Hej!
Jag har snusat i över 10 år (en dosa om dagen senaste två åren), innan jag bestämde mig tvärt att sluta.
Jag hade kommit till den nivå då jag inte ens uppskattade snussmaken, utan mer rutinmässigt stoppade prillan under läppen.
Jag hade till och med tankar på att aldrig sluta eftersom “snuset var en del av mig”, sådana dumma tankar for igenom mig.
Efter alla prishöjningarna i kombination med hjärtarytmier, blev jag både rädd och förbannad. Och slutade tvärt utan nikotinhjälpmedel eller sådant. Jag såg det även som en slags “bära eller brista-utmaning”.
Jag har inte återfallit en enda gång hittills.
Effekten av att sluta tvärt för mig:
dag 1-3: Medelsvåra koncentrationsproblem. Vilopuls sjönk från 65 till 48!!! Frusenhet.
dag 3- 2 månader: Frusenhet, fortsatt låg puls, oförmåga att få upp pulsen till över 130. BÄTTRE koncentration. Drömmar om snus. Impulser att gå och köpa en snus. Impulserna försvinner dock efter 15 sekunder.
2 månader till 4 månader: MIndre frusenhet, vilopuls upp till 56 (där det ligger än idag). Perioder av depressioner och hopplöshet.
4 månader och framåt: Inga depressioner, ingen frusenhet, inga snusbegär. Snus-kylarna i affären, lägger jag inte ens märke till.
MItt bästa råd är att sluta tvärt. Det finns inga genvägar. Hjärnan ställer om sig snabbare om man vägrar den nikotin.
Observera att nikotinet inte är hela boven i dramat. Det finns även ett psykologiskt beroende. Men även det psykologiska beroendet påverkar dopaminet i Hjärnan. Jag rekommenderar INTE nikotinfritt snus.
En annan sak jag gjorde var att jag inte slängde min snusdosa direkt. Jag hade den på skrivbordet i fem dagar. DEtta gav mig självförtroende eftersom jag inte försökte “gömma mig” från snuset genom att förneka att det fanns i min omgivning. På det sättet var det jag som hade kontrollen, redan i början.
Andra saker som kan vara bra att veta: Jag gick INTe upp i vikt. Jag började inte överkonsumera tuggumin eller godis. Allt detta är en myt.
Lycka till.
/Milan