Jag har läst en del här på forumet och jag beundrar verkligen alla som är delaktiga och alla f.d snusare som kämpar på.
Började snusa för ca 3 år sedan i slutet på min universitetstid. Har hela tiden feströkt, som sen blev festsnusande som såklart sen blev heltidssnusande.
Inser att jag är nikotinist. Cigaretter, nikotintuggumin eller snus. Spelar egentligen större roll. Jag gillar belöningssystemet, fokuset man får av drogen… alltid ha något att se fram emot. Tillfredsställelsen. Lugnet i själen.
Behöva jobba över? - Inga problem, en kaffe och en snus sen kan man köra på i ett par timmar till.
Dålig fokus på tentaplugget? - Inga problem, en snus piggar upp
Hur gör man en bra film/middag/resa/…/ bättre? - Jo ta en snus =)
Snuset tar bort udden av det dåliga och gör allt bra bättre enligt snusdjävulen…
Har dock haft uppehåll med snusandet (ca 1-2mån) ett par gånger under min tid som snusare, och ja, jag har kallat det uppehåll för jag visste innerst inne att jag skulle börja igen.
MEN NU ÄR DET SLUT MED DETTA. COLD TURKEY och NOLLTOLERANS.
I lördags hade jag inga dosor kvar på seneftermiddagen. Och jag skulle ut med några vänner och ta ett par glas. Inget snus under kvällen men tiggde ett par cigg istället. Såg till att bli rätt berusad för när jag är bakis så vill jag inte se nikotin överhuvudtaget.
Igår var min första nikotinfria dag på länge. Gick helt OK för att jag var bakfull så jag mådde skit ändå.
Nu är det däremot värre. Huvudvärk, humörssvängningar och hela världen har gått från färgTV till svart/vitt. Men det jag lider mest av är att jag inte kan koncentrera mig. Grumligt i huvudet. Sitter bara och stirrar liksom. Mitt jobb kommer nog bli lidande märker jag…
Någon dag eller två till så är du över fysiska abstinensen. Suget och psykiska abstinensen finns kvar sen en lång tid men du kommer få allt lättare med koncentrationen. Så håll ut lite till så blir det sakta bättre.
Fokuset du pratar om av snuset är egentligen att lindra abstinensen som snuset själv skapat. Du kommer tillbaka till normaltillståndet som icke snusare har. Men det är en lång resa innan du är abstinensfri utan snus. Fast du har “bara” snusat i tre år så du kan lättare bli fri nu än senare.
Tack för stödet iceman och fengerkroken. På något sätt känns det faktiskt lättare att veta att andra gjort samma resa och/eller sitter i samma båt.
Många jag träffar trycker “inte att det är en sån stor grej” upplever jag det som. Vet inte om det är deras sätt att peppa eller om dom bara faktiskt inte förstår.
Jag sover förvånansvärt bra och mycket. Dricker extremt mycket kaffe för och hålla uppe koncentrationen på jobbet men det hjälper föga. Motion är bra. Igår när jag tränade efter jobbet så hade jag faktiskt stunder på kvällen då jag inte tänkte på snus. Men annars är det ju en berg&dalbana på timbasis varvat med grumlighet i huvudet som påminner om bakfylla.
Men pass på! Nu kommer midsommar… måste lägga upp någon strategi hur jag ska ta mig igenom det. Kommer vara mycket nikotin i omlopp… får försöka mygla med snapsen så jag behåller omdömet.
Återigen, tack för stödet och fortsatt lycka till alla andra f.d snusare där ute!
Här sitter man och är lite stolt och trött efter midsommar. Strategin med att inte dricka så mycket för att behålla omdömet gick åt skogen men å andra sidan så har jag inte fått i mig någe nikotin heller.
Runt 01:00-snåret var jag VÄLDIGT nära på och ta emot cigg som bjöds runt. Ingen i sällskapet var snusare nämligen… vet inte ritkigt om det var till min fördel eller inte. Har ju varit så inställd på att inte snusa… så nikotindjävulen lockade då istället med cigg. “Feströka gör ju inget” viskades det i huvudet på mig. “Ta en cigg, för det är du ju ändå värd nu när du slutat snusa, det är inte samma sak”
Kan inte säga varför jag inte tog en…det bara blev så. Lite läskigt, för då kan det ju nästa gång “bara bli så” att jag tar en och sen är det ju the slippery slope liksom igen.
Känner att risken kommer öka längre fram. Nu är jag så jävla fast besulten att inte snusa liksom. Vinnarskalle/envishet. Men jag klarar inte riktigt av att tänka att jag aldrig kommer och få snusa igen. ÄN. Och det gör ju att slutandet inte är lika äkta(?)
En vecka! Bra jobbat! Det kommer gå upp och ner och det är en tuff resa.
Risken att trilla dit far som en jojo och jo den kan öka längre fram. Själv upplevde jag starkt att när den värsta hypen lagt sig, tid började gå och det kändes inte längre som en så stor bedrift att låta bli… ja då kom det, som ett oönskat jävla brev på posten. Suget. Tanken på att kanske lägga av med att sluta.
Jag stod emot och det gjorde jag varje gång det kom. Just nu glider jag i gräddfilen och njuter av att kunna bocka av dagar utan att ens behöva stålsätta mig. Jag är dock vaksam. Det kan svänga fort. Mycket fort.
Just nu känner jag faktiskt inget sug som så. Men efter en lång helg med ledighet och sen vara tillbaka på jobbet utan något, som jag antar att min nikotinberoende hjärna tolkar som “guldkant”, dvs. snus, är det lite grått liksom.
Som jag skrev förut, det har gått från färgTV till svartVitt. Alltså, det är inget suuuug sug efter snus. Bara att allt är tråkigare.
Har någon annan upplevt det också? Hur länge sitter det i egentligen? Jag vill ju inte substituera med glass och godis direkt…
Ja, jag upplevde den känslan och den var nästan det värsta av allt. Allt blev tråkigt, meningslöst och jag saknade “guldkanten” det mysiga nästan hela tiden. Det lättade när jag gjorde saker som jag inte förknippade med snus.
Minns inte riktigt hur länge den höll i sig. Länge på ett sätt men pauserna och stunderna man glömde blev ju längre och längre väldigt fort. Jag har tuggat ingefära för att låta bli småätandet.
Du har varit stark och jätteduktig. Kämpa vidare, du klarar det! (och det blir lika mysigt som vanligt igen)
PUH. Idag var det mentalt jobbigt. Definitivt den jobbigaste om man bortser från dagarna med fysisk abstinens.
Ingen aning om något speciellt utlöste det. Ville bara skita i hela den jälva eskapaden.
Körde ett stenhårt träningspass. Hjälpte lite.
Köpte dyra jordgubbar och åt med mjölk. Hjälpte lite.
KLagar här. Hjälpt defentivt mest än så länge.
Jag sket till och med i och städa/tvätta/laga mat. Köpte mat istället. Slagit på en filmrulle.
För man får göra vad man vill (nästan) bara man inte köpter snus. Grrrrrh
Antar att det går bra för jag är fortfarande nikotinfri. Och nu blev jag genast mycket gladare för att någon frågade
Annars är saker och ting är väldigt sega. Jag intalar mig att det är pga. allt annat än brist på snus. För om det är något annat, ja då är ju det här med och sluta inte så svårt… om ni förstår vad jag menar.
Längtan efter semester, pollenallergi… you name it.
Jag ska skriva av mig ordentligt någon dag. Har redan (tror jag) dragit några lärdomar som andra kan ha nytta av. Eller i alla fall bekräftat några av de kloga ord/tips som skrivits på forumet tidigare.
Jaha, 3h, 3 dagar, 3 veckor… osv. Nu är man en bit på väg!
Jag har haft några dagar nu som känns lätta, lite för lätta. Så man börjar ana ugglor i mossen.
Nu har jag i och för sig “bara” varit snusare i 3 år. Vet inte om det spelar någon roll? Dvs. om suget sitter kvar proportionellt efter hur lång tid/hur mkt du har snusat?
Hur som helst. Som jag skrivit tidigare så har jag ju haft nåt uppehåll förut, 1-2mån, vet inte riktigt hur länge det varade. De var inga riktiga försök till att sluta utan jag såg det mer som en “vit månad”. Så just nu har jag svårt att känna mig duktig för jag har ju faktiskt hållit uppe längre förut… Ni som har försökt sluta flera gånger kan säker känna igen er i det här. Så för mig kommer nog 2 månaders gränsen vara ett större kliv än 3 mån. För då kommer jag kunna säga att såhär länge har jag inte varit nikotinfri sen jag blev snusare.
Tänkte dela med mig av några mentala tankeknep som fungerar för mig (såhär långt iaf). Vissa är säkert old news men ta det då som att knepen styrks.
Tanken att “det blir lite lite lättare för varje dag” är inte bara sann i sig utan det gör det enklare bara genom att man vet att så är fallet. Tiden är på din sida.
Du får göra vad du vill (nästan) bara du inte tar en snus. Bra att ta till i början när suget är outhärdligt. Unna dig din favoritmat, skjut på tvättiden, slappa i soffan… tröstköp ett klädesplagg… gör vad som krävs för att inte ta en snus. Oftast har jag inte behövt ta till sååå starka substitutioner men själva känslan att man “får göra vad man vill typ” hjälper. Frihet liksom. Men börja inte knarka för det! JA, ni fattar…
Visualisering. Många kanske vill få bort tankarna från snus. Vilseleda tankarna. Men jag tycker det är bättre att tänka på snus och sen föreställa sig massa äckelpäckel som hör samman. Eller låtsas att personer som man avskyr är snusare och om man tar en snus så blir man som dom!
Alla knep är bra utom dom dåliga.
Semestern kommer närmare med myrsteg. Ska iväg på en resa med snusande kompisar. SJUKT LÄSKIGT.
Taktik?
Ingen aning. Men taktiken innehåller inget nikotin iaf.
