Hej alla tappra snuskrigare. Jag har läst en massa dagböcker i det här forumet senaste månaden, vilket har varit till stor hjälp – och nu är det dags för mig att dela med mig lite om mitt heliga krig mot snusmonstret.
Lite om mig
Jag är 27 år gammal, har snusat sedan jag var 16. Började med Skruf White, gick sedan över till vitt snus när det kom. Epok, Lyft, Velo – ja, jag har snusat mig igenom alla namnbyten. Alltid med samma smak – mintsmaken som just nu heter Velo Crispy Peppermint. Senaste åren har snusning emellertid tid helt gått över all kontroll. Jag har mer eller mindre konstant haft en prilla under läppen. Tryckt upp en rackare det första jag gjort på morgonen, det sista på kvällen – till och med somnat med snuttefilten liggande där. Mängden prillor som min sambo hittat i sängen är inte jättefräscha historier. En gång hittade hon 10 stycken som jag i sömnen tryckt in under madrassen. Snus har varit kopplat till allting i mitt liv. Jobb, kaffe, efter maten, film, bokläsning, ligga i solen, dricka öl, bastubad, ja listan kan göras lång – enda gången jag inte har snusat är när jag äter eller tränar, men då har det fungerat som en belöning efteråt.
Varför tog jag beslutet att sluta?
De vanligaste orsakerna jag hör är att folk vill bli fria från beroendet och spara pengar. Men det var faktiskt ingen av dessa anledningar som fick mig att sluta. Utan anledningen var att det kändes som jag långsamt dödade mig själv. Det kanske låter dramatiskt – särskilt med tanke på att hela internet numera är fullt med folk som hyllar nikotin och kallar det för en “nootropic” som gör en smartare, mer koncentrerad, ökar testosteronet och skyddar mot sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers. Den här propagandan har fått en väldigt fart i samband med att ZYN blivit populärt bland finanskillar i USA.
MEN allt det här är ren propagande. Det finns inget som stödjer nikotinets “nootropiska” effekter långsiktigt. Studierna de ofta hänvisar till visar att personer som inte redan är nikotintorskar får bättre koncentration i en halvtimme efter nikotinintag (vilket inte är så konstigt), men för oss nikotinister förstör det bara koncentrationen långsiktigt och gör att vi inte ens kan upprätthålla en normal koncentration utan nikotin.
Mitt nikotinberoende satte mig i en konstant cykel av abstinens. Snuset gav mig ångest, stress, gjorde mig irriterad, frustrerad och okoncentrerad och det enda botemedlet var att snusa mer. Sen gav det mig även fysiska besvär. Ont i magen, kroniskt kalla händer, svårt att sova och perioder med lossnande vitt tandkött under läppen (som dock återhämtade sig tämligen enkelt).
Observera att jag pratar om ett snusberoende, inte ett heroinberoende (helt sjukt hur stark drog det här är).
Jag slutade snusa för att nikotinet tog min framtid ifrån mig. Jag slutade för att må bättre psykiskt och fysiskt.
Slutade Cold Turkey
Jag slutade tvärt - “Cold Turkey” - för 31 dygn sedan idag. Ingen nedtrappning. Ingen planering. Visst, har jag tänkt att sluta i flera år, men aldrig klarat av att göra det. Bara tanken på att sluta gav mig panikkänslor. Det har alltid varit det viktigaste på min packlista när jag varit iväg utomlands, eller på någons landställe. Snus, mobil, pass, nycklar – i den ordningen. Beslutet tog jag ganska plötsligt. Såhär gick det till:
Jag var på konferens i Köpenhamn med jobbet och mot kvällen blev det galej med mycket supa och snusa. När jag säger mycket supa menar jag typ 10 öl - vilket är väldigt mycket för mig som dricker ganska sällan och när jag dricker brukar det ligga på 1-2 öl. Hur som helst, ölen fick mig att tappa all kontroll när det gällde snusningen. Jag förbrukade två dosar på några timmar. Kombinationen av bakfylla, ont i magen och en trasig underläpp dagen efter blev droppen. Jag tog en sista prilla i Köpenhamn, lämnade en halvfull dosa där och tog tåget hem till Svedala. Det var som tidigare skrivet för 31 dagar sedan.
Jag laddade ned appen Snusfri för att hålla koll på dagarna och har till min hjälp haft det här forumet och Youtube-kanalen Addiction Mindset. Första veckan var ett rent helvete. Insomnia, svettningar, ångest och en konstant strid mot snusmonstret. Sen kanske efter en vecka kom jag på mig själv att ha levt kanske 1 timme utan att ha tänk på snus. Det var den första segern. Nu har det gått en månad och dagarna varierar kraftigt. Ibland går det flera timmar (ksk 5) utan att jag tänker på snus; andra dagar är snussuget där konstant. Och det är väl därför jag skriver här idag.
Hur ska jag klara det här?
31 dagar – och absolut det blir lättare – men fortfarande besöker snusmonstret mig varje dag och vissa dagar känns det som jag är tillbaka på dag 1. När försvinner suget? Aldrig? Har nikotinet förstört min hjärna kroniskt?
Fördelar
Jag försöker konstant påminna mig själv om alla fördelar jag har fått tillbaka av att sluta med den här drogen. För de är många.
-
Min ångest har minskat drastiskt, faktiskt till den grad att jag knappt har någon ångest alls – den enda ångest kvar är den kopplat till snussuget. Det här har fått mig att misstänka att min ångestproblematik HELT berott på nikotinet.
-
Jag sover så mycket bättre. Har inte förstått att snuset påverkat min sömn så mycket. Det är som om jag först nu sover på riktigt - utan prillan under läppen.
-
Händer och fötter är varma. Liten grej, men känner mig lite manlig när jag håller hand med sambon och hon säger att mina händer är varma (inte hänt förut, haha)
-
Mina löppass har i snitt blivit 2 km längre. Vet inte om det beror på att jag springer från snusmonstret eller om min kondition faktiskt blivit bättre.
-
Min hållning har blivit bättre. Kommer på mig själv att jag sitter rakare och går rakare med ryggen än förut.
-
Tandköttet har återhämtat sig helt.
-
Inget mer ont i magen – som jag brukade få efter mycket snusande.
Nackdelar
Tyvärr finns det nackdelar också :(. Har gått från att aldrig äta socker till att äta det varje dag. Istället för att gå till pressbyrån för att köpa en dosa, köper jag godis. Jag äter mycket mer och känner att jag lagt på mig mer än vad jag trodde att jag kunde lägga på mig. Om jag inte håller i nu - blir jag tjock på riktigt! Jag är även mer irriterad och har kortare stubin än med snus, vilket inte är så kul för sambon. Men den största nackdelen - by far - är suget. Snussuget. Jag klarar det inte mer!
100 dagar kan jag klara. Men är det kvar efter 100 dager – då vet jag inte. Jag befarar att jag har förstört min hjärna kroniskt.
NEJ! Jag ska klara det här. Fuck snuset. Det här är ett heligt krig mot snusmonstret. Ett inre Jihad.
”The Snus is all around us and in so many futures snusmonstret prevail. But I do see a way. There is a narrow way through."
dag 61 nu