Plats för alla som vill segra mot snuset
Tack för erbjudandet
Kanns lite lattare idag. Som att ha foten i klam och plotsligt sa lossar det. Det foradiska ar att nar det sker sa borjar hoppet att tandas... Efter nagra resor upp och sen ner igen, ar det latt att bli cynisk... Vad ar detta? Jag mar bra? Nu ar jag javligt illa ute...
Ska i alla fall passa pa och njuta sa lange det varar!
Nybrocorners klarsynta inlagg for ett tag sen beskriver sa bra hur saknaden gestaltar sig...
Varje gång jag gjorde något bra så belönade jag mig med snus, när jag såg en utmaning så stillade jag mig med en snus innan striden, när livet var trist så livade jag upp mig med en snus, när jag fick bära tunga förtroenden dövade jag mina känslor med snus, när människor var elaka så tröstade jag mig med en snus...
Snuset var min snuttefilt och försåg mitt liv med mening... självklart blir livet mycket mera grått nu, jag lyfter mig inte alls lika högt... jag får inte de höga dopaminhalterna i hjärnan längre.. allt känns tyngre, gråare och jobbigare...
Jag måste inse att jag inte är densamme som innan mitt snusstopp, att snuset skuvade upp mig, till en onormal nivå...
Idag får jag möta livet utan snuttefilt och det är en nyorientering som är jobbig... dessutom så har jag väldigt mycket mindre belöning i min hjärna...
Att vara uttråkad tillhör snusslutet... livet blir aldrig roligt igen tror min söndersnusade hjärna...
Men det skall det bli... med motion, balanserad kost och motivation...
Sanningens tid är nu... 54 dagar avklarade och nu kommer det tuffaste, att efter 4 veckor utomlands hos min frus familj återvända till vardagen, hösten och arbetets krav. Med inget nikotin, koffein eller alkohol att reglera psyket med, så borde jag känna mig rätt naken inför den utmaningen, men de senaste veckornas bedrift har givit mig självförtroende och min målmedvetenhet är större än när jag startade projektet.
Kan jag hålla upp så länge efter 38 års storsnusande, så kan alla ni som lider abstinensens kval det med... Kämpa på, det är värt varenda minut ni sätter på projektet
Jag önskar dig en jättebra första arbetsdag...
Åtta veckor nikotinfri idag och rivstart på jobbet... Adrenalinet och stresshormonerna drypte i lokalerna... Jag kände mig som en besökare som betraktade min arbetsplats för första gången. Nu gäller det att hålla huvudet kallt...
Idag har jag funderat över sanningen...
Kom ihåg NybroCorner att du går ett begär, inte ett behov...
Det är lätt att förväxla begär med behov. För mig kom insikten som en blixt från klar himmel. Jag hade lagt in morgonsnusen och mindes vad som hänt kvällen innan. Min tvåårige son lekte glatt och oskyldigt med min dosa så som tvååringar gör. Han verkade fatta hur kär den runda dosan var för pappa, och alla små pojkar som avgudar sin pappa vill ju självklart vara som honom...
Min sons far var snusare, hans farfar, hans farfars far, hans farfars farfars far. Alla hade de lärt sig att belöna sig med snus, stillade sig inför utmaningar med en snus, livade upp sig med en snus då livet var trist, dövade tunga känslor med snus, tröstade sig då någon varit elaka med en snus. Tricket att tjuvkoppla hjärnan med snus är så enkelt att även en tvååring fattar det. Till slut ser man inte skillnaden mellan begär och behov. Med brist på goda förebilder överfördes sen begäret vidare till nästa generation i en obruten kedja...
Insikten fick mig att rysa invärtes av avsky över vad jag gör mot mig själv och mina barn. Vägen tillbaka var stängd. Jag bestämde mig att bli länken som fick kedjan att brista, att bryta familjetraditionen av missbruk.
Nu är jag vilsen eftersom jag måste lära mig varje dag att hantera känslor och livets händelser utan snus. Att utforska och upptäcka mina verkliga behov. Utan droger...
Vilsen e förnamnet, men jag är stolt över att idag inte tagit en snus och.lutat mig tillbaka av lätja då en omöjlig kollega började argumentera... Jag stod upp, talade om vad hon sa, vad jag ansågoch via beslut som tagits... Hon var så ovan vid att bli emotsagd att hon var tyst flera sekunder..
Den styrkan hade jag inte innan...
Men mycket vilsen e man... Många situationer man aldrig övat på... Och all denna stress...
Kaffemaskinen på jobbet kokade över och jag var den enda i närheten som kunde städa upp... Förförisk doft som väcker gamla minnen ... Det är farligt att arbeta, speed är att låna tid från slutet av ens liv...
vis av dina råd så kör jag nu kaffefritt på jobbet... och hemma på kvällarna numera
tar en halv kopp kaffe på morgonen hemma... men för övrig så är det inget kaffe...
kört så ett par dagar nu, och än känns det bra, även om kafferasterna blir lite mysko... varken Snus eller Kaffe...
men nu hinner jag samtala och verkligen kolla in människor...
vilken fruktansvärd situation att befinna sig i all denna kaffedoft...
Jag tror det var Kristina Lugn som sa att: "Livet är en parentes mellan evigheten och evigheten..."
Det är en väldig kort tid, bäst att göra något vettig av den. Att sluta snusa är att sätta punkt mellan här och evigheten...
Att dräpa demoner är som att försöka strypa en ballong. Det kommer nya demoner, ballongen sticker ut på sidorna. Ungefär som min mage då jag provar byxorna som satt perfekt för två månader sen...
Till min förskräckelse har mitt BMI precis passerat 25. Överviktig... Man kan säga att mitt mål för månad två, att inte öka i vikt, inte kommer att uppnås...
Tycker det har varit ok med viktökning i och med sluta snus projektet, men även det måste få ett stopp någon gång. Utan alkali som stoppar syrauppbyggnad och sug i magen, nikotin som speedar upp ämnesomsättningen och ökar blodsockerhalten, är det kanske inte så konstigt med viktökning hos snusare. Jag har också helt klart använt sötsaker för att tröstäta och som ersättning för snus...
Ingen vits att bli en fd snusare för att sen sabba hälsan med skräpföda, så jag har nu shoppat GI käk och lagkalorisnacks att ta med till jobbet . Jag har motionerat en hel del, men tydligen räcker det inte. Det behövs rensas även i skafferiet är jag rädd...
Kunde inte hitta plånboken med kredit- och debitkort, idkort, körkort med mera. Letade i en halvtimme innan jag hittade den. jag trodde att den var seriöst borta.Det var mycket intressant att se vilket nikotinsug som den hyperstressiga situationen drog igång. I livet hamnar man ju titt som tätt i superstressiga situationer och då är det lätt att man går fel... Gäller att skaffa sig en plan för dessa situationer...
Har snöat in på kostlitteratur senaste tiden... BMI 25.5 är överviktig, där tänker jag inte stanna länge.... Otroligt spännande att se hur snus passar in i bilden. Ska sluta upp med att sluta snusa och känna efter hur skakig jag känner mig. Dax att börja ta itu med kondition och kost på ett mer strukturerat sätt. Och sluta tänka på snus...
Jag mätte också bmi i onsdags vid min instruktion... hade 26 i bmi... så vi e lika illa ute... e 188 och väger 92 men då vägde jag 95,5 när jag slutade snusa... jag har nu begränsat koffeinet till en halv kopp på morgonen... dragt in allt socker, och begränsat alkoholen helt och hållet... nu gäller det bara att komma igång i vardagen med gym och några gånger i veckan jogga...
Jag har lyckats fint att den sista tiden distrahera mig och sluta va så fixerad vid snus... men visst det kommer små tsunamivågor fortfarande... och då e man lite såld...
Nu kämpar vi .... snart e vi igång... och du lär vara snabbare att gå ner i vikt då du gått upp nyligen... jag har min övervikt som resultat då jag tröstätit senaste året då jag inte klarat snusa så mycket som abstinensen velat och jag istället mulat in fett och socker...
Jag e bara livrädd att drabbas av panikångesten igen... men gör allt för att gå vidare nu..
BMI 25-26 är nu inte en faslig övervikt. Beach 2013 är lite väl långt borta, men BMI 24.9 lite närmare. Så programmet säger normalviktig igen :roll:
Upplever att mitt blodsocker är mycket stabilare nu och det blir lite som haren och sköldpaddan som ska springa ikapp. Hjärnan fungerar långsammare, men är uthålligare. Får faktiskt mer gjort på jobbet utan snus och kaffe, något jag för två månader sen aldrig skulle trott var möjligt. Ser förskräckt på hur mina arbetskamraters blodsocker och humör åker berg och dalbana under dagens lopp. Jag var själv där för två månader sedan, och vill till alla pris inte tillbaka...
Jag har nu passerat två månader som nikotinfri och mina delmål har i stort uppnåtts. Jag har hållit mig helt ifrån nikotin, alkaliska substitut och tussar. Jag har ökat mängden motion och varit väldigt restriktiv med kaffe och alkohol. För två veckor sedan tog jag beslutet att helt avhålla mig från kaffe och alkohol under återstoden av de tre första månaderna. Mitt delmål för den andra månaden, att inte öka i vikt, har dock inte uppfyllts. Jag har efter principen ¨Summan av lasterna är konstant¨ökat intaget av socker och andra snabba kolhydrater. Eftersom ämnesomsättningen går ned utan nikotin, så, var det inte så himla smart, och jag har ökat några kilo i vikt. Tror trots allt att det snabbt kan åtgärdas. Utan socker hade det kanske inte gått överhuvudtaget.
Delmål inför månad tre är att öka mängden motion, äta näringsriktigare mat och få ner mitt BMI under 25, så jag kan kalla mig normalviktig igen.