Hej forumet!
Jag har för andra gången under mitt 17-åriga beroende slutat snusa. Första gången var jag dålig i magen och var allmänt trött på det. Torskade på en festcigg efter 4 mån. Denna gång beslutades det på hösten under en blöt och kedjesnusande & rökande kväll att nu får det vara nog, och att Februari var tiden då skiten skulle ur systemet. Hur mycket jag än snusade var jag inte tillfredsställd, och tandköttet skrek.
Nu tre månader senare är det bara jag kvar utav 5 tappra som “slutade” samtidigt.
Dag 1-2. Ganska lugnt.
Dag 3-7. Ett rent helvete. Vaknar på nätterna, omöjligt att fokusera, en dimma. Gick inte att jobba över huvud taget. Får tacka mina överseende kollegor. Fuskade med onico och vissa dagar även kraftiga smärtstillande.
Dag 8-21. Från ett rent helvete till ett lite mildare helvete. Mot slutet lite bättre fokus och normalisering, men inge kul alls. Enda vinsten är piggare på morgonen och tröttare på kvällen. Får tillbaka en “normal” dygnsrytm. Över lag en viss upprymdhet. Mot slutet bestämmer jag mig för att skita i onicon och tuggar tuggumi.
Dag 21. Fredag. Kommer hem från jobbet och jag vill bara skita i allt. Skall över till en granne på AW och bestämmer mig för att dricka en flaska vin på kort tid, köpa hämtpizza och onico. Helt plötsligt mår jag prima! Det vänder!
Dag 22-49. Mår bättre och kör på onico. Här följer en period där jag (utan att döna i mig en flaska vin och en pizza) har en ganska normal vardag. Känner mig kroniskt deprimerad, men det känns så tydligt kopplat till snusen att det inte tar fullt så styggt ändå. Vaknar lite på nätterna.
Dag 50-80. Här någonstans klingar depressionen sakta av, och övergår i en vag “saknad” och lite “desorientering” livsmässigt. Har under hela vägen druckit massor av kaffe. Kanske 6-8 koppar om dagen. Har även känt ett lite starkare sug efter själva alkoholen när det vankas krogen. Detta då jag till skillnad från de första veckorna snarare känner en lindring och avslappning av alkoholen. Dricker dock inte ensam, och verkligen inte varje dag. Sover fler hela nätter.
Skaffar personlig tränare och rör mycket på mig generellt. Känner en rastlöshet som till stor del är positiv, då den gör Netflix och datorspel onjutbara. Dagarna går väldigt fort. Börjar känna att det här går bra och var så himla rätt beslut. Är inte sugen på snus även om “saknaden” kommer då och då. Har mycket energi och allt känns lite “nytt”. Gött!
Dag 80-92. Fortsatt sugen på alkohol, och har ibland tagit ett glas vin innan läggdags. Har funnits mycket snacks o godis både på jobbet och privat pga påsk och liknande, och har utvecklat ett söt/kolhydrat-sug som jag inte hade de första 8 veckorna. Magen verkligen kurrar. Grymt frustrerande. Hade en grymt skakig helg viljemässigt, men är fortfarande nikotinfri.
Dag 93. Idag.
Har igår och idag inte druckit alkohol eller tillfört ovanligt mycket snabba kolhydrater. Tänker att jag fortsätter så, men med något undantag i veckan. Har återfått viljan och lite lugn. Är inte snussugen (har inte varit det sen dag 2 typ), men ibland blir jag sugen på en cigg. Tycker onicon hjälper mycket.
Frågestund!
-Är den här jakten på dopamin (alkhol, snabba kolhydrater etc) som jag haft det sista en frukt av att jag är dopaminsvält pga inget nikotin? Går det över? När gick det över för er?
-Har ni också fått/skaffat er nya liv efter ni slutat? Jag känner att jag verkligen måste hitta nya rutiner o saker som upptar min tid än jobba-krogen-jobba-rejv-jobba-krogen.
-Jag snusar “Zeroberg” även om jag refererar till det som onico. De saknar en del av de ämnen vår kemist på forumet refererar till som “soda”, och känns mindre som snus än onico. Är det huvudlöst att fortsätta med det i 3-6 månader till?
-Kom gärna med reflektioner o tips över lag.
Tack! 
När man brukar nikotin så skjuter man dopamin nivån rätt högt upp, likaså med alkohol och socker.
Avslutar man ett beroende så kan lätt ett annat uppstå, då man kanske tar sig en godisbit eller liknande ökar man dopamin nivån igen och brukar då känna att begäret av nikotinet minskar.
kan bara svara på din första fråga då jag inte kommit så långt i mitt snusfria liv, dock strax 2 år “socker fri”, jag har haft mina dippar då å då men jag har mitt sockerberoende under kontroll.
Det går över, för mig var de extremt jobbigt att hålla mig undan godis/kakor å all skit samt skräpmat, men när det var som absolut värst och jag väl lyckades hålla mig ifrån sockret så kan jag som lättast beskriva det något såhär:
Tänk dig att du klättrar upp för en riktigt jobbig bergsvägg, extremt kämpigt och när du väl kommit över kanten uppe på toppen får man en sån otrolig lättnad i kroppen, man kan slappna av helt och hållet för du är på säker mark!
ungefär en sådan känsla hade jag då socker begäret var som värst och en vacker dag så bara släppte det.
mitt skrivande kanske är lite flummigt och inte alls till hjälp eller svar på din fråga, men jag hoppas jag har bidragit till något åtminstone.
Lycka till med socker snus å allt vad livets motgångar har att erbjuda. Har du klarat dig närmare 100 dagar ifrån nikotin så har du garanterat ett psyke såpass starkt att du klarar socker skiten också
Tack för pepp Tourniquet!
Är sjukt mycket stabilare nu. Vände typ dag 97 efter ett par dagar av hålla sig från belöningar. Att skita i socker/snabba kolhydratrt hjälpte att stabilisera tillståndet.
Kör fortsatt mycket på träningen, och har även varit ute och vandrat en del.
“Maxar” väl fortfarande en gång i veckan alkoholmässigt, men tror det har med annan problematik att göra egentligen. Blev bara förstärkt när jag slutade med nikotinet snarare än att det är en frukt av detta. Håller dock antalet kvällar nere till 2 i veckan.
En reflektion är att många här mest skriver när det är jobbigt (vilket är rimligt). Men till er som bara har några dagar bakom er kan jag hälsa att det både är och inte är så jävligt som det låter. Det är jävligt i perioder/stunder, och det är de ni kan läsa om här.
Bara att kämpa på när man har en dip, man blir belönad
Dag 231, fortfarande nikotinfri!
Kickade nikotinfria snusen för tre veckor sedan. Jag insåg lite hur meningslöst det var när att brittiska bekanta ville ha en snus, och jag fick förklara att det inte var något nikotin i. Varpå de frågade vad poängen var 
Dock får jag erkänna att vanan är en stor del av suget. Stick i stäv med “Äntligen ickerökare”-boken som menar att det är 100% nikotinet som är boven i dramat. Även om det finns faktafel o är lite Tv-Shop/Scientologi-varning på “Äntligen ickerökare” kan jag verkligen rekommendera den. Hjälpe mycket mot klassiska tankefällor som nikotintrollet tar upp.
Har lagt in en papperstuss vid några tillfällen (krogen så klart). Men målet är att det skall slutas med det också. 1 November är deadline på att aldrig ha något under läppen.
För egen del har även det nikotinfria varit ett bra stöd under det första halvåret. Klart att det är bättre att hoppa över allt vad substitut heter, så har man allt klart på en gång. Men jag tror inte jag hade löst det utan det nikotinfria.
Kolhydrater o alkohol är under kontroll, men kaffet är uppe på höga nivåer igen efter stoppet med nikotinfri snus.
Mår över lag jävligt mycket bättre jämfört med när jag snusade. Otrolig skillnad i energi o livskvalitet. Som man ser i mitt första inlägg var det ingen lätt resa, och jag har stor förståelse för de som tvekar på att sluta. Men har man BESTÄMT SIG så går det, och det är sjukt värt det!
Härligt att höra att du mår bättre nu än som snusare! Och inspirerande!
Dag 314 som nikotinfri!
Får först erkänna att fejksnusandet drog igång igen efter kanske 4 veckor utan. Jag motiverade det med att det var en period med livsavgörande beslut och att jag fan var värd en dosa Zeroberg. Segt att det inte höll, men jag känner inte att det är världens katastrof. Det är väl också just det som gör det så förbannat svårt att sluta med fejksnusen.
Är fortfarande 100% dedikerad till att vara nikotinfri, och upplever fortfarande en markant bättre livskvalitet.
Har t.ex. satt upp ett mål att klättra upp för tre 4000-6200m berg fram till nästa höst, och prickade av det första hörom veckan. En barndomsdröm som helt försvunnit bland öl och tobak. Är även inbokad på GBG-varvet till sommaren. Hade knappt sprungit 2,5 km innan jag slutade med nikotinet. Nu springer jag fler gånger i veckan.
En tanke som slår mig är att jag inte kan vara snusfri utan att sluta snusa. Men fördelarna med att bara vara nikotinfri är enorma, och det kanske räcker så? I alla fall ett tag till.
God jul och gott nikotinfritt nytt år!
Dag 378 som nikotinfri!
Årsdagen sammanföll med avslutandet av en vit månad så det blev ett jäkla firande.
Ytterligare en aspekt av att sluta med en drog: man ser över ens andra laster. Har inte haft en vit månad sen jag var 16-17 typ, förrän nu!
Fått lite bråkiga knän som gör att jag inte kan löpa för tillfället. Rör till rutinerna lite, men kör på gymmet istället. Är inte så jäkla kul att springa i snömodd ändå. Har gjort att jag kanske haft lite tuffare med alla lasterna sen årsskiftet. Satan vad träning hjälper!
Tänker ibland på vem jag var när jag gick på nikotin, och är en helt annan människa. Har även fått höra det från folk jag inte träffat på länge. Ev skit som kommer i min väg hade även kommit när jag snusade, och jag är mycket bättre rustad att möta dem som icke-nikotinist.
Keep up the good work både nybörjar-slutare och veteraner därute!
Kul att läsa att det går fortsatt bra för dig!
Precis som du säger blir man en helt annan människa utan nikotin. Helt otroligt egentligen…
525 dagar nikotinfri (ish)
Jag och mina Zeroberg kör vidare på vårt nikotinfria liv. Funkar fint, och då är det ändå spädbarn inblandat som jag tänkte skulle vara en farlig “ursäkt” att hoppa på tåget igen. Men har inte varit några problem alls Också en himla go känsla att inte vara nikotinist när man får kids.
Håller fast i träningen och prioriterar det framför krogen när jag har egentid.
Däremot tog jag två bloss på en cigg i helgen! Var inte dumt, men inget som jag var sugen på dagen efter eller nu i veckan. Kan förvisso känna en viss “hungrighet” denna veckan som kan vara kopplad till helgens bloss. Känner dock inte alls för att röka eller nikotinsnusa så tänker att det är lugnt. Men kan vara bra att veta att det (eventuellt) kostar i form av “hunger” om jag blir sugen på ett bloss igen.
Kör hårt nya o gamla slutare o ha en go sommar!
653 dagar nikotinfri
Pratar i förra inlägget om en hunger. Har trott att den varit rester av ett långt nikotinbruk plus socker/kolhydratsug. Men var på en hälsoundersökning härom dagen och det visar sig att jag gått ner 9 kilo sedan jag slutade med nikotin. Och då var jag inte överviktig från början! Hungern var alltså att jag var hungrig
Har sänkt min fettprocent, så det är inte bara vikt jag ville behålla som jag tappat. Men som smalt byggd är det tråkigt att tappa surt förtjänade muskler.
Läste en annan tråd där många pratar om hjärtat. Jag hade bitvis högre och hårdare puls, oregelbundna slag etc. Men kan inte minnas att jag haft det på evigheter! Har helt missat att det försvunnit.
Har bestämt att nikotinfria snusen åker sista Januari (2årsdagen).
Dag 801
Övergick från zeroberg till upphackad ingefära. Funkade fint, men efter ett tag fick jag lite ont i halsen av det. Dessutom sammanföll det med att ingefäran började se lite sunkig ut i dosan, och jag var på resande fot.
Bestämde mig för att helt oplanerat bara skita i det.
…och det har gått super! Har inte gått så här länge utan något under läppen sedan jag var 16
Jag har latent lite sug efter saker som ger dopaminet en skjuts verkar det som. Trist, men fejksnusen hjälpte inte mot det, och då kunde jag lika gärna sluta med det.
Förbaskat bra jobbat! +800 dagar är inte dåligt! Bra att du kastade substitutet.
Tack för dom fina orden! Lika enormt sakta som jag tyckte dagarna gick när jag stod på ditt dagantal, lika snabbt har hela processen gått så här i efterhand. 800+ har gått enormt fort!
Det går också längre o längre mellan gångerna jag tänker på att ha något under läppen. Känns fint.