109 dagar…hmm… 
(Inlägget gjorde att allt började i en ny flik, uppdatering finns längst ner på föregående flik)
Bra skrivit om vedermödorna, D01. Har också återkommande sensationer från tänder, läpp käke. Domningar och bedövningskänsla i munnen. Men även den positiva rena känslan i munnen, som om man för första gången på 30 år borstat tänderna. E9CD
Hallå på er
Jag skriver inte sådär väldans ofta här som ni kanske märker så uppdateringarna haglar inte ner. De är som vanligt en del att stå med på jobbet och nu när värmen börjat komma så har jag haft större delen av fritiden fullbokad. Jag har inte glömt bort min kamp men hur den går de blir väl en subjektiv bedömning!
Doktornus73, mina tänder och käke har börjat gå tillbaka till det normala, inget jag tänker speciellt mycket på i alla fall. Däremot har jag de senaste veckorna börjat “gnissla tänder”, känns nästan som någon rastlöshet. Kan vara att jag tuggat en del tuggummi fram tills ett par veckor sedan, då jag mer eller mindre glömt bort tuggummi! De är väl 15 veckors konstant tuggande som sitter kvar i käkmuskulaturen.
I alla fall, jag har inte snusat och den biten känns bra! Känns naturligt att inte göra de faktiskt. Tog en onico för någon vecka sen men den satt konstigt och jag blev direkt osäker när jag pratade med folk då jag inte har någon vacker snusläpp.
Sen kan jag tyvärr inte säga att jag fått ner “energi” eller “naturlig glädje”, om något känner jag mig faktiskt sämre än innan. Ganska kort efter mitt senaste inlägg så kände jag mig ganska håglös och “tråkig”, kanske man kan säga. Och jag har nog inte haft en enda “bra” dag de senaste 3 veckorna. Den sista veckan har känts extra jobbig, känner mig sentimental och nere. Tankarna går ju direkt på snuset, för de “vet man” botar nedstämdhet. MEN jag är dock inte så pass snussugen att jag vill ha en snus, jag fintar tankarna rätt lätt numera. Vad jag tror är att jag har lite för många järn i elden nu. Jag ger mig själv väldigt lite återhämtning, oavsett vad saken gäller. Allt detta blir så mycket mer påtagligt när man inte kan “dopa sig med snus”. Jag hoppas allt vänder om jag bara stannar upp en stund och vilar. De kan ju också vara en av de sista attackerna snuset gör! Suget kanske inte är så stort men de attackerar kemin i kroppen…vem vet…
Nu till något tråkigt men jag måste ändå nämna de. I förrgår satt jag på en fest och i stort sett alla i sällskapet rökte, alla utom jag. Min promillehalt var nog lite över önskat värde, långt innan solen gick ner. I alla fall, någonstans mitt i allt tjohej blev jag bjuden på en cigarett. Jag tog 2 - 3 bloss innan jag gav bort den…där har vi de…känner inte direkt som jag förstört min sluta-snusa-resa pga det men att sitta och skriva på detta forumet om att jag är “snusfri” när jag tycker att det innebär att man även varit nikotinfri, känns skenheligt. Jag ville bara i stunden kolla om jag blev “glad och pigg”…jag kände faktiskt, ingenting, ganska konstigt egentligen tycker jag. Såhär dagarna efter känner jag inget ökat snussug, snarare tvärt om. Vill bara påpeka att min period av nedstämdhet kom för flera veckor sedan så det har inget med mitt snedsteg att göra heller. Borde jag nolla min räknare? Kanske, kanske inte men tills vidare låter jag dagarna ticka på och tiden rannsaka mitt samvete.
Nu är jag väldigt trött och de känns lite som jag flummat mig igenom denna text. Hoppas den går att läsa utan att framkalla kväljningar. Jag hoppas ni alla får en fin vecka! Själv hoppas jag på återhämtning och att kunna komma tillbaka hit och skriva ett par mer glädjande rader!
Då har de gått ytterligare 3 veckor sen sist man biktade sig. Har inte haft något större/längre snussug, kommer små attacker ett 3-4 ggr per dag och går oftast över inom någon minut. Så överlag, ganska lite sug och den biten känns lätthanterligt.
Sist nämnde jag att min fokus den närmsta tiden skulle vara mot vila och återhämtning. Så fort jag bara tänkte tanken så damp de ner 10 nya “måsten” och uppgifter jag tyvärr inte kan ignorera eller skjuta åt sidan men de är som tur var inga jobbiga saker, mer att de måste göras.
Det som känns jobbigt nu är att min sambo mår dåligt. Det är “familjerelaterat” till hennes sida och jag kan inte göra så mycket åt de. Men jag ska givetvis vara en stöttepelare för henne. Hennes roll i min sluta-snusa-resa har varit avgörande. När jag på kvällarna småmuttrat och lite bestört uttryckt mig om hur gott de hade varit med en snus, har hon varit ett stöd. Nu blir de ombytta roller och hon får 100 % prioritering av mig. Jag hoppas och tror inte de ska påverka mitt snussug nämnvärt även om de säkert innebär lite extra belastning.
I alla fall, har kraftigt dragit ner på onyttigheter. Sedan 4 veckor tillbaka har jag nästan enbart ätit vettig föda. Klart att midsommar innebär lite öl och vin men de var ganska sparsamt. Vikten toppades på 104.2 kg, idag på morgonen landade jag på 99.0 kg. Säkert en del kolhydrater och vatten som tappats men spegeln skvallrar ändå om en bättre form.
Önskar er alla trevlig dag
Go’kväll
Äntligen har det ordnat upp sig. Båda mina egna och sambon “problem” har minskat till en bekväm nivå. Jag känner mig lugnare än de senaste veckorna vilket är skönt! Nu återstår bara den vanliga kampen mot snussuget.
Har varit ledig denna vecka vilket har varit skönt och efterlängtat. För några veckor sedan gick tankarna åt “släpper inte snussuget inom 1 år kommer jag definitivt börja snusa igen”. Denna vecka har det gått betydligt bättre även om jag kan få ganska starkt sug emellanåt. Dock försvinner suget väldigt fort numera. Överlag är attackerna inte ens en minut långa. Däremot kan tankarna på snus vara där längre, man blir lite nedstämd av att inte få ta en snus där och då. Men jag börjar glömma bort vad jag försakar, det känns mer som en reflex att man blir lite deppig. Som tur var finns dessa tankar inte heller där särskilt länge, 5 - 10 minuter kanske, sen tuffar livet på som vanligt. Även jag kan vittna om att saker släpper tids nog.
Ända sedan snussuget släppt lite har man ändå gått dagarna igenom med en molande känsla i bakgrunden, något “stämmer inte” och det är givetvis direkt kopplat till snusstoppet. Men även denna känsla har minskat för att ge utrymme åt något mer positivt. Det kan väl beskrivas lite som ens “baseline”-lycka ökat, efter den sjönk som en gråsten vid snusstoppet.
Ha en trevlig vecka
Ytterligare ett par dagar har gått och jag tycker det går åt rätt riktning. Suget kommer och går men det finns inte på kartan att jag skulle ta en snus. Försöker fortfarande gå ner lite i vikt och under delar av dagen är jag rätt hungrig vilket oftast är då jag är sugen på snus. Just nu är allt väldigt hanterligt, ett par veckor till i denna riktning och jag kan nog börja skymta dom där dagarna som kommer gå utan att man tänkte på snus en enda gång
Tänkte dra ner textlängden lite, vissa av mina uppdateringar känns som uppsatser. Kan tänka mig att de blir tradiga att läsa. Men jag tycker ändå det kan vara värt att skriva lite om det som påverkar en sluta-snusa-resa. Även om det “bara” egentligen mestadels är en känsla man tampas med så är det en känsla man associerat till det mesta man gjort i livet, och det är inget som går över på en dag. Men bit för bit faller pusslet på plats/tillbaka.
Nu börjar dagarna ticka på utan att jag räknar dem. Har även märkt att mina besök på denna sida har minskat. Suget kommer och går, det är inte jättestarkt men de finns där. Däremot i just denna stund är jag ganska sugen. Men jag tror det kan påverka att jag just nu är på kurs hela veckan, där vi mest sitter och lyssnar. Vilket påminner mig om universitetstiden där man frenetiskt snusade sig igenom lektionerna.
Bara jag tar mig igenom kursen tänkte jag testa en vecka utan koffein, något många rekommenderar! Kanske borde testat detta för längesedan men känns ändå kul att ha ett ess till i rockärmen.
Ha de fint
Hej DO1
Livet är alltid upp å ner oavsett vi brukar nikotin eller inte.
Men detta påverkar humöret visst är det så.“Trösten” finns inte kvar.
Vi måste lösa situationen på ett nytt sätt.
Det där att “festblossa” var inte det smartaste draget tyvärr.
Som jag hävdat har kroppen ett minne av nikotin & det kommer alltid
finnas där.
Medvetenhet är bra.
Ibland tar vi ett steg framåt och ett par tillbaka det bara är så.
Men så länge vi står fast vid beslutet att göra en livs stils förändring/förbättring
så är vi på väg
Vante Ante
Precis! Allt du säger Vante Ante är sant och klokt
I början när jag slutade snusa, tyckte livet var orättvist och motivationen var lite sådär, trodde jag innerligt att en snus skulle vända på skutan, ge mig energi och ork för att ta mig an precis allt. Två saker har jag lärt mig här. Det första är att snus inte alls ger en energi. De är en falsk “energi” som tär på kroppen och lånar dess resurser, vilket till sist bygger upp en skuld som är dyr. Det andra är att man behöver inte orka och ta sig an precis allt, det är okej att ibland vara trött och omotiverad. Jag kan fortfarande vara sugen på en snus men jag vet att de inte skulle göra någonting bättre, om något till de sämre!
Nej, festblosset var inte smart! Om man nu ska se något positivt med de så tycker jag inte det varken var gott eller “uppiggande”. Helt klart ett par steg tillbaka. Som tur var gillar jag motion 
Skämt å sido, inte bra men de fick mig åter i stark fokus.
Idag på kursen tänkte jag nog inte på snus en enda gång, rätt konstigt då de jagade mitt psyke rätt friskt igår. Upp och ner går de.
/D
Fortfarande nikotinfri! Nu har det faktiskt gått dagar utan att jag tänkt på snus en enda gång. Håller du en snusdosa framför mig känner jag noll sug att ta en snus, snarare tvärt om. På så vis är det kanongött och det känns att man kommer längre och längre ifrån det.
Som vanligt drar jag på mig mer uppdrag än jag egentligen önskar och just nu känns det lite som att man har näsan ovanför vattenytan. Samtidigt som jag åter igen är på kurs i ett par veckor. Tyvärr är inte alla kursdeltagare de mest älskvärda av människor. De blir stundtals riktigt jobbiga och är dessutom sjukt tävlingsinriktade och rent av elaka. Gick de skulle jag injicera en hästspruta ödmjukhet! De är lite i dessa stunder jag saknar den där nikotinkicken som kan vända en tråkig situation på sekunder till något fullt uthärdligt. Jag saknar absolut inte just snus, eller cigaretter osv utan just det där dopaminregnet man kunde få på beställning. Det lever fortfarande kvar i en och det är något man fortfarande kämpar lite med, i just dessa stunder.
Om man bortser från ovanstående situation tycker jag det går fint nu. Jag reflekterar inte ens när jag går in till en affär/mack att jag skulle köpa snus. Det finns inte där. Börjar närma mig 300 dagar och jag kan nog säga att det värsta är nog över
//D