Sitter med den “sista” snusen i käften. Det svider, inte på det guttiga sättet utan på det “du har snusat för mycket”-sättet. Helt medvetet. Senaste veckan har har man kört järnet. Ja ni fattar.
Inte första gången jag tänker “Nu är det sista snusen!” direkt. Det förstår ni nog på titeln.
Skam den som ger sig… skam den som ger sig. Bättre sent än aldrig. Osv!
En bekant till mig har lagt av med sitt snusande sen 2 månader tillbaka. Hon snusade lika mkt som jag gör, dvs ca 1 dosa om dan. Hon slutade med hjälp av plåster.
Egentligen tror jag inte på nikotinläkemedel. Har prövat tabletter o tuggummi. Där slutade det ju som ni kan förstå med att man hade tuggummit under läppen o likaså tabletten. O där satt man med substitutet i käften o saknade the real deal. Så köpte man en dosjävel.
Så nu gör jag ett försök med plåstren. O kom inte o predika för mig om hur nedtrappning drar ut på lidandet och allt det där. Att sluta tvärt funkar säkert prima för somliga, men inte för mig. Jag tror ändå att det existerar en viss logik i nedtrappning. Har gått på antideppressiva tidigare i livet och följde inte rådet att minska på dosen, vilket ledde till en mindre katastrof. Så jag fick byta sort, o den gången trappade jag ner på skiten som jag skulle.
Så, nu från o med imorrn blir det plåster då. O inte lägga nånting under läppen. Sålänge man har nått under läppen samtidigt som man tillför nikotin i kroppen så kommer man fortsätta vara en snusare. Plåster känns som det enda alternativet, inte behöva ha nått i munnen whatsoever. + En jävla ansträngning att hålla sig borta från snuset, o allt vad det kommit att innebära i form av vanor.
Vanor GÅR att bryta, det tar sin lilla tid. Men det går verkligen. Eftersom jag också på senare tid har lagt mig till med endel andra dumma vanor som att äta onyttigt och lägga av med träningen så är min plan att nu gå all in. Gå tillbaka till den livsstil som jag lyckats hålla fram till i somras. Det ENDA i världen som hjälper mot nikotinsug är endorfiner, som man får av ett tungt pass i gymmet.
Och ja, ni har läst det förr, men tappa inte hoppet om mig. Ni fixade det, ni är bäst ni därute som har klarat er. Nu jevlar, vi hörs framöver, antagligen ofta, då jag kommer försöka bli bättre på att skriva av mig här, och läsa era historier.
Den sista snusen får svida lite till, sen ska jag sova, och vakna upp till en annan vardag. En vardag som kommer kännas grå och lite ensam, men sen återgå till det normala igen. För det finns ett normalt liv utan snus. Godnatt!
/Svarta moln
dock så höjer ju nikotin stress så har man väl blitt av med beroendet så kanske man kan lära sig o fixa saker på ett bättre sätt.
