Tror som du säger Pandora 1 att inte det är någon visare lösning att hantera nikotinabstinens med socker (även om det har hänt och säkerligen kommer göra det någon mer gång
Har själv provat LCHF-kost under en tid men jag tyckte det inte fungerade för mig alls. Upplevde jag att jag blev “seg i skallen” och att jag inte kunde träna ordentligt. Dock minskade ju sötsuget precis som du säger Pandora. Vet att det är många som tycker LCHF fungerar. Är ändå skeptisk till själva insulinhypotesen. Precis som andra dieter (eller vad man vill kalla det) så finns det ju studier som talar både för och emot. Exempelvis så menar vissa forskare på att arbetsminnet påverkas negativt av en lågkolhydratskost. Men det känner man nog bäst själv. För egen del så är det väl något slag GI-tänk som gäller, inte lika “hard-core” med andra ord;-)
En månad! Fösta veckan var helt klart värst. Dock har jag ju “fuskat” lite, i och med nikotintabletterna som jag använder. Men än så länge har jag helt klart föredragit detta tillvägagångssätt framför att gå kall kalkon. Å andra sidan återstår det väl att se vilken metod som är bäst (för mig) i takt med att jag börjar trappa ner på nikotinsubstituten. Spännande:-)
Härligt Kickan!
Hur går det med vikten? Jag har nog gått upp en del…eftersom mitt snusstopp kom väldigt oväntat och spontant hade jag inte en tanke på att väga mig men jag väger nu mer än jag gjort sen 90-talet när jag gjorde lumpen!
Hej Flinta! Än så länge håller jag vikten, men jag använder ju också nikotintabletter. När man slutar snusa så sjunker ju ens metabolism (tillbaka till det normala) samtidigt som man ofta blir mer hungrig, så det är inte konstigt att man lägger på sig lite. Lycka till!
En sak till Flinta, har även läst att man kan samla mer vätska vid ett snusstopp, just so you know
Heja, heja! Går det bra??
Oj vad det där du skriver är mig mitt i prick, Kickan!
Jag slutade snusa första gången för 2 år sen, det höll i 3 veckor och då gick jag cold turkey. Jag gick tillbaka till chokladen, godiset, sockret… Sen började jag desperat snusa igen för att det var så mkt bättre än alla andra problem som kom av att inte snusa. För mig har snuset varit till 90% en form av självmedicinering, jag har haft vanliga ssri-mediciner innan men snuset har by far varit det som fått mig att må bäst, också med tanke på att jag slutade trycka i mig sötsaker eftersom snuset täppte det behovet, av nån outgrundlig anledning. Och jag gick ner i vikt eftersom hungerkänslorna också avtog. Hursomhelst, själva grejen med snus vs ätstörning/ångest är extremt komplicerat. Och precis som Kickan säger så handlar det i grund och botten om att ta kontroll över sin egen hjärna.
En metod som jag använt mig av i flera olika situationer är att sluta vela. Jag är så oerhört TRÖTT på att vela, för att sen ändå alltid välja den bekväma vägen. Att hålla på o älta i en timme huruvida man ska äta det där glasspaketet eller inte, och sen när man väljer att göra det, översvämmas av ångerkänslor och tankar om att man är en dålig människa. Det omvända, att vela en timme för att sen bestämma sig för att strunta i glassen, det gör att man känner sig nöjd efteråt när suget gett sig. Men faktumet som kvarstår är den där onödiga timmen av velande och funderande.
FÖr mig har det som fungerat allra bäst varit:
1: Vad är bäst för mig själv och vad vill jag med mitt livet EGENTLIGEN?
2: Bestämma mig för att göra mitt liv och min situation bättre.
3: Sluta vela.
Såfort det kommer en situation när hjärnan börjar spela spel med känslorna så sätter jag ner foten. Nej jag tänker inte gör det så jag tänker inte ens älta fördelar mot nackdelar.
Det häftiga med det är att det fungerar. Vi människor är tänkande och grubblande varelser av naturen och oavsett om det handlar om nikotin eller socker eller alkohol så VET vi att vi vill ha njutningen som det innebär, men vi vet också att skammen som följer är det som sitter kvar i längden, och det som förföljer oss om nätterna, om dagarna, när vågen går upp, när kläderna inte passar osv. osv. osv…
Så lite som Kickan skrev så handlar det om att ta makten och kontrollen över hjärnan och kroppen, ställa sig över den och vara bestämd. Inte tänka mer på saken och gå vidare. Efter ett tag hittar man andra saker som tillfredställer en lika mycket och som inte riskerar att förstöra hälsan eller orsaka onödig ångest.
T ex så brukade jag vara besatt av B&J, kinapuffar och läsk. Jag åt en 200g kinapuffpåse om dagen, 3 B&J i veckan. Läsk flera ggr i veckan. Jag intalade mig att jag mådde bra av det. Men efter att ha tagit makten över det så känner jag exakt samma tillfredställelse över en kopp té, och jag hittade Yogis choklad-té! Helt kalorifritt och koffeinfritt. Och har man varit borta från riktig choklad tillräckligt länge så är en kopp av detta téet precis lika himmelskt. Och utan dåligt samvete efteråt.
Det är exakt samma med snuset. För trots att man går runt o är rädd för att sluta, vilka konsekvenser det får, vilket beroende eller beteende som det kommer orsaka, så vet man innerst inne i hjärtat att man vill sluta. Det gäller att koppla på det regelverket och helt enkelt inte tillåta några utsvävningar. Och tillslut inse att det är så jäkla skönt att sluta fundera och grubbla över hur saker ska bli, hur man ska må. Fuck that.
Hej!
Undrar lite om vikt, har ni gatt upp trots träning och hälsosam mat?
Tränar hyfsat mycket och äter inte mkt skräp och har nyligen lyckats börja ga ner mot min malvikt men har 4-5kg kvar dit, nu är jag livrädd för att allt ska förstöras pa grund av snusstoppet!
Det finns tusen skäl att inte sluta snusa enligt snustrollet. Om man ersätter snuset med frossande av kolhydrater så går man upp i vikt. Om man ersätter snuset med träning förlorar man fett och får eventuellt mer muskelmassa beroende på typ av träning och hur man utför den. Så om man tränar och äter hälsosam mat så kompenserar man lätt den nedgång i metabolism som sker när nikotinet försvinner ur systemet.
Själv tokfrossade jag kolhydrater under perioder, men toktränade samtidigt. Nu har jag i stort återgått till samma livsstil som före stoppet minus snus, och min vikt ligger ganska stabilt på samma nivå. Tränar jag seriöst förlorar jag uppemot 5 kilo, om jag inte tränar ligger jag stabilt kvar på ett BMI i överkanten av normalvikt. Anda, som Nybrocorner, har tappat 20 kg på två år sen snusstoppet.
jag har rasat i vikt och fortsätter rasa för mycket om jag är för sträng med kolhydraterna…
En viktig bit är nog min ingefära… jag tuggar fortfarande ingefära, för att jag tycker om det och för att det ökar förbränningen… Det är nyttigt och gott…
Under helgen med Göteborgsvarvet gick jag upp lite igen… +5 kilo - så nu är det lite strängare diet som gäller…
i morgon är det 14 mil på cykel i två omgångar… - skall bli gutt …
Svartmoln, tack för ditt inlägg! Jag kan verkligen relatera till det du skriver om att vela. Obeslutsamheten speglar av sig på många plan i mitt liv, inte minst i avseendet av mat. Intressant är det där du skriver om ssri-medicin vs. snus, vet att jag läst någonstans att OCD/tvångssyndrom kan dämpas med hjälp av nikotin (som man annars medicinerar med ssri-medicin). Att hetsätning ofta hänger ihop med låga halter av serotonin. Intressant vad kemin kan spela in.
Har lyckats hålla vikten ganska bra (bara någon enstaka frossa) däremot går nedtrappningen av nikotintabletter lite ojämnt. Känner mig inte beslutsam nog, som att jag inte har inte orken att gå in för det till 100 procent. Måste hitta motivationen igen. Allt du skriver svartmoln låter helt rätt och jag har lyckats tänka så emellanåt, men sen är det som att motivationen rinner ur mig lika fort, återigen - obeslutsamhet.
Nybrocorner, jag får gå in och läsa din blogg mer noggrant. Såg över den lite snabbt med det känns som det kan finnas mycket matnyttigt där att hämta;-)
Spännande artikel om nikotin och “tvivelsjuka”/OCD-liknande åkommor. Inte mening att låta för “pro-nikotin”, men intressant är det ju ändå:-)
49 dagar snusfri, dock ännu inte nikotinfri. Det går inte snabbt här inte. Men jag har nu lagt upp en liten plan då jag har kommit fram till följande; Jag fortsätter med nikotintabletterna för att jag upplever positiva effekter som dämpad hunger, minskat sötsug och högre förbränning (utan att få gula tänder). Min största rädsla är att gå upp i vikt - INTE att förbli nikotinist. Jag litar inte på min förmåga att stå emot mina “hetsätnings-impulser”. För att bryta nikotinberoendet måste jag alltså bryta mitt matbeteende som är det som ligger till grunden. Jag har så länge jag kunnat minnas varit den som ätit upp mina kompisars godis då jag varit besök, den som tagit den sista tårtbiten på födelsedagskalas, den som fått äta upp de sista kakorna på fatet hemma hos mormor, som i smyg stått och gjort iordning en hel ugnspannkaka för att sedan trycka i mig hela själv (vilket är imponerande för en liten tjej måste jag medge). Så nu har jag skippat maten som jag vet triggar mig. Än så länge känns det kanon:-).
Vad hände?
Mitt sista inlägg var 28 Maj. Jag är nu beredd att hålla med dem som varnade mig för att byta ut snuset mot nikotintabletter. För mig funkade det inte. Jag hade inte själdiciplin nog. Var inte tillräckligt motiverad och beslutsam. Jag lyckades aldrig trappa ned nikotintabletterna och efter sommaren började jag snusa igen då det blev billigare.
Nu har jag slutat snusa sedan en vecka tillbaka. Har nikotinplåster 15 mg. Fördelen är att jag inte kan dosera nikotinet själv. Vet att det är många som är skeptiska till nikotinpreparat överhuvudtaget men jag vill helt enkelt inte “go cold turkey”. Jag känner att jag inte har råd med att vara mosig i huvudet när jag är på jobbet. Denna gång är dock planen att sluta med nikotinersättning efter två veckor. Så till helgen ska jag vara helt nikotinfri.
Håll tummarna för mig:-)
Hej Kickan, välkommen tillbaka! Gör dig redo mentalt till på fredag, så är det bara att åka sedan. Lycka till!
Strålande Kickan, kör hårt! Vi hejar på dig!
Tack Nufan och Cumulusnimbus - så svårt att stava, kommer kalla dig för C framöver;-)