Nu ska vi se om man gör rätt, med det här med att skapa en dagbok om min lilla förtretliga tid att sluta snusa. I alla fall, välkommen!
Jag har försökt registrera mig på detta forum sedan förra måndagen men inte fråns idag har jag fått något bekräftelsemejl. Det kanske var lika bra att jag inte kunnat skriva något från nu, det hade med all sannolikhet resulterat i ett tämligen dyster läsning.
Tycker detta forum har hjälpt mig enormt mycket i min egen resa. Att kunna läsa när, var och hur abstinensen dyker upp för andra hjälper mig psykiskt att tackla problem. Därför vill jag dela med mig av mina upplevelser. Vill även kunna gå tillbaka och läsa hur jag mådde vid givna tillfällen för att påminna mig om hur jag kände mig i början.
Lite om mig då. Totalt har jag snusat i ca 10 år. Däremot mycket sparsamt de första ~ 4 åren. De var kanske 2 - 3 dosor i veckan, vad jag minns. Sedan har de gått upp och ner. Nu de sista året har jag snusat ca 1 dosa om dagen, och dessa även lite starkare snus än innan (slutade tillverka min favoritsnus). Varför ville jag sluta då? Jag har skrivit ner en milslång lista som jag tar upp när jag känner mig lite däven men de viktigaste punkterna är (inte helt unika):
Trött på att alltid ha med dosan. Fått stressat massvis med gånger till jobbet för att hinna stanna till med snusbestyr.
Blir seg och sävlig av snus. Första morgonsnusen gör mig nästan alltid lite glad (får fortfarande nickokick varje dag) men ALLA de resterande snusarna gör mig mer dåsig. Psyket “mår bra” men kroppen hänger inte med alls (vilket gör att psyket egentligen mår sämre).
Min träning blir sämre av snus. Är jag utan snus 1 timme innan träningen känner jag mycket mer energi, både i form av kondition och styrka. Samt att min återhämtning är markant mycket sämre om jag snusar (jämför med de perioder jag snusat förhållandevis väldigt lite)
Jag ser mig själv inte som snusare ironiskt nog, aldrig gjort. Mitt snusande har blivit en förlängning av allt festsnusande. Sen har jag världens sämsta snusläpp dvs passar verkligen inte med en prilla. Ler jag sticker halva nästan alltid fram, snyggt värre…not.
Min flickvän har bett mig länge att försöka sluta snusa, hon finner det ganska ofräscht och jag håller givetvis med henne.
Snus eller nikotin stressar nog upp mig mer än vad jag tror. Sist när det var lite stressigt på jobbet pressade man lite extra snus och för första gången i mitt liv började mina fingrar skaka, så pass att det blev jobbigt att skriva på tangentbordet. Pulsen var rätt hög och jag kände hur jag fick färg på kinderna. Kan ju inte vara sådär superbra eller?
Anledningarna är många men dessa är väl de jag kommer ihåg och väger tyngst.
Jag skalar av första inlägget här och fortsätter sedan i ett annat inlägg hur mina dagar har sett ut tills idag.
Snusen har, som för många andra, varit en snuttefilt i besvärliga situationer. “Tar man en snus så blir allt mycket bättre”…intalar man sig själv, och man tror på sina ord. Men någonstans inom en känns det helt fel! Så den 21:e januari slutade jag snusa. Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg början av denna charmanta tid i detalj. Eftersom jag jobbar skift kunde jag lägga första tiden under en ledigvecka. Men sammanfattningsvis var dagarna:
Dag 1-3: Inget våldsamt snussug infann sig. Vid tidigare försök av att sluta snusa har jag drabbats av ren och skär panik vid tanken att inte få ta en snus. Visst fanns lite panik där men inte så pass att lite mental styrka hjälpte mig. Det som var värst var att magen svällde upp som en ballong. Kunde knappt äta ett knäckebröd innan magen svällde upp som man inmundigat en dubbel kebabpizza. I vanliga fall är jag en mycket potent hetsätare som slukar det mesta utan synbara konsekvenser.
Dag 4 - 7: Nu började dagarna bli mer gråa. Det var inte mycket som var roligt. Sugen på snus men inte mer än att man kunde hålla tillbaka. Vid dag 4 började jag även tappa känsel i kinderna. Kunde få sjukt ont i båda armarna. Var ganska yr och allt kändes bitvis som en dimma eller att man satt i en låda och tittade ut.
Genensamt för första veckan är att sömnen var katastrofal! Vaknade konstant och kände mig aldrig utvilad. Spelade ju ingen roll om jag sov mer för jag vaknade ju hela tiden.
Kan tillägga att jag försökte sluta snusa för ett par veckor sedan. Men började igen efter 3 dagar pga jag blev ledsen, alltså jätteledsen, sentimental och helt rubbad känslomässigt. Kunde ju inte gå till jobbet så! Detta har jag som tur är inte alls upplevt denna gång, eller någon annan gång jag slutat snusa för den delen.
Började jobba igen dag 8 och var lite nervös inför hur det skulle kännas utan snus. Började alltid dagen med en kaffe och en snus. Då mitt jobb bitvis kan vara rätt lugnt så fyllde snuset även en funktion när det blev lite för lugnt och “trist”. Då var de bara att gå till kaffeautomaten och slänga in en snus så löste man den “trista” situationen. Nu skulle jag alltså få leva utan denna genväg till lycka. Med en katastrofal vecka av sömn i ryggen, samt att jag enbart plockat 3 - 4 timmars sömn föregående natt försökte jag bemöta dagen på bästa sätt. Tänk att den gick faktiskt rätt bra, vilket stärkte mig psykiskt! Sugen på snus. Speciellt på morgonen och efter maten! I övrigt ett hanterbart sug.
Vid dag 9 hade sömnbristen satt rejäla spår. Minns knappt dagen fastän den var igår (skrivandets stund). Jag tror jag bara skulle vila mig 1 minut efter maten men somnade i samma sekund som ögonlocken slöts. Som tur var vaknade man efter några minuter. Suget på snus var större denna dag då jag visste att jag i liknande stunder tidigare bara kunnat ta en kaffe och en snus så försvann tröttheten (man blev till och med pigg!).
Idag är det dag 10. Ändrade mitt träningsschema denna vecka. Mer volym och högre intensitet. Detta har resulterat i en kropp som har träningsvärk, överallt. Plågsamt att gå i trappor, eller ens resa sig. Har tränat från och till i 15 år. Har alltid fått sjuk träningsvärk vid förändringar i träningen så för mig är detta normalt Men just nu hjälper det mig inte i min resa att sluta snusa…suget på snus idag har varit lite större än tidigare 2 dagar. Kör med Onico och det hjälper mig rätt bra (intalar jag mig själv). Jag vet att många skriver att man inte ska ersätta snus med Onico men nu blev de så. Har dock bara “snusat” 2 dosor onico på 10 dagar. Tänkte ta bort de vecka 3. Kommer troligtvis ersätta det med choklad och popcorn. Två saker som jag varje kväll numera äter i ohälsosamma mängder framför tv:n i hopp om att glömma snusa.
Överlag känns allt mycket gråare, lite tråkigare, tungrott på något vis. Något som troligtvis påverkar mig negativt (psykiskt) är att jag har försökt hålla nere på kaffet då detta triggar snussug. Ca 3 - 4 koppar per dag blir det nu. Tidigare kunde jag ligga mellan 10 - 20 koppar kaffe på en dag (räknat på att 1 mugg = 2 koppar). Men så jobbar jag skift så det kan behövas. Har börjat få tillbaka känseln i kinderna så fysiskt blir de bättre. Däremot är jag fortfarande rätt mosig i huvudet så ni får ursäkta om jag skriver konstigt eller hoppar mellan ämnena.
Suget på en snus har ökat lite. Samtidigt som man mer och mer börjar att vänja sig utan snus i vissa situationer så ökar snussuget vid andra. Idag var det efter-träning-snusen som lockade väldigt. Även efter maten-snusen gjorde sig plågsamt påmind! Får nästan lite panik vid tanken av att inte få ta en liten rackare. Man försöker veva bort känslan och till sist försvinner den som tur är. Varit väldigt trött överlag idag. Ätit en hel del med ballongmage-de lux som resultat. Vet inte om det är tröttheten men dagarna fortsätter i sin gråa färgskala. Har som sagt inte förväntat mig annat.
Kan nämna att även om resultaten på gymmet är densamma så känns varje pass bättre, lite mer energi och lite mer vilja att nöta på, över smärttröskeln
Snart 3 veckor passerade. Snussuget har gått lite upp och ner denna vecka. Överlag har det inte varit så farligt. Stunderna när man inte tänker på snus blir längre och längre. Däremot har det funnits ett naggande behov av “något” uppiggande tätt duggande mellan varven. Som vanligt är de efter maten snusen lockar mest men även när man kollar på film eller sitter på jobbet och det är lite seg. Har varit lite extra lättirriterad de senaste dagarna. Än så länge är det inga människor som är drabbade av detta. Däremot har diverse saker fått smaka på min vrede.
Dagarna går fortfarande lite i moll. Däremot hade jag en överraskande bra dag i tisdags. Mekade med bilen ett par timmar utan vredesutbrott! Överlag var jag både pigg och glad. Nu hoppas man dessa dagar blir fler och fler.
Den större delen av den gångna veckan har jag varit förkyld med halsont och allt som följer. Det blir svårt att utvärdera hur veckans snussug har varit. Då man tagit de extra lugnt, tenderar jag att bli rastlös och de följer oftast med ett snussug. Dessutom är man ju extra trött och seg, vilket man instinktivt vill bota med en “uppiggande snus”. Bitvis lite kämpigt där med snussuget. Har överlag sovit väldigt mycket! Snittat säkert 12 h per natt men antar de är förkylningen som spökar.
Något positivt är att snussuget efter en måltid denna veckan nästan varit obefintlig, kan ju vara förkylningen där med, eller att man hittar större delen av veckans matintag mellan chips och godishyllorna
Får jag bara vara lite frisk hoppas jag på att nästa veckan blir kanonbra! I övrigt litet eller inget sug efter Onico.
Sådär ja, inne på dag 40 utan nikotin. Dagarna tickar på och överlag tycker jag de går bra. Förkylningen (-arna…) har hängt efter ett tag men jag känner mig rätt frisk i skrivandets stund. De är just därför det nu är lite extra jobbigt. Nu när man känner sig piggare är suget större på en snus. Var och handlade nyss och mannen framför mig köpte 2 dosor. Det var ganska plågsamt att skåda. Men bet ihop och låtsades vara nöjd med min inhandlade kvarg, sallad och fula lilla ost.
En av rädslorna jag hade när jag slutade snusa, var att jag trodde mig behöva snus i stressande situationer. Det har jag verkligen fått testa denna vecka. Varit extremt stressigt på jobbet. Trots man varit nikotinfri så måste jag säga att jag var bra mycket lugnare nu än i liknande situationer tidigare. Det känns riktigt bra!
Om man bortser från idag (är ganska snussugen nu) så har veckans snussug varit rätt lugnt. Man börjar vänja kropp och själ med att inte alltid ta en snus i givna situationer. Man kanske fortfarande är sugen men man accepterar att det inte blir något.
Ska försöka sluta med popcorn också…blivit en påse nästan varje dag sedan man slutade snusa. Adderar på en hel del kcal på dagens matintag. Har även börjat byta ut kaffe mot te, speciellt på kvällarna. Nu kan de till och med vara så att jag är mer sugen på te än kaffe.
Har tidigare beskrivit mina dagar som lite gråa, halvtråkiga. Tycker ändå att det börjar bli bättre. Förändringen sker så sakta att det är svårt att jämföra. Hoppas man får vara frisk nu! Inte tränat denna vecka så det hoppas jag man kan ta ikapp nästa
Efter 40 dagar vänder det och blir sakta bättre och bättre. Du har gjort det absolut värsta nu, bara att kämpa vidare med vetskapen att det värsta ligger bakom dig.
Tackar Fahlgan! Man kämpar på så gott de går. Man har läst i andras inlägg hur dagarna runt 40 brukar vara jobbiga och just nu är jag inne i en svacka - runt dag 40, allt enligt plan Skämt å sido, det har varit väldigt mycket att göra på jobbet och när de nu släppt lite så blir man väl rastlös och man får mer ledig tid över för annat. Det är väl alltid skönt med ledighet men i kombination med rastlöshet kommer den där känslan krypande att “snusa förgyller tiden”. Dock har jag faktiskt inte varit i närheten av att vilja ta en snus.
Snussuget var rätt starkt i fredags och höll i sig hela helgen. När det fortfarande inte hade släppt på måndagen åkte jag och köpte en dosa…onico. Har tagit 3 - 4 st kanske. Det var ett försök att lindra själen men det var varken gött eller tillfredställande. Jag får nog bara sitta ut denna period tills suget släpper.
Har också varit väldigt trött. En trötthet som inte går att sova bort. Är där större delen av dagen. Vet att många skriver hur dopaminet är lågt runt denna period med. Det påverkar säkert en hel del.
Inne på dag 45 i skrivandets stund. Fortfarande sugen på snus, dock mindre än föregående dagar. Blev förvånad att man kunde bli såhär sugen (stundtals näst intill paniksugen), när det gått ganska bra fram tills dag 40.
Tror dock inte att jag kunnat komma så här långt utan detta forum. Att läsa andras dagböcker blir som en vägvisare genom en obskyr karta. Skulle jag säga till min omgivning vad jag känt och upplevt under denna resa hade jag blivit idiotförklarad!
Ja det är så det är att sluta snusa. Det går bara att
uppleva & är personligt. En del saker är så i livet tyvärr.
Du krigar på bra ska du veta.Tålamod & åter tålamod.
Ett tips är att dricka mera vatten hjälper kroppen att
rensa ut. Samt att göra något mera aktivt med kroppen
varje dag. Tar du bort något ur ditt liv så tillsätt
något annat…
Träning är ett sätt att få ur sig frustration och
ilska… Vi blir alla snällare efter ett hårt pass
Det blir bättre men vägen är inte spikrak. Det kommer tuffa svackor som där och då känns sjukt jobbiga för man vill ju så gärna känna sig “klar”. Det blir bättre efter detta. Jag tränade massor och skippade saker som fick mig att bli sugen på snus. Jag skippade kaffe rätt länge till exempel.
Tackar för stödet Vante Ante och Fisk! Nej, vägen är verkligen inte spikrad men den blir bättre med stöd och rätt inställning. Ibland får man lite mentala skygglappar när snussuget dyker upp och man fokuserar enbart på just snussuget. Om jag däremot verkligen erinrar mig om varför jag slutade snusa blir allt bättre!
Just nu tränar jag en hel del styrketräning men ska skifta träningsupplägget till mer kondition. Konditionsträning har historiskt sett givit mig riktigt skönt lugnt i kroppen. Sen kan jag behöva mer kaloriförbrukande träning med tanke på att matintaget har ökat dramatiskt
Mer vatten är något som jag måste tänkte på. Jag blir inte naturligt törstig konstigt nog. Ibland kan jag känna sig seg/slö, ta ett par glas vatten och efter en stund är jag märkbart piggare! Ska försöka sätta upp en karaff med vatten där jag normalt brukar vara och förhoppningsvis bli påmind. För att kolla om iden med karaffen fungerar, ska jag - med dagen i ära (lördag), testa med öl först
Sen har vi de där med kaffet. Det är något jag har dragit ner på och vill helst helt skippa. Men om det är tungrott utan snus känns livet utan kaffe som att försöka korsa Atlanten i en plastbåt från jula! Men förhoppningsvis blir det små steg i rätt riktning.
Är inne på dag 48 och snussuget har börjat släppa sedan helgens attacker. Fortfarande inte som det var innan helgen men det blir bättre. Ikväll ska vi ut och äta lite vilket jag ser fram emot. Men först måste jag ut och fixa bilen som ska ombesiktigas nästa vecka. Hoppas det finns något som inte är helt rostbeklätt, vill släppa utan en ohälsosam stor portion ilska och ett badkar 5-56!
Sådär, drygt ännu en vecka utan snus. Kan inte påstå att snussuget släpps särskilt mycket sen senaste helgen. Varit lättirriterad i veckan, men jag tror det är saker som vem som helst skulle bli irriterad på. När man snusade var jag rätt så tålmodig och jag brusade sällan upp mig för saker. Är däremot sällan irriterad eller arg länge utan det går över ganska snabbt. Oavsett hur det går så har jag insett att suget för snus finns där men behovet är helt obefintligt. Just nu finns det inte på världskartan att jag skulle ta en snus. Det känns bra! Tyvärr fortsätter man vara lite småförkyld vilket sätter lite käppar i hjulet för träning osv för det hade sannolikt hjälpt mot snussuget en hel del.
Men lite positivt har veckan medfört. Tycker mig känna att man har lite mer energi. Inga våldsamma mängder men mer än tidigare. Varit rätt så restriktiv mot “skitmat” och summa summarum tror jag näringsintaget inte är helt illa pinkat.
Till er andra, kämpa på och ha en trevlig fortsatt helg!
Jag har en kalender på kylskåpet som jag kryssar i för varje dag jag är snusfri. Den börjar likna en fullklottrad bingobricka. Vinst varje vecka! Jag finner den väldigt motiverande, ett tips till dom som inte har något liknade som ett hjälpmedel i kampen.
I alla fall, snussuget förra veckan var påtagligt jobbigt. Satt som en finne i det undermedvetna och drev mig bitvis till vansinne. Kändes som vecka 2 typ. Tuggat frenetiskt på tuggummi och hinkat kaffe i hopp om att minska plågorna, hjälpt föga. Till saken hör att jag jobbat ganska mycket, varierat från nattpass, till förmiddagspass och sen åter till nattpass samt jobbat hela helgen. Nä, tummen ner för snuskampen förra veckan. MEN varit frisk i alla fall, vilket var ett par veckor sen jag var. Alltid något!
Denna vecka har däremot varit bättre. Den har till och med bjudit på ett riktigt guldkorn. I tisdags hade jag en fantastisk dag. Egentligen en helt vanlig dag. Träningen gick ganska dåligt men ändå jag hade ett strålande humör hela dagen, energifylld och harmonisk! På de resterande dagarna i veckan har jag haft ett snussug men de går att genomlida. Överlag, mycket bättre vecka. Jag hoppas nästa vecka blir ännu bättre med flera guldkantade dagar.
Hallå hejhejdå! De går framåt. Överlag har jag inte haft något specifikt snusbehov men känslan att få något “uppiggande” finns kvar. Innan jag började snusa så drack jag enorma mängder kaffe. Så att tjuvkoppla hjärnan för lite extra dopamin har pågått en längre tid. Och som många andra här inne, misstänker jag att de tar nog sin tid innan man vänjer sig vid att inte få dessa extra kickar av extern tillförsel.
Har varit ledig förra veckan, vilket ger en tid att sitta och känna efter hur snussuget är (ofrivilligt). Tycker dock att suget varit mindre än vad jag förväntat mig. Fick ett litet miniryggskott av något slag förra måndagen, typ nr 1000…så träningen har varit lugnare och fick åkte en sväng till kiropraktorn som kika över varför jag får ryggskott en gång i halvåret (för dom intresserade så har jag ojämnt aktivering i muskulaturen). Dit jag vill komma är att även om jag har haft ont och inte kunnat göra så mycket, har mitt snussug inte ökat av denna händelse.
Helgen däremot har varit lite värre. Drack lite öl och vin i gott sällskap, inga större mängder men inte heller obetydliga. Detta i kombination av väldigt dålig kost, märkte jag ökade snussuget. Fick mig att må ganska kasst överlag kanske inte helt oväntat (alkohol, socker, ultraprocessad mat). Så denna vecka blir fokus på både fysisk och kulinarisk rehab.
Inte så långt till 100 dagar! Ha en trevlig vecka!
Fortsätt gärna uppdatera oss om din resa! Det kan i många fall vara till hjälp att sluta med saker hjärnan förknippar med snus. För min del är det kaffe & snus samt öl & snus. Jag kan inte dricka kaffe utan snus och därför dumpas den lasten.
Nu borde de vara cirkus 10 dagar sen jag uppdaterade. Har jobbat natt ett tag och i övrigt haft lite att stå i, så har helt enkelt glömt bort att uppdatera. Men det har inte hänt sådär väldigt mycket överlag, dock vissa saker märker jag av, speciellt när jag jobbar natt.
Sist jag jobbade denna perioden på skiftcykeln (vilket var runt dag 40…) hade jag ett extremt snussug som dessutom varade i drygt en vecka innan det lättade. Att jobba natt förknippar jag med kaffe och snus. Under just nattpassen kunde de bli 5-6 koppar kaffe och nästan en hel dosa snus (portion), på 8 timmar, ganska mycket. Denna nattperiod bjöd på ett markant lugnare snussug. Egentligen bara en natt som var jobbig, dock var det nog möjligtvis mer tristess än snussug då natten var rätt lugnt. Men precis som efter förra nattperioden så känner jag nu…ett par dagar senare, ett ökat snussug men det är under kontroll och lägre än sist. Sen efter en nattperiod så försöker jag vända på dygnet igen, så man är inte våldsamt pigg över dagen, vilket säkerligen friskar upp minnet hur “gutt en snus skulle pigga upp”.
Som sagt, överlag går det åt rätt håll. Fortfarande rätt gråa vardagar, men man är sin egna konstnär och jag ska försöka veva lite med penseln så man hittar lite färgklickar njuta av!
En rolig sak hände mig i tisdags. Var i en butik i vars jag inte handlar så ofta, men när jag väl var där brukade jag alltid köpa snus. Gick fram till disken för att köpas triss. Då hör jag mig själv säga: “En dosa göteborgs r…nä fan…2 triss tack”. Förvånade mig själv faktiskt men fann de lite kul
Du närmar dig de 90-100 dgr Då kopplingarna “lärt om sig”
De blir bara bättre & bättre nu.
Just den situationen du upplevde är vad jag kallar en “AHA-
upplevelse” När vi kommer ihåg en gammal rutin som nu vi
löser på ett nytt/annat sätt. Medvetenheten är en av slutar
hjälpmedlen.
Grattis DO1 Du är på rätt väg.
Jag har inte glömt bort min snusdagbok! Brukar titta in då och då för att läsa de ni skriver men för egen del så det varit alldeles för mycket på mitt bord de senaste veckorna. I min skiftcykel så är det extra intensivt nu och lägg utöver de till övertidspass, möten etc så, smått stressigt. Har inte fallit dit och börjat snusa men jag har ärligt talat inte en aning om hur länge jag varit snusfri nu. Efter jag klickat på “skicka” antar jag att man får se de. Borde vara runt 100 dagar!
Hur går de för mig då? Ska erkänna att jag varit ganska snussugen de senaste veckorna men antar att de hör ihop med att det varit rätt stressigt (onödig stress!! då jag fått tagit hand om andras misstag och försökt skyddat dem, men de slår tillbaka på en själv…). Men nu går jag in i en långledighet där jag är friad alla extrapass, så hoppas man ska få återhämta sig. Bitvis kan allt fortfarande kännas lite deppigt där tanken direkt far mot att “en snus skulle göra dig så glad”. Jag tycker ändå allt inte är lika grått längre.
För någon vecka sedan kändes hela käken fel, kunde inte bita ihop normal. Alla tänder kändes missplacerade och konstiga. Detta har kommit och gått lite i omgångar. Dessutom har jag börjat “gnissla tänder”, fruktansvärt irriterande tycker jag. Det är någon form av rastlöshet antar jag. Läst att en del av er andra också upplever liknade saker. Hoppas det försvinner illa kvickt!
Det var en liten uppdatering. Ska ut och träna lite nu. Tunga knäböj står på schemat och finns energi skall jag förföra min lipidförfriskade lekamen i något löpspår.
Men just nu hjälper det mig inte i min resa att sluta snusa…suget på snus idag har varit lite större än tidigare 2 dagar. Kör med Onico och det hjälper mig rätt bra (intalar jag mig själv). Jag vet att många skriver att man inte ska ersätta snus med Onico men nu blev de så. Har dock bara “snusat” 2 dosor onico på 10 dagar. Tänkte ta bort de vecka 3. Kommer troligtvis ersätta det med choklad och popcorn. Två saker som jag varje kväll numera äter i ohälsosamma mängder framför tv:n i hopp om att glömma snusa.