Om det är till någon tröst så känner jag också att det är väldigt segt och jobbigt just nu. Skittrist! Och vädret gör ju sitt bästa för att spä på känslan… Men vi får kämpa på och hålla ut så kommer nog våren snart och då vänder det hoppas jag 
För mig är det mer lite fram och tillbaka - “gungar mycket” som mumintrollet skriver. Men det är klart att jämför man med hur det var t.ex. dag 10 så är det ju bara uppåt egentligen. Man blir “bortskämd” efter hand som besvären klingar av 
Hej skr (och mic),
Ja det är riktiga skitdagar där ni just nu befinner er, men det är bara att ta en dag i taget och sikta på 100 dagar. Många har skrivit om den härligt långa utförslöpan som startar vid 90-100 och tiden går sen snabbt till 200 dagar då det börjar lossa ordentligt och man börjar fatta att man faktiskt har slutat snusa för evigt!
Räkna med att det kommer attacker då och då, men med tiden går det längre och längre mellan dem, de blir kortare och de blir svagare. Vilket som, det blir enklare och enklare att parera trollets finter, om man aldrig glömmer att man inte “är botad” efter en viss tid och att man inte kan tillåta sig att “pröva bara en”.
Kör hårt och ha en fin nikotinfri vår & sommar!
Hej och tack för det cumulusnimbus!
Jo, det är ganska sega dagar nu men denna gången känns det ändå annorlunda mot tidigare försök. Känner inte alls att det varit eller är nära att jag skulle åka och köpa en dosa snus. Känns väldigt långt borta känns det som… Däremot så känns det lite halvsegt nu och dagarna ramlar inte direkt iväg som de gjorde tidigare. Så det känns skönt att höra att det är normalt i denna fas av snus-slutande.
Jag har bara kommit så här långt en gång tidigare och föll då vid 80-sträcket. Det ska INTE hända nu. Nu vill jag verkligen se vart denna väg leder och längtar verkligen på nedförsbacken och våren
Nu kämpar vi vidare skr!
/Mic
Ja tack till både veteraner och olycksbröder för uppmuntrande ord
Nu har det varit toppentoppen (i stort sett) typ sen jag skrev sist, vilket är nästan två veckor (!). Har knappt känt av nån abstinens och inte tänkt på snus. Och så smäller det till igen och då tittar jag in här igen :). Mår ofta bra, men det känns minst sagt instabilt och skört… Men det blir bättre säger ni ju och då blir det så! Bara lite efter påsk är det ju 100 dagar…
Något jag gör den här gången som jag inte gjort på över 20 år är att köra helt substitutlöst. De första veckorna slank det in en papperstuss under läppen någon gång ibland, men det blev aldrig någon vana och nu är det nog över en månad sen. Tidigare har det varit tuggummi, Onico, ingefära osv… konstant. De senaste 20 åren har jag haft något i munnen i stort sett all vaken tid. Oftast snus, men i brist på det något annat. Och nu - tom och ren mun och ingen större saknad efter nåt. Vad jag tror är att det här kommer att löna sig i längden. Substituten håller liv i monstret och nu ska monstret dö!
Jadu Mic, de första 100 dagarna är tuffa och man kastas mellan hopp och förtvivlan.
Du har ju 71 dagar nu så snart är du igenom elendet och får smaka på lycka och glädje igen
Härligt att läsa att det går bättre för dig också nu skr. Nu är det nedförsbacke för oss
Som du skrev i min tråd så är det bara att trampa på gasen och sikta mot 100!
Denna gången viker vi oss inte.
Önskar även Fahlgan lycka till! Kämpa på lite till så är du med över krönet snart!
/Mic
Oj det går uppåt… Vill bara dela med mig av det så det inte bara blir klagovisor… Koncentrationsförmågan ökar, lusten och intresset för arbetet likaså. Kanske klarar mig från sparken trots allt :). Inte helt stabilt än dock, men vi närmar oss.
Kämpa alla, det blir garanterat bättre!
& här susar det emot 90 dgr skr.
Bra jobbat
Trevlig helg/
Vante Ante
Det susar mot påsklov och därefter nästan framme vid 100! Trevlig helg Vante Ante och alla andra!
Tja, då var det 100 då. skulle ljuga om jag sa att allt var rosenrött bara därför… Det är som tidigare, det blir bättre och bättre men än känner jag inte att jag har tagit mig riktigt hela vägen uppför backen. Det bekymrar mig dock inte så mycket, jag fungerar i stort sett normalt nu och det nöjer jag mig med så länge :). Suget kan fortfarande komma ibland, men det tar inte alls lika djupt. Gissar att det kommer att bli lättare och lättare framöver också.
Något som dock gnager lite grann ibland, och nu vänder jag mig till veteranerna, är det som gjorde att jag föll tillbaka förra gången jag slutade (för 6-7 år sedan). På dag 640 (!) upplevde jag att jag drabbades av ett kraftigt sug som inte gick över, och på dag 647 gick jag och köpte en dosa snus… Jag har ingen riktig koll på vad det här handlar om, och kanske är det samma som det sug som jag emellanåt upplever i dag - någon sorts hjärnspöke och egentligen inte “riktig” abstinens? Men om någon kan relatera till det här så får ni gärna.
Tittat i lite gamla dagböcker och drar nog slutsatsen att man inte är igenom efter 100 dagar. Kanske efter 1000… Fast det beror ju också på vad man menar med “igenom”. Nu är det väl så att jag större delen av tiden fungerar normalt, men då och då störs av att snustrollet håller på och bråkar i huvudet. Jag struntar i honom… och fortsätter med det tills han eller jag eller båda dör. Så inihelvitte betongvilja är det nu. Har ju för fanken lovat min tolvåring på heder och samvete!
Grattis!
Nu har du definitivt det värsta bakom dig. Helt “igenom” är man nog aldrig men det kommer konstant att klinga av på ett sätt att du till slut känner att du inte berörs av snus längre. Jag kommer ihåg att det i cumulusnimbus dagbok fanns ett bra inlägg där superveteraner från gamla slutasnusa sidor hade konstaterat att man inte ska bli förvånad över att det efter ett långt missbruk på tiotals år faktiskt kan ta helt upp emot 1000 dagar innan man börjar glömma bort snus på riktigt. Så var fallet faktiskt även för mig. Det är först nu efter snart tre år som det ibland kan gå dagar utan att jag tänker på snus, men det har tagit tid att nå hit.
Samtidigt vill jag dock poängtera att det naturligtvis inte varit jobbigt längre efter att ca första halvåret var avklarat.
Ta det lugnt, njut av våren och du kommer att märka hur snustankarna kommer att blekna bort mera och mera
Tack alla stöttare! Själv har jag varit väldigt sparsam i min aktivitet den här gången (som är den sista): det har mer känts som att jag inte vill tänka på ett grotta i nikotinträsket alls. I vart fall: snart ett halvår och nu känns det som om det börjar vända på allvar! Säkert blir det nålstick då och då under lång tid framåt, men just nu känns det som att i stort sett full kapacitet är återerövrad. 100 var en milstolpe, men 168 blir en ännu större milstolpe :). Och sen blir det bättre och bättre och bättre och bättre… Det kan bara bli bättre så länge man låter bli nikotinskiten!
Jag har som längst kommit till 182 dagar och då hade jag inte känt något på 30-35 dagar. Det kändes som jag aldrig någonsin nyttjat nikotin. Har du haft en sådan längre period under dina stopp som sedan gått tillbaka till nikotinbegär och snusbegär?
Väldigt sent svar: absolut så, och så är det även den här gången… Men “begäret” är till stor del psykologiskt tror jag, och allting är väldigt komplext, även sockersug och annat kan blandas in i det hela… Om all tobak och all nikotin försvann från jordens yta tror jag inte vi (efter den första tokabstinensen) skulle fundera särskilt mycket på saken…
100 dagar säger en, ett halvår säger en… Jag säger nio månader; ungefär så lång tid tog det den här gången innan jag började känna mig riktigt fullfungerande och inte hela tiden relaterade mitt mående till att jag har slutat snusa. Jag vet att det inte är “över”, det kanske aldrig är över, men en enorm skillnad mot bara för ett par månader sedan.
Nio månader är ju en fasansfullt lång tid, men samtidigt så kort i ett livsperspektiv och i jämförelse med hur länge man har gått och förpestat varje dag med snus…
Bra jobbat skr
Jag förstår mycket väl vad du menar med nio månader. Allting är relativt. När känner man själv det är hanterbart? När börjar man känna att allt är som “vanligt” igen? Jag skulle nog för min egen del i efterhand sammanfatta det som att det blev något lättare efter 50-60 dagar, markant lättare efter 90-100 dagar och släppa på allvar efter ett halvår eller kring 200 dagar. Sen tror jag att jag precis som du skrev någonstans i min dagbok att ca. sista hundra dagarna (på väg mot ettårsdagen) inte var några problem överhuvudtaget.
Sen tog det ett tag till innan snustankar och tankar om mitt slutande började blekna bort ordentligt. Det blev på ett sätt som ett fult ärr som regelbundet påminde om sin existens fast det blev mindre och mindre tydligt allt eftersom dagar, veckor och månader passerar.
Helt rätt, det bleknar bort, men skaver lite ibland, då och då och oregelbundet… Men mestadels tänker jag inte alls på snus.
Långt mellan uppdateringarna, men så ska det väl vara. Det där med snus och nikotin är inte särskilt relevant i livet längre. Trots att jag gått och kärat ner mig i en person som både snusar och okynnesröker ibland. Synd om henne… är väl det mesta jag tänker om det. Som inte har fattat att livet är bättre utan. Men inte tusan är jag sugen på att smaka av det där eländet. Typ fri från sådana tankar och begär. Och kan jag, så kan alla.