Har som titeln säger hållit upp med snus/nikotin i 58 dagar.
Jag är nikotinist sedan kanske 10år tillbaka.
Läst lite sporadiskt i några dagböcker här som hjälpte vid de första 3 veckorna.
Har ett tidigare försök för några år sedan, då gav jag upp runt dag 90. “Det blir ju aldrig bättre! insert svordomar”.
Hoppas på att kunna gå längre den här gången. Jag läste i någon av dagböckerna här att efter runt dag 270 gick det lättare.
Vilken sjuk drog det här är.
Har på snart 60 dagar haft många jobbiga prövningar.
Första 3 veckorna med genomsvettade lakan i sängen. Max 2-3 timmar sömn per natt osv.
Runt Dag 30 slog abstinens till ordentligt som höll i sig några dagar.
Idag vaknade jag och sträckte mig efter snusdosar (vilket jag inte gör varje morgon längre tack och lov). Och abstinens hela förmiddagen sedan 05 då jag vaknade och krävde snus.
Så, när fan blir det bättre? Är det 9 månader eller ännu längre? Hur har det varit för er andra?
Hej!
När jag går tillbaka och läser min väg jag ännu vandrar så var det vid 9-månader som jag verkligen blev fri än mer. Personligen är dt oerhört viktigt att ta hand om sig. Rörelse för kropp och andra glädjekickar för att släppa tankar på snus. Gick mkt upp och ned för mig från börja liksom för dig, men kurvan planade ut för mig vid den tiden. Nu när jag ibland blir sugen på snus har det mest med tanke och psyket att göra. Vet orsaker till suget men vet helt klart också att det försvinner.
Jag tänker att allt jag gjort och kämpat för är så snabbt förstört av en ända snus, ja det är sjukt vilken drog!
Lycka till och du vet att många följer dig säkert här och stöttar.
Intressant, det kanske var i din dagbok jag läste ungefär runt 9 månader?
Det många skrivit om att romantisera snuset, jag kan bara hålla med. Nån del av hjärnan jobbar hårt på att intala mig att allt var bättre med snus. Det är glesare och glesare mellan anfallen man får att man måste ha snus. I början var det dygnet runt, varje sekund vaken tid. Nu är det ett antal gånger i timmen. Men ibland större delen av en dag helt utan bekymmer. Men när snusbegären kommer så är det kraftigt!
Så fort man får en motgång, liten som stor. Ja då letar man efter snuttefilten direkt. SNUS. Och det är kraftiga impulser att gå till affären och köpa snus.
Slutet av vecka 3 gav jag upp, köpte snus. Kom hem och lyckades att motstå frestelsen att ta en snus.
Tack! för lyckönskningarna. Hur känner du nu efter snart 550 dagar? Får du begär fortfarande?
Hej!
Känner igen mig i varje ord du skriver hur det var också för mig i börja på resan.
Så du ha en dosa hemma menar du men ej tagit någon prilla? Eller har du kastat bort den?
Nu är det underbart och harmonisk men kan få sug vid PMS om jag liksom ej ta hand om min. Är de omständigheterna med psyket nuförtiden jg syftar på.
Sköt om dig och stå emot!
Jag har kvar dosan i kylen, men jag har inte tagit någon prilla.
Helt bisarrt att du fortfarande efter 550 dagar kan få sug. Vilken vedervärdig drog nikotin är.
60 dagar! Idag känns lättare än tidigare 3 dagar som varit relativt svåra.
Kör igång ett test med lchf idag. Kanske jämnare blodsockernivåer gör det lite lättare att glömma bort den förbaskade snusen.
Uppdatering. 80 dagar nu!
Som tidigare veckor så har det gått med varierat resultat.
Ska man vara positiv, vilket man ska Så har det mestadels gått bra. Det är längre och längre perioder som är utan bekymmer.
Däremot är det de riktigt kraftiga kallen man får efter snus som är väldigt jobbiga och random.
Vid stress kan kallen bli riktigt kraftfulla och man överreagerar på saker. Likt en pundare är en “fix” det enda man vill ha.
Har haft en tuff tid på jobbet, särskilt Måndag, Tisdag denna vecka som varit extremt tunga och det har faktiskt varit nära flera gånger att jag knatat i väg på affären och köpt mig ett par dosor tålamod.
Varit betydligt otrevligare än vad jag hade behövt vara mot flera personer på jobbet.
Idag har jag arbetat bort det mesta som lastat ned mig på jobbet. Vaknade 05.15. Klev upp och gjorde en rejäl frukost innan jobbet och inte ens till kaffet efter frukosten saknade jag snus.
Ni andra som är i den här situationen, försök komma ihåg att de jobbiga perioderna går över! Hur jobbiga de än känns för stunden.
Detta gäller främst mig själv då jag inte alls är ute ur skogen ännu. Så jag behöver mantra det här.
Förra gången för några år sedan då jag försökte sluta har jag för mig att det var runt dag 90 jag åkte dit igen. Så jag är förberedd den här gången med förkunskap.
En sidnot. Jag avskyr att folk i min omgivning verkar tro att sluta med nikotin är gjort på en vecka. “Grattis att du slutat!”. De förstår inte hur långt lidande det är. Man vill bara skrika åt dom att DET ÄR INTE ÖVER ÄN! Så enkelt är det inte
Jag gissar att det är därför så många behöver flera försök att sluta. Eftersom man inte är beredd på hur jävla svårt det är och vilken enorm tid och karaktär som krävs.
Hur som helst, jag tar de små vinsterna. Och min lilla vinst idag är att det är mycket bättre idag än igår och vetskapen att det blir lite lättare för varje dag man trotsar stundtals intensiva svårigheter.
Ja att sluta är en process som pågår. Livs stils förändring
är ett ord jag myntat.
Det är mycket där vi kan visa; viljan, motiveringen
och pannbenet. Så desto tjurskalligare desto bättre
Jag vet att jag blev arg på mig själv om jag skulle
trilla dit på bara en. Då hade kampen ju varit till ingen
nytta. Nåväl, tanken var ju bara att Det här kommer jag
igenom. Folk lever utan nikotin hela tiden överallt.
Jag känner som du beskriver, det som tar en igenom de värsta kallen är ilskan över att ha lidit så länge för gäves om man ger upp.
Livsstilsförändringar är något som pågår för mig. Kosten omlagd och sömnen är stort förbättrad.
Så gott som uteslutit socker. Så vikten är under kontroll, det är skönt i alla fall. Och man känner att hälsan förbättras.
Nu är det bara träningen kvar, men har inte kommit igång där än. Snart förhoppningsvis.
91 dagar eller 13 veckor idag!
Tycker inte det går lättare än, men jag kämpar vidare.
Hjärnan har romantiserat snuset hårt på sistonde.
“90 dagar och det går inte lättare, inte dags att börja snusa igen? Det är inte värt mödan”,
“Du börjar bli fet, snus löser problemet direkt :D”.
Man blir fartblind dock. Saker jag numera tar för givet är att jag suktar inte efter snus på morgonen när jag vaknar.
I början sträckte man sig efter snusdosan direkt man vaknade.
Stora delar av dagen tänker jag inte på snus. Det var en omöjlighet för några veckor sedan.
Efter lite självrannsakan så märker man snabbt att det går visst lättare! Det är bara att det förtränger man.
100 dagar! Känns som en delseger.
Har haft några bättre dagar nu. Börjat styrketräna. Jobba bort fläsket och må bättre!
Det är motigt ännu men det går bättre nu!
110 dagar!
Har haft några bra dagar och nu några väldigt väldigt tuffa dagar.
Grillning och öl, soligt väder. Tydligen triggar det snussuget hos mig något enormt.
Jag biter ihop och inser att man inte ens är halvvägs än.
Nu börjar tiden gå fort. En månad till har gått och det är inga större bekymmer vanligtvis längre.
Hade ätit väldigt lite/dåligt idag så fick en enorm abstinenskänning efter snus på eftermiddagen. Det gick över efter en rejäl måltid och en cykelrunda.
Lite väl tidigt att ropa hej kanske, men det börjar kännas som att jag har klarat det.
Statusuppdatering.
Köpte cykel i sommar så har motionerat en del mer tack vare det. Fått ned vilopulsen till 60 vilket är bra.
För det mesta går det bra i övrigt, men… har tyvärr haft några riktigt jobbiga dagar nu.
Kraftig abstinens kom som en blixt från bar himmel, riktigt kraftigt och ihållande några timmar. Lika kraftiga som första månaden jag slutade.
Jag hoppas verkligen att det börjar bli sista rycket nu innan kroppen ger upp och inser att nikotin inte kommer tillbaka.
Förutom dom här infallen så går dom flesta dagarna förbi utan en tänke på snus.
299 dagar! Sticker ut hakan och kan stolt säga att jag är snusfri!
Allt går lätt nu, kan få lite sug ibland men inget som är svårt att kontrollera.
Självklart kommer jag säkert få något kraftigt sug även i framtiden, men jag känner att jag är klar nu. Vet inte om det är placebo eller så stämmer det där med 270 dagar in väldigt bra på mig.
Är det 9 månader eller ännu längre? Hur har det varit för er andra?
Så har det mestadels gått bra. Det är längre och längre perioder som är utan bekymmer.
