Hej Kickan!
Jag känner igen mig mycket i din historia. Jag slutade ett halvår -12 och började igen. Slutade för gott med cigg och snus för ungefär ett år sen och det är FRUKTANSVÄRT mycket svårare att sluta gång nummer två. Dels har du den förra abstinensen* inpräntat i minnet, dels har du en omedveten röst som sitter djupt inne i dig och säger “Meeeen, jag VET ju att du faktiskt kan sluta! Jag slutade en gång innan, det är LUGNT! Jag ska bara snusa idag också…”
Det som fick mig att slutligen slå mig fri efter tio långa och smärtsamma månader var att inse att jag faktiskt hade den rösten i mig och även inse att jag var otroligt svag. Jag föll dit gång på gång efter några dagar som fri, grät, ångrade mig, hatade mig själv och mitt missbruk (jag vet att det låter som att jag var sköt heroin jag vet, men för mig som bara testat nikotin var det det tyngsta jag gjort).
Men, även om jag hade rösten i mig och aldrig någonsin skulle kunna vara starkare än mitt beroende så gick det upp för mig att den enda lösningen på problemet var att vara SMARTARE än nikotinet. En snus kan inte hoppa in i din mun, det är du som lägger in den. LD ligger INTE och viskar från frysen, det är DU som tänker att den ligger där och viskar. En dosa snus är en plastburk fylld med kemikalier, så klipp alla känslomässiga band och arbeta på att kontroll över din egen hjärna. För så länge du inte förstår att du måste vara smartare kommer du alltid att vara känslomässigt svagare än snuset.
För mig funkade det att hålla för öronen och skrika, ungefär. Jag satte upp höga mentala skyddsmurar och så fort jag tänkte på att åka till macken och köpa cigg skrek jag “NEJ!!!” i mitt inre och sen TÄNKTE JAG PÅ NÅT ANNAT. Jag tog kontroll över mina tankar och vägrade låta min missbrukarhjärna välja tankar längre.
Jag tror att det är på ett liknande sätt som människor inom AA/NA och liknande handlar - de inser att de är svaga och aldrig kommer vara starkare än spriten/knarket och de vänder sig till en högre makt för hjälp; för mig var den makten min egen inre styrka, min hjärna, att veta att jag är så otroligt mycket smartare än en tuss tobak.
Gällande maten: Jag åt upp mig rätt bra första gången jag slutade, men detta året som jag varit nikotinfri har jag bara ökat några kilo. Klart att jag gärna skulle vilja vara smal och smärt, men inte om det innebär att jag ska sitta med cigg på trappen. Jag har jobbat mycket med mitt beroendebeteende under det gångna året och äter bland annat lchf och fastar en del för att försöka tämja mitt överätarbeteende och milda sockerberoende. Och även om det går fram och tillbaka så är det underbart att veta att NÄR jag lyckas vänja min hjärna vid sunda matvanor så är det för att JAG klarade det, inte för att jag “medicinerade” med cigg och snus.
Så. För att svara på frågan i din rubrik: JA. Och du vet det lika bra som jag. Sluta ljug för dig själv och börja ta kontroll över dina tankar - BESTÄM DIG FÖR ATT NU ÄR DET NOG! Tillåt inte din missbrukarhjärna att bestämma över ditt liv - den delen av hjärnan är sjuk och behöver läka. Var smartare än den delen och framför allt: sluta gå runt och intala dig själv att LD ligger i frysen och viskar, det är en plastbit med kemikalier designade för att göra dig till en nikotinslav som ligger i frysen, inte en bit av Lord Voldemorts själ! 
Tre sista tips: se upp med kaffe, när du slutar kommer du att tåla ungefär hälften så mycket koffein som nu, så undvik överdoser! Se också upp med din snusande sambo. Jag tvingade min snusande sambo att snusa och handha sina dosor JÄVLIGT diskret i kanske en månad, men nu reagerar jag inte när jag ser hans snusdosor. Vi pussas dock aldrig när han har snus inne, bara när han precis borstat tänderna, för jag vägrar att få i mig nikotin. Sen hjälpte sajten whyquit.com mig väldigt mycket, den är fullmatad med all möjlig info. Jag lyssnade på ljudboken (gratis att ladda ner) slaviskt första veckan.
*Fast… ingen abstinens är den andra lik. Jag har slutat i +3 dagar kanske tio gånger och den första gången är fortfarande den värsta. Sista gången, när jag tagit beslutet på allvar, var det väldigt lugnande och mysigt att ha “abstinens”. Jag drack en massa tranbärsjuice och väntade på hemskheter som helt uteblev.
