Hej era tapra jäklar!
Jag har snusat sedan jag var 17-18. Är nu 26 år.
Lade av i mitten på april. Körde på plåster och tränade. Höll igång aktivt. Käkade bra. Det var enklare än vad jag trodde att bli snusfri.
I slutet på maj drog jag till Spanien i tre veckor och hade det gött. Öl, stranden, vädret. Min polare hade med sig stockar. Jag ville inte ha först. Men sedan började jag nalla.
Köpte två dosor när jag kom hem. Veckan senare började jag med plåster igen. Började jobba på samma arbetsplats där jag tidigare arbetat. Många snusare. Kontorsjobb, stillasittande. VM-matcher. Ni vet, allt som gör att man känner att en snus vore underbart. Började nalla igen. Så imorse köpte jag till slut en dosa. Har tagit 3-4 stycken.
Får dåligt samvete eftersom jag spenderat så mycket energi (och pengar på plåster) för att sluta.
Det känns som att jag borde kunna avbryta mitt korta återfall här.
Har ni några tips på vad jag ska göra med min situation? Vill ju egentligen inte snusa. Men ni vet ju hur det kan bli.
Vet att jag kommer fortsätta om dosan tar slut här.
Ska jag bara slänga skiten, ge bort den? Känns tufft!
Har ni någon liknande erfarenhet. Kunde ni bromsa återfallet?
Tacksam för lite tips!
Det är aldrig för sent tänkte jag för ca två år sedan. Hade varit på semester utan snus i fyra dagar. När jag kom hem så sprang jag in i köket för jag visste där fanns en dosa lös där. Jag snussade en vecka till då så jag till mig själv det är aldrig för sent att ändra på ett beteende.
Jag var trött på att vara beroende av snus. Jag var trött på upplevelsen och känslan snus gav mig. Det var absolut inga roliga känslor.
Känslan att inte ha någon kontroll det är ju så med ett beroende.
Jag bestämmde mig för att ta itu med mitt beteende och mitt beroende. Det är två år sedan snart.
Det var inte lätt det krävdes en hel del Will poser och att vara 100 procent ärlig inför mig själv och det kommer det vara resten av livet.
Vad jag menar med resten av livet är följande livet går upp och när, har man haft ett nikotin beroende så finns minnet av nikotinkicken lagrad i belöning systemet.
Det betyder inte att jag tänker på snus varje dag eller så men det kan hugga till ibland det skulle vara konstigt om det inte gjorde det då jag snusade i över 20 år. Prillan var inne oavsett om jag var glad arg ledsen, ja alla känslor jag upplevde så var snusen med.
När det hugger till så vet jag att det är känslor. Då jag inte snusar så skulle jag säga att minnet av nikotin kicken i belöning systemet inte är aktivt då jag inte snusar men skulle jag ge med mig, så skulle det vakna till liv och jag hade förmodligen tappat kontrollen direkt och varit snusare och beeoende av nikotin igen.
Jag har haft otaliga försök att sluta snusa varje gång jag slutat så har jag haft mer erfarenhet av mitt beroende och idag vet jag hur jag ska tänka för att vara snus fri imorgon med. Du måste gå vägen men den är olika lång för oss alla.
Jag rekommendera dig att läsa på om belöningssystem och dopamin.
Finns bland annat på 1177 annars sök efter vetenskaplig fakta på nätet.
Lycka till!
Mvh
Kent Petersen
Det skulle stå Willpower inte will poser så klart. Jädrans autokorrekt.