att sluta snusa. jag har nu varit fd snusare i hela 5 minuter och känner ingen skillnad alls... Efter en dosa om dagen i 38 år minns jag inte längre hur det kändes att vara ickesnusare. Spolade ner 15 dosor på toaletten, mitt lager för två veckor, ingen nertrappning, inga nikotinhjälpmedel, kände bara plötsligt att nu får det fan vara nog.
Det är väldigt lätt att sluta, att fortsätta sluta varje minut för minut, timme för timme, dag för dag, år för år blir den stora utmaningen.
LItar inte på kaffe eller alkohol heller, eftersom det kan trigga suget och sänka omdömet och ökar risken att trilla dit för nikotin igen. Det får bli en paus med det ett tag, tills det värsta nikotinsuget avtagit. Får utvärdera det efter tre månader
Lycka till cumulusnimbus - ja att sluta snusa e jätteenkelt... men att inte börja igen e värre... men det e tur vi har varandra här... jag finns också på www.nybrocorner.wordpress.com där jag släpper ut min ångest
Tack for stodet nybrocorner, det lar jag behova. Nu har det gatt 8 timmar sen jag spolade ner allt snuset pa muggen, och man kanner sig inte sa uppkaftig precis...
Vark i musklerna runt ogonen, nackstelhet, huvudvark, somnade i 40 minuter framfor datorn pa jobbet, tomde en chipspase och massor av choklad pa lunchen. Tillaggas ska att jag normalt mycket sallan ater chips och choklad. Blodsockerhalten aker jojo. Snusgropen i lappen har stickningar.
Giftiga grejer det dar nervgiftet nikotin...
Har annu ej talat om for nagon vad jag pysslar med och hur jag kanner mig nu... Jag har bestamt mig for att sluta och om jag tror att jag klarar av det sa borde jag rimligtvis inte ha problem med att ga ut med det. Lite feg gardering att om det skiter sig sa har inget hant.... Ingen bra start, ska tala om for min fru vad jag pysslar med
Drack en kopp kaffe, det var som att spruta tandvatska pa grillkolen. Ingen bra ide...
tala om det för din fru... och gå hem och lägg dig...
du behöver bort från verkligheten några dagar...
Har sovit en timme och vilken skillnad! Ar sluta snusa ett heltidsjobb? Nagot man kan gora pa sommarlovet? Eller ar det battre att sluta nar man anda ar igang med jobb och inte hinner kanna efter sa mycket, och tycka synd om sig sjalv?
Ska forsoka bygga upp en positiv malbild, klart som fan att kroppen far spelet om man tvarslutar utan varning efter 38 ar
jag planerade in ett par dagars ledigt, fredag - måndag, men har varit livsfarlig för mig själv och andra efter det... helt sjukt... nu sitter jag och drömmer om att gå och köpa ett paket cigg... har rest mig tre gånger och hindrat mig... helt sjukt... helt sjukt...
Jag vet vad du går igenom nu... gjorde det för några dagar sedan bara - stå på dig...
Känner mig som en labråtta som man gör hormonförsök på. Vill lära mig mer om hur nikotin påverkar glykogen och dopamin.
Kan det vara så att hänga här kan vara ett dubbeleggat svärd? Å ena sidan får man stöd i sitt beslut att inte börja igen, men å andra sidan så frotteras man i elände som man själv lätt identifierar sig i. Lite martyr typ, men är det egentligen lättare för martyrer att sluta snusa?
Mycket bra fråga... Jag mår bra att bli bekräftad... Att veta att jag inte alls skall dö, vilket jag trott många gånger... Men visst e det dubbelt...
De sager om rökning att om man klarar de tre första dagarna så är man hemma. Vore härligt om det gällde snus med. En dag har gått och de värsta spasmerna har slutat. Endast som lätt träningsvärk i axlar och nacke, huvudvärk och stickningar i snusgropen, men inte som igår. Jag tror inte på gradvis avvänjning eller surugat. Att stoppa in papper eller lakrits i snusgropen känns väldigt avlägset för mig. Jag resonerar som så: Om jag skulle tvingas amputera ett ben så vill jag inte att det ska ske gradvis över några veckor, där man sågar lite i taget. Surugat påminner mig om att jag förlorat någoting. Tror att det bara är att bestämma sig och sen agera och vara toktjurig i sitt beslut. Bara egna hjärnspöken kan få en att ändra sig. Min fru sa, jag vet vad du går igenom för du har gjort detta förut... Hur kan man vara så jävla dum att man går igenom detta mer än en gång?
Att borja snusa är korkat. Att sluta snusa mer än en gång i sitt liv är riktigt stenkorkat...
Fem dar har gatt och tredagarsgränsen är passerad med marginal. Kan bara säga att det finns fog att säga att de tre första dagarna är värst´och att det sen lättar. Nu efter fem dar så är de värsta fysiska besvären borta. Nackstelheten och huvudvärken har minskat. Pirret i snusgropen är kvar men avtar hela tiden. Drack en Irish coffe igår och som jag misstänkte, så har konsumtion av både alkohol och kaffe ett pris under den första tiden av nikotinavvänjning. För mig ökade suget efter nikotin rejält efteråt.
Jag har nu bestämt att helt skippa alkohol under de tre första månaderna medans nikotinavvänjningen sker. Har även bestämt om restriktioner för kaffe, men inget totalstopp ännu, vi får se hur det utvecklar sig.
Fysisk vs. psykisk avvänjning ska tydligen vara olika saker. Efter fem helt snusfria dagar känner jag hur varje dag rent fysiskt går lättare och lättare. Att kämpa emot fysiskt sug blir konkret och tidsbegränsat, men det psykiska behovet då?
Varför blir en del missbrukare medans andra inte? Jag vet ej säkert, men efter 38 år av snusande, är det ingen underdrift att slå fast att jag varit missbrukare i större delen av mitt liv.
"Hej, jag heter cumulusnimbus och jag är nikotinmissbrukare" typ...
Mekanismerna bakom ett missbruksbeteende kan vara mycket komplexa och omedvetna. Insikt i varför man blev missbrukare kan inte bara hjälpa till att bryta mönster, det kan ochså ge ökad insikt i vem man är och varifrån man kommer. Men, eftersom psykiskia faktorer är komplexa och delvis omedvetna, är det lätt att gå fel...
Tror att ett kognitivt föthållningssätt är mer framgångsrikt än ett analytiskt.
"Jag vet inte vilka psykiska faktorer som är i spel för att få mig tillbaka till gamla mönster och bli snusare igen, men såhär ska jag förhålla mig när suget kommer" typ.
Min strategi är att jag bestämde mig för att vara en fd snusare, redan då jag spolade ner mitt snus på muggen för fem dagar sedan.
Oavsett vad som händer eller hur jag känner mig, så är det beslutet oåterkallerligt och på liv och död. Långsint Ångermanländs tjurighet, fastän jag inte är från Norrland, som i hockeyramsan för Nordingrå "Kämpa dö! Mjälloms Bröd!! Bryta, bryta, bryta!!!"
38 år är nästan 14000 dagar med snus under läppen. 5 dar som snusfri av 14000 är o.o4 % Alltså inte 4 % utan 0.04%. Rätt dåliga odds mao, men underligare saker har hänt...
Vi e nu inne i samma fas...
Jag har gjort två veckor och e på väg mot tre på onsdag...
Den psykiska abstinensen har nästan varit värre än den fysiska... lite för att jag var så motiverad att slåss mot det fyiska... och att jag inte fattade den psykiska abstinensens kraft...
Lider varje dag, men att peta i mig nikotin är ingen lösning, det är nikotinet som skapat detta sug, och att ge det nikotin är ingen lösning, att svälta ut det är lösningen...
Skall vi bli av med suget så måste vi svälta ut det...
Förresten.... starkt jobbat... du har all min sympati... du har gjort nåt verkligt stort,och står ien viktig kamp...
En vecka har gått och till min förvåning upplevde jag min jobbigaste dag igår.
Som nybrocorner skrev ovan, så är man beredd och stålsatt för att bekämpa den fysiska abstinensen, men mindre förberedd för den psykiska. På nåt jäkla sätt så verkar talesättet" summan av lasterna är konstant" stämma. Jag bestämde mig samtidigt som jag slutade snusa att ta ett alkoholstopp i tre månader för att förhindra att falla dit på fyllan. I förrgår insåg jag att jag fått en ny kärlek, syrran introducerade mig till sin nespressomaskin. Fyra koppar superstarkt kaffe och man flyger lika bra som på snus.
Igår tog jag en dag utan kaffe, och det var som sagt den jobbigaste dagen hittills. Nämde galghumoristiskt det för min fru och föreslog att eftersom summan av lasterna är konstant, så återstår enbart sexmissbruk... Hon föreslog en joggingtur och en kall dusch istället...
Tror ärligt att min fru har rätt. Tomrummet efter nikotin behöver fyllas av något. Kaffe eller sötsaker är dåliga alternativ och bara ohälsosamma surugat. Endorfiner från träning verkar sundare, men åldrande träningsnarkomaner tenderar att få ledproblem och hjärtinfarkter... Vad göra?
Läste vad jag skrev igår och skrattar gott åt mig själv. "Åldrande träningsnarkomaner tenderar att få ledproblem och hjärtinfarkter".
Mhm, det stämmer nog att det finns vissa risker med motion, men vänta nu... Åldrande drogmissbrukare, får inte de problem de med. Skulle tro det... ![:)]( ":)")
Igår var jag riktigt elak mot alla i min omgivning. Min fru förstår vad jag går igenom, men mina barn förtjänar inte att stå i vägen för mitt humör, som är helt betingat av abstinens från nikotin. De förstår inte att deras annars snälla pappa bara är snäll om han självmedicinerar sig med nikotin och att det inte är dem han är arg på.
Känner mig riktigt usel i dessa situationer, men samtidigt gör det mig ännu starkare i mitt beslut att sluta med nikotin.
Blir nog tvungen att börja träna tidigare än jag hade planerat. Hade tänkt ge mig en månad med att bara jobba med avvänjningen och när sen den magiska 4 veckorsgränsen inträffar börja träna. Oacceptabelt att mina barn och min fru får betala det retroaktiva priset för dåliga val jag gjort i mitt tidigare liv, så det blir till att börja med träningen redan nu. Åker på semester i morgon så det blir ett bra starttillfälle
54 år - 16 år = 38 år
Min ålder - Ålder då jag började snusa = Antal år som nikotinist
Varför börjar en 16 årig pojke snusa? Varför tar det pojken 38 år att fatta att nu är det dax att lägga av?
Jag såg min far snusa och jag blev själv snusare. Jag såg min son, snart tre, leka med min dosa och jag såg hur cirkeln börjar sluta sig mellan generationerna. Min son hann aldrig träffa sin farfar, han dog av sviterna efter ett liv av missbruk av nikotin och alkohol. Diabetes, leversvikt, artrit och gikt karaktäriserade slutet av hans korta liv.
När min sons lilla hand grep dosan kändes det som om döden greppade dosan. Farfars farfars far? Snusare. Farfars farfar? Snusare. Farfars far? Snusare. Farfar? Snusare. Far? Snusare. Vad ska du bli min lille son, när du blir stor?
Mitt val blir väldigt enkelt. Min far, farfar, farfars far, farfars farfar eller farfars farfars far kunde ha brytit dödens kedja, men gjorde aldrig något val och svek de som kom efter.
Om min son väljer att bli nikotinist eller någon annan form av missbrukare, så ska han, och alla kommande generationer därefter, i alla fall inte ha fått inspirationen ifrån mig...