30 års snusande är över

Dagbok
1

Hej. Ny medlem här som genom åren läst era inlägg med stort intresse. Nu skriver jag själv för första gången. Anledningen är att jag nu känner mig redo att sluta.
Vet inte hur mkt jag kommer skriva, men jag lär behöva stöd & motivation och kommer i vart fall kika in här med jämna mellanrum.

Kort om min tid som snusare: är 42, har snusat i 30 år (!!). Började med Ettan lös, gick över till general portion och sen grov white. För 10 år sen urartade snusandet och jag fick gå över på lågprissnus för att inte sätta familjen på fattighuset.

Men nu är det slut. Det måste det vara. Har grubblat länge men inte kunnat sätta slutdatum. I stället valde jag i dag, söndag 7 april, att inte köpa ny stock. Vid kaffebryggaren ligger en dosa med några få påsar.
De är där för att utmana mig. Hoppas kunna kasta dosan åt soporna om några dar.

Jag kan knappt räknas som slutare än, handlar bara om nån timme utan snus. Men likväl rekord för mig i vaket tillstånd, så illa är det.

Jag räknar med ångest, ilska och sorg. Är skitnervös för detta. Det är ändå min bästa vän som jag lämnar.
/Magnus

2

Du är den person som du är, det är vi alla. Skippa snuset så blir du en gladare människa. Ångesten skapar du själv om du inte är säker på din sak. Vill du sluta, så bestäm dig för det utan frågetecken. Du väljer - inte snuset, kom ihåg det!

3

Lycka till! Ställ gärna in räkneverket så kan vi andra se hur långt du klarat. Åker du dit igen (nej gör inte det) så är det nog bra att erkänna det. Jag har slutat några gånger och pågrund av skam har jag tjuvsnusat inför mina nära och kära. Jag tror att det är bra att kasta snusdosan. I ett svagt ögonblick kan detta vara då du trillar ner i fällan. Jag har själv åkt ner i fällan pågrund av en sparad snusdosa. En annan gång kastade jag snusdosan och i det där svaga ögonblicket hade jag glömt detta. När jag insåg detta, var det bara att rida ur stormens natt och sikta på morgondagen då affärer och kiosker öppnat. När den nya dagen kommit hade abstinensen lagt sig och jag siktade på nästa dag, nästa dag och nästa dag osv…

4

Hej igen.
Då i april gick det åt pipan. I backspegeln är det tydligt. Jag var inte redo och det funkade inte ens i 2 dar.
Men mer glädjande då är att jag varit snusfri sen 26/8!
Jag slutade tvärt, köpte plåster men har inte behövt något.

Det har gått bättre än väntat, visst har jag känt sug, upplevt ilska, sorg och plötsligt brutit i gråt men på det stora hela känns det ok!
På plussidan: redan bättre munhälsa, ser ut och känns fräscht! Redan 800 spänn på sparkontot och en lägre vilopuls…
Tyvärr känner jag att sömnen inte funkar. Vaknar en gång i timmen nattetid för att till slut gå upp kl 05. Varje dag.
Hoppas det vänder!

Ja, detta var min lägesrapport! Kämpa på alla! Det här fixar vi!

5

Bra där positiv.

På den igen bara.

Ha en bästa måndag

Vante Ante

6

För den som är intresserad och kanske söker stöd - så här var min vecka 1:
Natt mot måndag: Bestämde mig för att sluta. Verkställde beslutet strax före klockan 10 måndag förmiddag, två timmar innan jag skulle återgå till jobbet efter 8 veckors semester.

Måndag eftermiddag: Allt kändes bra. Lite för bra. Köpte två påsar morötter för att ha på jobbet. Åt upp båda.
Måndag kväll: Började må dåligt, kände mig ledsen, tom. Men positivt ändå att jag inte kände tomhet under läppen, ej heller sug.

Tisdag förmiddag: Dagen började i lika bra humör som måndagen slutade. Kände mig pigg och fräsch. Saknade snuset till morgonkaffet men det gick över galet fort. Köpte fler morötter (minipåsar) innan jobbet. Åt upp båda på två timmar.
Resten av dagen funkade, visserligen hade jag lite huvudvärk och yrsel men med täta vattenkontroller gick det bra. Kände mig kanske något lite avtrubbad, som om jag betraktade livet lite från sidan men även den känslan släppte med vatten.

Onsdag:Det stora bakslaget. Vaknade på risigt humör. Betedde mig riktigt illa mot min fru och våra barn. Sedan grät jag. Jag låg på golvet och grät. Men efter att ha ställt mig upp, slagit näven i bordet och gett mig fan på att det här är löjligt: jag är man över mina egna beslut, jag är inte mitt beteende, snuset äger inte mig osv så kunde jag gå vidare genom dagen.
Sen släppte det värsta faktiskt. Har inte mått dåligt what so ever sen mitt psykbryt på golvet.

Resten av vecka 1 har varit bra. Det känns då och då som jag skulle vilja ha en snus men den tanken går över på nolltid. Det jag tror jag behöver jobba med är vanan. Händer ofta att händerna går ner mot fickan för att känna på dosan (som ju inte finns där). men det ska nog ge sig.

Biverkningar: De första dagarna var magen i uppror, gick på toa hela tiden. Vet ej om det var pga av snusstoppet eller morötterna…
Sömnen är dock under isen. Jag vaknar i princip varje timme under natten. känns som om jag har sovit i 8 timmar varje gång när det bara är max 45 min. Sen vaknar jag klockan 5. Hoppas innerligt att det här slutar snart.

Om mig: 43 år i år, har snusat sen jag var 12. Börjad med Röda lacket, gick över till grov och fastnade sedan för general. Efter inträdet i vuxenlivet gick jag över till grov white portion men har de sista 7-8 åren snusat lågprissnus som knox och granit (sannolikt pengarna…)
Jag betraktar mig nu som en en före detta storsnusare. Låg på cirka 2.2 dosor om dagen sista två åren. Kunde inte gå och lägga mig om inte dosan låg bredvid. Det första jag gjorde när jag vaknade var att gå upp - med dosan i handen - och borsta tänderna så att jag kunde snusa innan jag morgonkissade.
Helt sjukt.

Metoden: Slutade tvärt. Inget under läppen. Inga läkemedel. Bara morötter första dagarna plus kopiösa mängder vatten.

När jag slutade köpte jag ut ett paket plåster på stark styrka. Har inte tagit dem än och tänker inte ta dem heller. Om någon vill ha/behöver så hör av så kan jag skicka. Bjuder på kostnaden.
Håll tummarna för att det här fortsätter lika fint!

/Magnus

7

Lycka till!

Efter en vecka har du gjort det absolut värsta. Efter 14 dagar kommer det till och med kännas helt ok.

Det luriga är dipparna som kommer senare. Jag tänker på 40 dagars depressionen. 120-140 tycket jag personligen var brutalt hemska. Jag har aldrig varit så deprimerad i hela mitt liv.

Det tog mig ganska exakt 9 månader att känna att jag var igenom. Det tog även flera andra här 9 månader. För vissa gick det fortare och för vissa tog det ännu längre tid.

Kom ihåg att allt blir bättre, även om det går sakta. Att gå igenom vecka ett igen är ju inget kul alternativ, så bättre att fortsätta sluta snusa tills det går över. Allt blir bra, en vacker dag, men det kommer många toppar och dalar tills den dagen kommer.

8

Tack Fahlgan! Har läst din dagbok och förstår vad du menar.
Idag känns det inte alls så bra som tidigare. Där jag innan kunde se på det här utifrån ”en dag i taget” har jag nu fått ställa in det på timme för timme.
Handlar i nuläget inte om något djupt sug, mer en tomhet (psykisk och fysisk). Jag kontrar med många täta vattenkontroller. Än så länge går det men jag längtar så innerligt tills jag kan kalla mig snusfri.

9

16 dagar som snusfri och det känns otroligt bra!
Fint tandkött, varmare fingrar och fötter och en grådassighet i ansiktet (som jag alltid trott var genetisk) är borta.
Övrigt på plussidan är att jag känner mig gladare och faktiskt lugnare. Trodde det skulle vara precis tvärtom.

Känner mig återställd, på ett behagligt vis. Har varit på fest och utsatts för öppna dosor: inget problem. Kan passera en snuskyl på Lidl utan att vilja bryta mig in och har till och med klarat av ett par extremt stressiga deadlinekänsliga publiceringar :+1:.

Snussuget är jättelitet. Märkligt. En rolig grej dock: drömde i helgen att jag snusade general lös, vaknade o trodde att jag behövde skölja munnen. Extremt god och mysig dröm men ännu bättre känsla när jag insåg att det var långt från verkligheten :grimacing:

Kämpa på, alla :+1:

10

Bra där :slight_smile: positiv.

Det är b a r a fördelar med slutandet.

Vante Ante

11

41 dagar nu och jag känner mig allt mer som en före detta snusare. Har inte stött på några större problem, tvärtom är allt fortfarande relativt enkelt.
Intalar mig att det, för mig, hänger på inställningen och att jag liksom var klar med snusandet.

Effekter hittills: Sover fortfarande rätt risigt på natten men somnar lättare. Den första veckans oro i magen är borta och jag känner mig mycket mer energisk.

Saknar inte snus vare sig i vardagen eller till fest. Kan fortfarande gå förbi en snuskyl på Lidl utan att falla i gråt och jag har suttit bredvid snusare med öppna dosor, har fungerat.
En lustig grej dock: upptäckte att jag gick oerhört nära två rökande främlingar på stan, insåg att det nog var för att jag ville ha deras tobaksrök.

Utgår från att det goda humöret håller i sig.
I övrigt är det inte mycket mer att säga än lycka till åt oss alla.

12

Snart 50 dagar, en milstolpe. Har sista veckan drabbats av ett par rejäla sug men inget som inte gått att stoppa.
Satsar nu mot 100 dagar. Känner mig stolt, stark & segerviss!

13

Alltid bra att sätta upp egna mål.

Var stolt & le stort :slight_smile:

Vante Ante

14

Tack Ante! 52 dagar och jag känner en glädje i att bestämma själv över mina val och mitt liv.

15

Låter stabilt Positiv! Hoppas din resa är fortsatt ok. Finns inget bra med snus!

16

Hej alla. Nu har det gått 156 dagar och det rullar på. Jul, nyår, stressiga dagar. Allt avklarat. Det har dock inte funkat 100 procent det sista. Har märkt att tankarna på snus kommer lite oftare och gärna när jag minst anar det.
Ännu ingen risk att jag tar ett återfall. De 12 000 på snuskontot funkar kanon som morot, men lite nervös blir jag.

Ville egentligen bara skriva av mig. Kämpa på, alla.

17

SNYGGT! Stor inspiration. Uppdatera gärna mer snart. Varje berättelse som dyker upp här gör min egen resa lite lättare.

18

178 dagar nu och det känns mest som rutin. Längtar orimligt mkt till 200 dagar. Varför? Vet inte. Kanske för ett jubileum? Som en milstolpe.
Kroppen är i bra trim. Varm inombords och jag sover som en stock. Otroligt mycket mer piggare än som snusare. Kul! Också kul att tänderna är så vita att en akut-tandläkare undrade om jag blekt gaddarna. Inte en fråga jag nånsin räknat med att få…

Utmaningar finns det trots allt: det kommer ett snussug lite då och då. Inte oövervinnligt och inte som i början men ändå där. Min strategi: att låta mig lockas med och acceptera att jag varit beroende men nu sagt nej. Inte skitlätt direkt men För mig funkar det.
Magnus

19

Oj! Snart 300 dagar sedan mitt liv började bli bättre. Måste säga att det fortfarande känns oerhört bra. Jag är inte i närheten av att falla tillbaka, åtminstone känns det så. Utmaningar har inte saknats; hård påfrestning på jobbet som sammanföll med snusstoppet (kass tajming men gick bra). Sen bytte jag jobb och började på nya just när Coronakrisen utbröt. Min fru fick kicken (Corona-relaterad nedskärning) och i början av maj dog min pappa. Alldeles för ung.

Inte en gång under denna turbulenta tid har jag ens varit i närheten av att VILJA ta en snus. Däremot var jag ytterst NÄRA att bomma en cigg av en läkare på sjukhuset på morgonen efter att vi kramat pappa farväl på IVA.
Men jag stod emot och fann istället stort stöd i de många berättelserna här.

I dag känner jag mig stolt och mer säker än nånsin på att jag kommer fixa detta.
Tack alla för era ärliga och raka vittnedmål som jag tror hjälper oss alla.

Glad midsommar!
Magnus

20

10 juli 2022. Snart tre år sen jag slutade snusa.
Det är inga dimmor på himlen. Inga tankar på snus. Tänker att slutandet gick bra, var enkelt.
Läste min tråd här och inser att jag nog förskönar min kamp, brukar påstå att det tog tre dagar, att allt var över sen. Så var det inte riktigt, förstår jag nu. Utmaningar saknades icke.

Men. Det gick. Och det kommer gå bra för dig med. Tro på dig själv, bit ihop när det känns tufft och bryt ihop om du behöver. Sen kommer du ut på andra sidan.
Lycka till. Glad sommar, alla.