ju inget som tyder på att det är kris (än iallafall) så om inte annat chilla tills man vet att man har anledning att oroa sig.
I allmänhet tycker jag det väger fram och tillbaka mellan mer motivation och energi tack vare att man faktiskt gör saker för att ordna upp livet för sig själv, motivation från förändring, och kontrasten- de tuffa bieffekterna av slutandet. Projekt man ser fram emot att göra och vetskapen att beroende på dagsform kanske de inte alls är lika “kul” att faktiskt göra i praktiken.
Nästa vecka ser jag fram emot att unna mig konsert + krogbesök till helgen, det var länge sedan nu (vågar inte denna helg). Och så motvikten då att jag faktiskt är sjukt orolig över hur det kommer gå, och fundersam på om det kommer bli något nöje i det överhuvudtaget om man ska nojja hela kvällen, försöka hålla koll på sig. Så till den grad att jag funderar på om jag borde skita i det. Men då skulle kanske ångesten över känslan av att dels göra andra besvikna och dels att “aldrig” själv ha nå kul i sin tur skapa jobbiga känslor och riskfaktorer för att trilla dit. Damned if you do, damned if you don´t.
Men upplever att många av situationerna som slutare blir just så, fast självförvållade då, på ett eller annat vis är det mesta antingen jobbigt eller en riskfaktor eller både och. För skulle man slippa alla såna situationer är man ju ännu mer sårbar om det plötsligt “slår till” något från att ha haft det ganska glassigt
Idag hade jag inte så många måsten men kan tänka mig att det hade varit en riktigt dryg dag annars. Hyfsat dryg var den ju trots inte så många måsten. Tog ledigt i princip förutom att åka på lägenhetsvisning, var så himla trött efter skol-resan.
Lördag-Söndag måste jag få mer grejer gjorda vilket jag väl inte direkt ser fram emot med tanke på hur trött jag har varit och svårt att koncentrera sig. Men det viktigaste är väl att börja få in rutinerna för att göra saker så att det kan “rulla på” mer av sig själv om/när man väl är i form.
Trist att det är så tyst här, bara jag som är “aktiv slutare” för tillfället tro?
Ca 8 dagar avklarade för min del nu då.
Fysiken är fortfarande ganska jobbig med mig, och suget är kvar till och från. Inte alls lika handikappande som första dagarna men det börjar gå över till att bli lite mer lömskt, att man kan bli överraskad när det uppstår igen efter att man sluppit ett tag. Nu kan jag vara hemma hela dagarna om jag vill och då blir det tristessen/slentrianätande att jobba emot, men lättare tycker jag hemma än när man måste vara skärpt och pigg på beställning (passa tider), nu kan man ju passa på att få något gjort om/när man får några bra timmar.
Räknar ca 9 dagar i sträck nu, nån timme tidigt men jag vet redan att jag har klarat den här dagen.
Å ena sidan har jag fått lite återfall av trötthet/apatiskhet -egentligen inte från snusstoppet utan jag var så innan också, tvärtom tyckte jag snusstoppet rörde om i grytan lite så man kände sig bättre stundvis, å andra sidan kanske det är tecken på att man upplever den värsta krisen över, kriser gör väl att man får något slags behov av att jobba med sig själv.
Långsiktigt tror jag det är bättre att känna att man får saker gjorda och strävar mot utveckling, så ska försöka återgå till någon slags sådan plan. Klurig balansgång mellan att inte vara så hård mot sig själv när det känns jobbigt men ändå göra tillräckligt för att kunna känna sig nöjd med sig själv. Idag har mao inte varit den fysiskt jobbigaste dagen men ganska tung mentalt sett.
Känner mig besviken också av att voltaren gel-en orsakade en massa exem, höll på att bli tokig på klådan och brännandet i huden innan jag kom på/märkte att det räckte med en grundlig dusch. Det finns typ inga andra, åtminstone inte receptfria, så känner mig lite nedslagen med tanke på att värktabletter inte funkar för mig mot värk (utom morfin-baserade tabletter men det är ju egentligen inte mot värken utan att man däckar haha!), det hade ju varit trevligt om inte annat mentalt sett att veta att det finns grejer man kan göra för att avlasta sig från smärtor emellanåt. Men tack och lov verkar det just nu peppar peppar inte så jättefarligt i muskler och leder. Halsen värker däremot ordentligt. Den stackarn är tokpajjad av snusen.
En grej förresten som jag tänkt på är parallellen med glass- och skräpmatsberoende jag hade när jag gick upp nästan 20kg för något år sedan, i samband med att livet var väldigt stressigt och man även var ganska deppig, men som jag sen har lyckats bryta mig loss från. Dels har jag gått ner en hel del av vikten men framförallt övergått till inget godis alls, knappt ens kolhydrater, det mesta är möjligtvis en macka nån enstaka gång i månaden när man är på resande fot, och en pytteliten dutt med honung i kaffet + lite man får i sig även fast man käkar lågkolhydrat från grönsaker och mejeriprodukter.
Poängen var egentligen inte restriktionerna eller viktnedgången utan att jag har fått så mycket egen motivation att man kan känna sig trygg med att den förnuftiga sidan kommer vinna om man går på affärn och funderar på om man ska unna sig något för en gångs skull. Inte för att det kanske “måste” bli problem bara för att man t ex köper en påse chips, men jag vet ju rent logiskt sett att man blir inte nöjd av litegrann, suget kickar igång och egentligen blir det bara jobbigare i det stora hela än att man får ut något av det, förutom dom första tuggorna. Lite som -förutom den första snusen (som sannolikt riskerar bli en i en kedja av många fler).
Att jag tänker så om godis/chips/pizza/läsk är ju tydliga tecken på att jag inte är beroende längre - att de delarna av hjärnan inte har så stort inflytande. Än har jag fortfarande sjukt svårt att se att jag skulle kunna få samma relation till snus, men jag hoppas verkligen det. Klurar också på hur man kan utnyttja den inställningen till godis/skräpmat till snusen, det kanske inte är möjligt… Men känns ju klart sundare om/när man kommer till det läget att man aktivt gör rationella val att inte göra det jobbigt för sig själv snarare än att man känner att man avstår något.
Haha och öl eller vin ibland inser jag nu…! Lustigt vad hjärnan gör skillnad på saker! xD
Men försöker hålla nere det till max 2 öl eller motsvarande med en massa kolhydrater i per kväll, om/när man festar alltså, vilket ibland går mindre bra vid t ex en helkväll på krogen inklusive efterfest eller passa tider för band osv som väl är mer aktuellt nu när grejer börjat öppna upp efter covid. Jag är sån lättviktare nuförtiden så jag borde hålla det nere egentligen. T ex efter två glas vin så är vinglig skalle och bakfylla ett faktum. Men jag vete fan hur man ska lösa det, är väl lika mycket junkie i den situationen som med snusen. Visst, jag kan sitta och smutta på ett glas vatten ett tag, men inte timmar i stäck i situationer där man nästan behöver vara lite lullig för att palla med andra berusade människor och väldigt hög musik m.m.
Vatten vatten bara vanligt Vatten :):)
Haha nej den går inte så bra, men försök att vara lite restriktiv när det gäller alkoholen, i alla fall de första 1,5 månaderna. Man känner sig så låg emellanåt utan snus, och då lägga på ännu en känsla som att vara bakis gör bara saken värre, i alla fall för mig. tror dock att det är ganska lika överlag. den känslan att vara låg pga snuset och dessutom en bakis känsla gör att det är väldigt enkelt att gå till affären och köpa snus. för snustrollet älskar verkligen en sådan känsla.
Jobba på nu Irenpanik. Ett fantastiskt bra nann du har gett dig
Tack för rådet Lurarn! Ligger säkert något i det. Spritintaget i sig förstärker ju också känslor om man lyckas tajma en dipp känslomässigt.
Är nog personligen mer orolig för det än bakfyllan, har råkat ut för en del tvivelaktiga beslut om man blir rund under fötterna av flera olika anledningar. Sen så är det (större mängder) kolisar + tobak som ger värst bakfylla IMO, och båda dom försöker jag ju undvika. Helt seriöst skulle jag kunna slippa bakfyllan helt om man håller sig till t ex tequila eller annan ren sprit och ingen snus (eller cigg), men det blir ju mycket riskabelt åt det överförfriskade hållet istället, haha! Överdriven mängd kolisar är det också som ger det där extra snus-suget och cravings efter fylle- och bakiskäk. Fast under tiden man dricker en öl tycker jag det skriker under läppen från första klunken, skillnaden är väl att det skriker mer emellan och efter också om man kommit över nån slags magiskt gräns. Men som sagt, det är svårt att hålla en hel kväll inne på en pub, måste lära mig fin-smutta på whiskey isåfall.
Jag har börjat fundera på vad man överlag borde göra åt den där lågheten. Det kanske inte ens går att förebygga? Tycker överlag det är sjukt hur mycket hjärnan hittar på som om det vore ens personlighet eller egna tankar, men som egentligen bara kommer ifrån fysiska saker som påverkar hjärnan.
11:e dagen påbörjad.
Om beräkningarna i sluta-appen stämmer, vilket jag tror de gör ganska bra utslaget på ett snitt per månad iallafall, så har jag nu sparat min första tusenlapp. Pinsamt hög summa och pinsamt stor kvantitet (ca 25 dosor på 13,5 dagar borträknat den dosan jag köpte på 3:e dagen), över 600 prillor som man inte snusat. Tycker egentligen inte pengarna är någon bra motivation i sig, men något ger det väl att se den där summan och antalet dosor växa. Om man vänder på det hade jag nog gärna varit villig att betala summan för ett års snusförbrukning om någon kunde garantera mig att vara snusfri utan sluta-besvär och abstinens i resten av mitt liv Nollställa hjärnan till icke-snusare direkt liksom, haha!
Idag har jag ont i halsen, vid sköldkörteln, gör t o m ont att andas ibland särskilt om man andas kraftigt eller i vissa vinklar (när man ligger i sängen t ex). Hoppas att det bara är symtom på att saker håller på att läka, eller kanske muskler runtomkring som håller på att ställa om sig, känns i nacken också och ont i huvudet. Det är drygt att man ska behöva ha en massa fysiska besvär länge i efterhand, men mest tragiskt vad snusen måste ha ställt till med.
Ja du irenpanik. Snus och dessa gift är en riktig giftfabrik och man slutar aldrig att förvånas över vad man upptäcker på den här resan. ge det några dagar till ska du se att du mår mycket bättre igen!
Haha du är mer optimistisk än mig du Lurarn!
Men jag har varit här förr. Man ska ju inte utgå ifrån att det alltid blir samma sak, men tidigare har jag alltid haft fysiska besvär länge efter man slutat, det är den största anledningen till att jag verkligen vill sluta, för att jag tror att snusen måste ha ställt till med ganska mycket problem när bieffekterna sitter kvar så pass länge. Tror ju att anledningen att det blir så jobbigt fysiskt när man slutar är att det inte är förrän då kroppen kan börja reparera sig. Det är väl inte ens helt 100 säkert att det ens kommer bli bra, eller kanske att det eventuellt kommer behövas (i nuläget okända) extra insatser.
Det längsta jag klarat på senare år är väl 2-3 månader i ett par omgångar och då har jag fortfarande haft kvarstående fysiska besvär. Rekordet är att fortfarande ha besvär efter nästan 6 månader, fast då körde jag med “sluta röka”-medicin vars bieffekter satt i minst ett år efter jag hade slutat med den, lite extremt och svårt att jämföra mao.
Det skulle ju också kunna vara så att jag hade haft samma problem i vilket fall men att snusen hjälpt en att stänga av. Bränner det rejält under läppen (vilket det ofta gjorde när jag konstant kedje-snusade alldeles för starkt) tar det ju bort fokuset från en del annat. Men jag skulle nog tro att snusen bidragit till att orsaka problemen så det känns bra att tänka att man inte bidrar till att fortsätta förvärra dom utan ger utrymme för att det väl kanske ska kunna läkas till slut.
Som kompletterande info, för jag tror inte jag har skrivit det i den här tråden iallafall, så måste jag ha försökt sluta snusa i minst 8 år nu. Inte stenkoll exakt för man tappar ju räkningen till slut. Inte konstant då såklart, och tyvärr har det ju ofta lett till att man börjat snusa mer efteråt när man trillat dit igen. Man samlar på sig mer erfarenhet med tiden men ett ännu mer befäst beroende och mycket sämre självförtroende i sammanhanget så det är nog kanske status quo i det stora hela. Men viljan att sluta har det egentligen aldrig varit fel på, däremot har jag väl kört “ansvar” som ursäkt och att man kanske inte köpt under tillräckligt lång tid att snus verkligen är så illa… Det är det ju troligen inte beroende på vad man jämför med, men för mig personligen tror jag det är riktigt illa, att jag är lite allergisk mot den t o m, eller att man har andra problem i grunden kanske som blir mycket värre av nikotinet.