Kampen har pågått sedan nyårsdagen. Och nej, det är inget nyårslöfte.
Hittade inte hit (reggade) förrän för ngn dag sedan så dagboken är inte från dag 1 men det spelar mindre roll. Nedan postar jag en text som sammanfattar dag 1-3. Första dagarna var jag inte i skick att ens komma på tanken att skriva ngt alls.
Reflektion från 4 jan.
"Nyårsdagen kl 14 spottade jag ut min sista snus. Utan att ha tänkt alls på det där med att sluta bara sådär efter ca 22 års konstant snusande. Totalt oförberedd i mitt eget medvetande.
Har ju någon dosa kvar i kylen fast det känns inte viktigt liksom den nästan fulla dosan framför mig vid datorn. Den finns där och jag har luktat ett par gånger men inte mer. Vad f-n bestämde jag mig för? Visst, jag har tänkt tanken i förbigående att det vore nog bra att göra ngt åt snusandet. Men inte nu.
3,5 dygn har nu gått och det har sannerligen inte varit lätt. Jag slutade tvärt, dvs ingen nedtrappning, från att ha snusa minst 1 dosa om dagen (portion). De enda tillfällena när jag inte hade en prilla inne var när jag åt och när jag sov. Det hände dock att jag sov med snus men mer av misstag.
Det gick bra att borsta tänderna med snus, tyckte jag. Sista innan jag somnade och första när jag vaknade var min älskade prilla. Min lilla nikotindjävul som följde mig hela tiden och jag gillade eg. min vän.
Jag har dock fått nog och bestämt mig. Återstår att se vem som vinner för just nu känns det som både jag och nikotindjävulen är i brygga. Det väger.
Å andra sidan hoppas jag nu att jag genomlidigt det aboslut värsta och det vill jag inte ha gjort förgäves.
Vad händer då med kroppen så här långt:
dag 1-3 är jag som i en bubbla. Dålig närvaro, trött, koncentrationssvårigheter, påverkan på synen. (texten ser ut har olika teckensnitt beroende på var fokus är). Sömnsvårigheter och vaknar vart 40 min. Första 2 nätterna vaknade jag med andnöd ett par ggr. Livrädd är bara förnamnet och som tur var har det försvunnit.
Inte så lättretlig som jag förväntat mig men visst är stubinen kort.
Finmotoriken är som en 3-åring, fumlig och yr. Livsfarlig bilförare då jag känner att jag är oerhört trög och tung i skallen och att öga-hjärna inte jobbar 100% ihop.
Suget och rösten finns där. – Ta en prilla, bara ett par minuter, så mår du bra igen. Värst efter jag ätit. Tänker på snusandet flera ggr per timme.
Vad är det som driver mig?
Hälsan är tveklöst min största drivkraft. Är trött på krånglande mage, katarrer under ledigheter osv. Känner mig trött och orkeslös då energin sällan räcker till mer än arbetet. Hoppas kunna bli mer stresstålig än idag.
Blir jag en bättre förebild för mina barn samt kan lägga xxxx kr/år till ngt annat är inte det heller försumbart, såklart."
Idag är det 8:e jan och jag har motat bort monstret i snart 7 dygn. To be continue.
